Kan en varg känna kärlek?

Jag är säker på att min mor, som heter Ylva, kan känna kärlek. Men kan en vargtik känna kärlek? Jag tror inte det, jag är helt övertygad om att just kärlek är en känsla förbehållen högre primater. Däremot tvivlar jag inte en sekund på att en varg kan hålla av sin partner. Att tillskriva djur känslor som t.ex. kärlek är ett typiskt exempel på den pågående Disneyfieringen som verkar bli värre för var dag som går. Igår fick vi en ny toppnotering avseende detta när man i Västerbottenkuriren kunde läsa:

- Det är bedrövligt att myndigheterna inte insett att kärlek kan vara lösningen och försökt förse Susi med en ny partner istället för att förflytta henne gång på gång. Vi kräver att Lena Ek ser till att Susi får en möjlighet att få en ny partner som hon kan leva och jaga ihop med. I det här fallet vore helt enkelt kärlek lösningen på hela problemet.

Det hela handlar såklart om de mer extrema vargvärnarna åter lyckats väl i sin lobbying och fått 150.000 personer från inte mindre än 75 länder att skriva under ett upprop till syfte att få Junselevargen skyddad. Konstig demokrati i sverige om man låter 74 av dessa länder påverka svensk förvaltning....

Nåja. Förutom disneyfieringen av vargen så har man direkt fel när man säger:

- Vargtiken, som är extremt skygg för människor, är kanske den viktigaste vargen vi har för att kunna rädda den svenska vargstammen undan ödesdiger inavel, säger Mats Carnmarker i ett pressmeddelande.

Vargen är potenitiellt viktig, dess betydelse realiseras först när den lyckats få avkomma som går in i den svenska vargstammen. För övrigt så är jag av den åsikten att de två vargarna som flyttades till Tiveden och som BÅDA är obesläktade med övriga vargar i Sverige är betydligt viktigare. Men de är ju inte hotade pga sitt beteende så då behöver man inte slå an samma känslomässiga strängar och samma retorik.

För mig är detta bara ytterligare ett bevis på att vi står längre från en för glesbygden fungerande lösning på vargförvaltningsfrågan än någonsin tidigare.