Hur kommer det sig att man börjar jaga mitt i livet, några reflektioner. Sista delen

Gästinlägg av Markus.

Det att nyttja ett fällt vilt i så hög grad som möjligt, borde varje jägare sätta en ära i. Det är inte så enkelt som det låter, matkultur är svåra saker och vi är inte av nöden tvungna att utnyttja varje uns av älgen eller vildsvinet.

Det är dock någonting jag personligen håller väldigt högt, tillfredsställelsen i att kunna servera mat man tagit hela vägen från skogen. Det gäller inte bara kött men även svamp och bär, gärna allt tillsammans.

Som ivrig hobbykock är det fantastiskt att kunna förädla goda råvaror. Älgleverpastej på julbordet är en personlig favorit. Bäverburgare på grillen när man har gäster på sommaren har nästan lite ”partytrickstatus”. En riktig söndagsstek med hela tjocka släkten och en stor balja gräddsås av hemkokt fond på älgben är uppskattat av alla runt bordet.

Att barnen uppskattar det och får det serverat som helt naturligt att Pappa jagar, slaktar, styckar och stånkar korv känns oerhört värdefullt. Det är en samhällsinsats som inte ska förringas. Barn idag är så fjärran från sådant som var helt naturligt för några årtionden sedan. Om jag kan bidra lite till att några barn i detta land kan få ett naturligt avslappnat förhållande till jakt och natur så är jag nöjd.

Att det också ger mig en möjlighet att vara tillsammans med barnen och göra någonting som vi verkligen gör tillsammans och delar som erfarenhet, på ett helt annat sätt än att stå och skrika sig hes på kanten av en fotbollsplan, det är bästa sortens livskvalitet för mig.

Nu har jag i fem avsnitt försökt spegla lite av min resa på vägen till att bli jägare mitt i livet, jag har snuddat vid flera olika delar av det som gör helheten med jakten men det finns otaliga kvar. Förhoppningsvis har du tagit till dig något av det jag försökt förmedla och uppskattat det.

Vem vet, jag kanske kommer tillbaka.

Markus