DÄR gick det fel!

Igår när jag släppte Missan gick det till att börja med bra. Hon tog snabbt upp ett rådjur och drev det jättefint i lite drygt 5 minuter innan det kommer nära mig. Rådjuret stannar bakom en gran mindre än 5 meter från mig, anar min närvaro och rusar i en runda runt mig. Jag tycker läget blir klart och svingar.

BAM!

Det där kändes inte rätt tänkte jag omedelbart. Och visst var det så. Rådjuret fortsatte som om inget hade hänt. Jag stegade och avståndet var ungefär 25 m, på längre håll än så vill jag inte skjuta rådjur med hagel. Gör en skottplatsundersökning utan att se några som helst spår, inte minsta hårstrå, inga bloddroppar. Ingenting annat än ett tydligt avstamp.

Vänder tillbaka mot platsen jag stod när jag sköt. Ser på vägen ett par träd med en hel del hagel i. Två av dem ser ni ovan på bilderna. Tydligt är att hagelkärven sitter rejält högt. I höjd med mitt ansikte.

Jag kallar in Missan och efter en stund hörsammar hon mig. Motvilligt. Mycket motvilligt. Sedan gör vi en skottplatsundersökning till med nosens hjälp och fortsätter i spåret. Jag såg vart rådjuret sprang och Missan går åt rätt håll. Vi följer spåret i ungefär 1 km utan att se minsta tecken på lega. Går tillbaka. Tar om det. Samma trad. Samma tapt efter 1 km.Söker runt en bra stund utan att komma vidare.

Går tillbaka till skottplatsen och funderar lite över höjden på hagelkärven. Kommer till följande slutsats:

Antagligen har rådjuret fått ett par hagel i sig men lejonparten av hagelkärven har antingen passerat över djuret eller neutraliserats av träden.

Med stor vånda bestämmer jag mig för att avbryta. Får nog ta och släppa hunden i samma område snart igen så får vi se vad som händer...

FAN!