Hur då?
Kanske någon undrar.
Jo. I förskoleklassen och ettan går totalt 25-30 barn. Jag känner blott ett fåtal av dessa föräldrar, dem i min sons klass givetvis i större utsträckning än dem i den andra klassen. Trots detta träffade jag två pappor som är med i mitt hemmajaktlag. Jag satt brevid Heikki som jag brukar skjuta och ibland jaga med. Till höger om mig satt ytterligare en jägare, som till råga på allt har en tysk jaktterrier hemma. Så utan att vare sig anstränga mig eller känna speciellt många så kunde jag räkna in att 20% (antagligen betydligt fler) av barnen hade minst en jagande förälder.
Så kan det se ut på landet. Men inte den rena landsbygden, det är snarare pendlingsbygd då säkert hälften av de boende i trakten pendlar över kommungränsen till någon av de tre närmaste större städerna. Kan det vara så att folk söker sig till ett lantligt boende inom pendlingsavstånd från stadsmiljöer med jaktmöjligheter som viktig bidragande orsak?
Jag tror det.
Därför måste lokalpolitiker för att behålla sin orts attraktionskraft för pendlare, skattebetalare, se till att vidmakthålla möjligheten för dessa individer att få utöva sina intressen. Älmhults kommun tänkte först på sin ekonomi och ville lägga ut jaktarrendena på kommunens ark på auktion. Som väl var stoppades detta till förmån för kommunens jägare och närliggande jaktlag som via kommunens marker ofta får en bättre arrondering på jaktmarken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar