Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 15 mars 2013

Hur kommer det sig att man börjar jaga mitt i livet, några reflektioner. Del4

Gästinlägg av Markus.

Inom rimligt avstånd från min hemort finns inte mindre än två ställen som ger möjlighet till jakt för nya jägare, ett alldeles förträffligt sätt att komma in i gemenskapen av jägare. Jag anmälde mig på båda ställena och har fått uppleva bockvak, stövarjakt, grytjakt, älgjakt och rådjursjakt med drivande hund.  Inte bara fick jag börja jaga, uppleva och lära mig en massa första året men det har också gett mig ett kontaktnät och flera riktigt goda vänner. 

På skjutbanan kom jag för några år sedan i kontakt med en barndomskamrat från scouterna, han är ett par år äldre så vi umgicks inte som barn men rörde oss i samma kretsar. Det har slutat med att vi har blivit mycket goda vänner som spenderat många trevliga timmar i skogen och på andra äventyr med jägarvänner.
Det sociala framhävs ofta som en av de viktiga aspekterna av jakten, men det gäller inte bara jakten skulle jag vilja hävda.  Att kunna vara på skjutbanan med fulla ammunitionsaskar, termos och goda vänner bjuder på mycket fina upplevelser. Dessutom är skjutbanebesöken så viktiga för att kunna utvecklas som jägare.
En annan barndomskamrat ordnade mig ett arrende redan min andra jaktsäsong, där har vi nu jagat älg varje höst en fantastisk vecka tillsammans i fem år. Långa dagar i skogen med många kilometer avverkade till fots och härliga kvällar i en liten stuga med god mat och ett och annat glas gott att skölja ner rövarhistorierna med.

Upplevelsen med jakt är mångfacetterad, det sociala ÄR viktigt men den kanske starkaste upplevelsen är känslan av att vara i naturen med naturen som en del av naturen. Att få vara en del i kretsloppet som toppredator, att arbeta för att försöka utjämna lite lite av den obalans det moderna samhället ställer till med.  Att ta en liten del av räntan på kapitalet i naturen och nyttja på ett sätt som borde vara det mest naturliga i världen. Att sitta där pass och observera ett vilt, med den tydliga medvetenheten om ansvaret som vilar på varje människa som fått förtroendet att jaga. Medveten om ansvaret över liv och död och etiken i att kunna sätta säkra jaktskott med minsta möjliga lidande och mesta möjliga utnyttjande a v det vilt man väljer att fälla och ta med hem.
Blandat med medvetenheten om att det svårligen låter sig förklaras för någon som inte redan vet vad det handlar om.

Hoppas du kommer tillbaka till nästa inlägg, Markus.

2 kommentarer:

  1. Hej i kylan, kall natt här igen blir det. Intressant läsning, kul att veta lite om din jakthistoria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej själv, kul att du läser och uppskattar :)

      Radera