Inhemskt kött och låg miljöpåverkan via utedrift - inget för EU

Det har under den senaste tiden diskuterats en del kring kött och klimat. Jag har inte kunnat låta bli att kommentera lite jag också eftersom det är en ämneskombination jag är intresserad av, speciellt om man väger in begreppet "miljö" också. Jag har flera gånger återkommit till en av mina favoritforskare i ämnet, Karl-Ivar Kumm vid SLU. Han har i flera studier berört dessa ämnen, han har även visat att dagens djurskyddslagstiftning är lite för snäv för att möjliggöra en djurhållning som blir riktigt intressant/relevant ur
ett miljöhänseende som tar ett brett grepp på problematiken. Här följer några korta kommentarer kring några av Kumms studier samt tips om var ni kan läsa vidare i ämnet.

Låt oss till att börja med slå fast att svenskt kött håller högre miljöhänsyn än importerat kött där relevanta jämförelseländer för nöt är Irland och Brasilien, för gris Danmark. Därför gynnas miljön om inhemsk köttproduktion ökar på bekostnad av importerad vid en konstant köttkonsumtion. Detta resonemang som jag fångat upp från en av Kumms studier har jag tidigare diskuterat här. I rapporten framhålls för övrigt betets betydelse i skogsbygden, något som kan tydliggöras av följande citat:

Den för ”Ett rikt odlingslandskap” viktiga skogsbygdsåkern har minskat under lång tid. Sedan 1990 har den totala åkerarealen i Sveriges skogsbygder minskat 10 % och deras spannmålsareal har minskat med hela 40 %. Det återstående skogsbygdsjordbruket har alltså blivit alltmera ensidigt inriktat på vallodling (Jordbruksstatistisk årsbok 1991 och 2010). Denna tilltagande ensidighet, liksom ensidig spannmålsodling i många slättbygder, är negativ för den biologiska mångfalden (jfr. EEA, 2000; Mortimer m.fl., 2008).

Det citatet är hämtat ur rapporten "Den svenska  kött- och mjökproduktionens inverkan på biologisk mångfald och klimat - skillnader mellan betesbaserade och kraftfoderbaserade system". I korthet blir rapportens slutsats att betesbaserad köttproduktion är viktig för biologisk mångfald men har vissa problem med klimatpåverkan (vilket dock är lite skevt uttryckt då det är kortsiktigt bundna växthusgaser som avses), fler lövträd i betesmarkerna lyfts fram som en möjlig väg att kompensera detta. Naturbete är naturligtvis lämpligare än åkerbete ur de flesta synvinklar.

En synnerligen intressant studie handlar om vilka miljömässiga (och ekonomiska) effekter ökad utedrift har. Studien heter  Utedrift med köttdjur - effekter på mark, skog och djurmiljö. Studien visar bland annat att skog kan vara ett lämpligt komplement till, eller till och med en väl fungerande ersättare till, konventionella ligghallar. Det krävs dock att djuren hålls i rörelse för att slitaget på en mindre markyta samt övergödningsproblematik skall bli påtaglig - detta löses t.ex. genom ambulerande foderplatser. Tillväxten vid denna typ av utedrift blir dock något mindre än vid uppstallning (ekonomiskt är det lite problematiskt men ur köttkvalitetshänseende behöver det inte vara något problem snarare tvärt om - min kommentar). Utedriften tar fasta på djurens egen förmåga att anpassa sig till sin omgivning, vilket följande citat belyser:

Kreatur som fritt kan röra sig i omväxlande terräng har god förmåga att söka sig till platser där mikroklimatet för tillfället är bäst med hänsyn till temperatur, vindhastighet, nederbörd och sol. Risken för köldstress hos vuxna nötkreatur minskar därför om de kan röra sig fritt i omväxlande terräng och placera sig på lämpligt sätt med hänsyn till väderförhållanden. Denna anpassningsförmåga gör att skyddsbehovet kan vara mindre än vad modeller utvecklade under kontrollerade förhållanden antyder. Enligt Michanek (2007) finns det inte något behov av att (med byggnader) skydda väl utfodrade nötkreatur med vinterpäls mot kyla förutsatt att de går fritt på stora arealer med inslag av grövre växtlighet.

Kort sagt. Det är bra för många aspekter av miljön med fler betesdjur i Sverige, helst sådana som tillåts skörda sitt eget foder i så stor utsträckning som möjligt och hålls på stora ytor så de kan söka sina egna skydd. Naturbete är bättre för miljön än vall- och åkerbete, därtill är det bättre hushållning med befintliga resurser. En högre andel av det kött vi konsumerar i Sverige bör produceras i Sverige. Träd kan i någon mån användas för att kompensera utsläpp av växthusgaser i samband med produktionen. Dessvärre kräver dessa tankar vissa anpassningar av tillämpningen av djurskyddslagstiftningens oerhört fyrkantiga synsätt samt EU-s än mer fyrkantiga stödsystem. Men EU har egentligen inget med miljö och klimat att göra, det är och förblir en organisation avsedd att gynna handel så tanken att importera mindre kött från andra EU-länder i syfte att minska miljöpåverkan är något som går emot EU-s mest grundläggande syfte...