Att flytta hemifrån innebar till att börja med inte så mycket på köttfronten. Faktum är att jag till och med var på vippen att bli vegetarian, kött var som sagt inte så spännande. Det var först efter att jag åkte och arbetade i Argentina en period som något hände med mitt köttätande.
Såhär kan det se ut idag. Grillad älg med diverse smaskiga tillbehör med lågt kolhydratinnehåll!
Ni vet alla att det inte finns bättre kött än det som serveras i Buenos Aires. Nötboskap som gått på Pampas, aldrig stallats upp och tvingats leva på ensilage eller spannmål. Till och med snabbmaten var helt kött, inte som här malkött....
Från arbetet i Argentina så dröjde det inte så många år innan jag och min hustru skaffade en gård, och halvannat år senare våra första får. Ytterligare något år senare tog jag jägarexamen och resten är historia. Men en sak är säker, nu är jag en utpräglad köttätare. Jag skulle vantrivas utan kött. Och jag vill ha mitt kött rött, betydligt rödare än de allra flesta i min omgivning och definitivt rödare än de flesta här i riket. Det är ett arv från när jag lärde mig njuta av kött. Det är ett resultat av att ha arbetat i Argentina!
Hur rött vill du ha ditt kött? Detta tycker jag är perfekt!
Finns det något rött i mitt kött är det tomatsås.
SvaraRaderaLOL
RaderaRödvin är väl inte fel i köttgrytor eller ännu hellre till kött. Ena ungen vill ha chilisås till det mesta. Svärfar vill däremot ha lingonsylt. Det är också två röda produkter som du ju kan varva tomatsåsen med.
Rätt så rött men inte helt rått om man nu inte äter carpaccio vilket är en favorit:)
SvaraRaderaJag är för dålig på att ta tillvara på t ex. rådjurs hela stekar, lätt hänt att det blir en del malekött och liknande i onödan. Ser syndromet i jaktlaget, vi har pratat om att köpa taco-krydda i storpak och blanda till direkt så man slipper klabba med det i köket:) Många skickliga styckare, gamla gubbar som haft yrket men som saknar det pedagogiska i att lära ut.
Aaaa, carpacio! Det var länge sedan. Skall fundera på om jag inte skall göra det på en dovfilé eller två. Borde bli finfint!
RaderaPersonligen mal jag väldigt mycket, men det hänger mest samman med mindre barn i huset. Färsrätter är helt enkelt populärare än riktigt kött och grytor. You´ll see!
Om du inte redan sett, intressant video om bete: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=vpTHi7O66pI
SvaraRaderaGår att se flera steg längre och från många vinklar än det stora han själv tar upp.
Vi äter som du, det skall vara rejält rött. När jag går på restaurang o de frågar så säger jag att det skall låta muuuuh när jag sätter gaffeln i det :-)
SvaraRaderaEller så säger man till kocken att lägga köttet i pannan. Säga mu. Vända. SÄga mu. Lägga upp på tallriken. Det finkar det med!
RaderaMer brunt än rött, på sin hölj lite brunrosa i mitten :-)
SvaraRaderaFör övrigt så tycker jag att dina matminnen är typiska för 70-talet. Åt man inte nöt i någon stor utsträckning då, eller var det för dyrt ? Fanns det mindre av importkött i affärerna ? Jag kan inte minnas att vi åt kyckling särskilt ofta heller.
Det som hamnade på tallriken var blodpudding, stekt falukorv, bacon, fläskfärs. Fläskkotlett om det var extra festligt. När det var nyår kunde det bli lövbiff, och det var något alldeles speciellt !!
Jag har inte ätit fläskkött eller korv sedan jag flyttade hemifrån...
Liksom du lagade jag aldrig till kött i början av mitt vuxna liv, det dröjde ända till 30-årsåldern för mig. Då skaffade jag gård, djur och tog jägarexamen, efter det blev jag verkligt intresserad av mat och mathantverk.
Jag undrar om inte nöten var rätt dyr förr, eller rättare sagt mat var dyrare överlag (men i högre utsträckning producerad i sverige.
RaderaJag förstår inte riktigt dagens situation. Fler än någonsin tidigare är djupt intresserade av mat och mathantverk. Samtidigt har jag aldrig sett så mycket halvfabrikat och färdigrätter som man gör nu. Och då jobbade jag ändå flera år i livsmedelsbutik för sisådär 20-25 år sedan så jag har rätt tydliga minnen av utbudet och prisbilden från den tiden.