Åtelkameror och tillstånd

För några dagar sedan kunde man läsa följande i Bohuslänningen:

Satte upp kamera 
i skogen – får böter

Man kan inte sätta upp en kamera mitt i storskogen, utan att först söka tillstånd.

Det får nu en man från Dals Ed erfara, sedan han fällts för brott mot lagen om allmän kameraövervakning.
Mannen hade monterat en kamera en bit från en åtel i skogen mitt på Kynnefjäll, dit han säger sig ha lockat räv. Kameran var ansluten till en rörelsedetektor. När något rörde sig framför den tog den bilder som skickades som MMS till mannens mobiltelefon.
Det var en annan man som bor på fjället, som upptäckte kameran en dag när han var ute och promenerade på en grusväg på fjället. Han anmälde då upptäckten till polisen, som hämtade kameran.
Ingemar Sunnerdahl, handläggare av kameraövervakningsfrågor på länsstyrelsen, berättar att man måste ha tillstånd även för åtelkameraövervakning, om det gäller sådan mark att allmänheten har tillträde till den. Att få sådant tillstånd är dock svårt.
Och skulle man få tillstånd, gäller plikt att tydligt skylta och tala om var kameran sitter. Vänersborgs tingsrätt skriver i den nu aktuella domen från 28 februari i år, att ”den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot de här bestämmelserna om upplysnings- och /eller tillståndsplikt döms till böter eller fängelse i högst ett år”.
Tingsrätten konstaterar i domen mot kameramannen från Ed, att det är uppenbart att området där kameran satts upp iordningställts för jakt på enskild mark.
Mannen själv hävdar att han bara testat kameror. Han döms till 50 dagsböter á 200 kronor, samt åläggs att betala en avgift på 500 kronor till brottsofferfonden

Igår publicerade Svensk Jakt en intervjubaserad artikel där man talat med advokaten i fallet. Jag tycker att resonemanget i domen är av intresse. Här citeras några stycken ur dommen:

Nu säger mannens advokat Michael Hansson att hans klient, som inte trodde sig behöva tillstånd för kameran, troligen hade friats om han inte varit försäljare av åtelkameror.
– Det här målet har speciella omständigheter. Tingsrätten menar att min klient borde varit mer vaksam och varit uppmärksam på lagstiftningen, mot bakgrund av att han säljer sådana kameror i sin affär. Bland annat därför bedömer man inte brottet som ringa

En avgörande faktor är alltså att mannen säljer åtelkameror. Vidare spelar det in att det var frågan om kameror som skickar bild med MMS till mobiltelefon:

I domen lägger tingsrätten också vikt vid att kameran skickade bilderna som mms till den åtalades mobiltelefon. ”Det är alltså frågan om bilder som XX kunde distribuera eller förfoga över efter eget gottfinnande. XX kan vidare bevara bilderna hur länge som helst”, skriver tingsrätten.

Något som är av relevans för alla jägare är vilket tillträde allmänheten har till åtelplatser, detta oaktat om det rör sig om åtlar för räv eller gris. Jägaren vill naturligtvis inte ha spring på sin åtel, det ger bland annat mer doft av människor än nödvändigt.  Detta användes i försvaret:

Under rättegången ifrågasatte försvaret om en åtel verkligen ska betraktas som en allmän plats. Man tryckte också på att få människor rör sig i området där kameran var monterad.

I domen håller tingsrätten med om det resonemanget, men menar att platsen ändå är tillgänglig för den enskilde och att åtelområdet inte är undantaget från allemansrätten.

Att brottet inte bedömdes som ringa beror också på att den vidvinkliga kameran var monterad på ett sådant sätt att inte bara benen på förbipasserande avbildades. Detta kan jämföras med en dom i Lycksele tingsrätt där ägaren till Z-aim (också åf av åtelkameror) stod åtalad för exakt samma brott. I Lycksele friades mannen:

Rådman Henrik Aspegren vid Lycksele tingsrätt säger att det inte kunde styrkas att åtelkameran kunde vara integritetskränkande då kameran satt oländigt till, långt ute i skogen och riktad snett neråt. Även om uppsåt fanns med i detta fall, ogillade tingsrätten brottet och Mats därför frias helt.

Lyckseledomen finns att läsa i sin helhet här.  Det jag i detta fall tycker är extra intressant är att mannen på Z-aim i sitt tillstånd för björnåtel på pränt har uppgiften att det krävs tillstånd för åtelkamera, lika så har detta påpekats i en utbildning mannen gått. Ändå väljer tingsrätten att fria snarare än fälla. En skillnad mot Dalslandsfallet är att kameran inte skickar bilder per MMS.

Än mer intressant blir det om man väger in en kammarrättsdom kring en åtelkamera i sammanhanget. Där slås det fast att:

en åtelplats är ett område där ”den allemansrättsliga tillgängligheten är begränsad”. Man anser också att ”integritetsriskerna är försumbara”.

I kammarrättsdommen framgår:

den allemansrättsliga tillgängligheten är begränsad vad gäller själva anordningen som finns på åtelplatsen

Hur som helst lär det bli mer problem i framtiden. För närvarande ligger det en lagrådsremiss som skärper kraven på tillstånd för bland annat åtelkameror. Vilket är helt kontraproduktivt då åtelkameror är ett viktigt redskap i förvaltningen av vildsvinsstammen.