Lena Ek i en intervju i SvD:
- Jag är oerhört arg. Vi har försökt att hitta en balans mellan bevarandeintresset och den frustration som människor i vargområdena känner, men kommissionen tänker enbart på bevarandeintresset, säger Ek.För övrigt påstår Naturskyddsföreningen att svenskarna och landsbygdsbefolkningen säger nej till vargjakt. Så kan man inte säga om man inte särredovisar svaren från landsbygden. Eftersom urvalet till undersökningen är statiskt baserat är det såklart fler människor från ickedrabbade storstäder än vargdrabbade landsbygdsbor som kommer till tals. Gunnar Glöersen kommenterar det hela på jägareförbundets blogg med följande ord:
SNF har frågat 1000 personer i Sverige. Det betyder att ca 330 personer i varje av de tre områdena, norra och mellersta Sverige samt Stockholm har svarat. Dessa lär vara slumpvis utvalda. Glesbygd är områden utan tätorter, enligt vedertagen definition. Endast 15 % av befolkningen bor utanför tätorter i Sverige. Det betyder att högst 50 personer utanför tätorter har tillfrågats i hela Mellansverige. Deras åsikter klumpas sedan ihop av Mikael Karlsson med alla dem som bor i Västerås, Örebro, Borlänge, Karlstad och andra städer. Lite tragikomiskt är det att höra hur en före detta Karlstadsbo som flytt till den största tätorten av dem alla, Stockholm, numera anser att allt utanför tullarna är glesbygd!Det var ju också en oönskad julklapp. Min gissning är att Jägarnas Riksförbund kommer att öka ytterligare efter detta. Och jag har svårt att förstå hur EU kan gå på med detta och samtidigt vara medveten om de pågående anti-varg strömningarna i Norge.
Det är väl tur att det finns några som kan se det svenska vargproblemet utifrån och som inte av politisk opportunism faller till föga för vissa jägares och djurhållares ihållande hatrop.
SvaraRaderaDet verkar som om Sverige framstår som någon form av utvecklingsland där man inte förstår hur man skall vårda och ta hand om sina rovdjur och där man inte förstår hur viktiga dessa djur är för den ekologiska balansen.
Att man utifrån betraktar sverige som ett U-land är rätt uppenbart om man ser till hur vi hanterar våra naturtillgångar, tänk gruvor och vår export av icke förädlat timmer. Såg den här kommentaren någonstans och den ger en mycket intressant vinkling av problematiken, en vinkling som man nog bör ta på allvar från SNFs sida:
Radera"Vad har EU gjort för svensk glesbygd hittills?
Nu är det läge att vi ställer oss frågan: Vilka tjänar på att vi får tusentals vargar i landet?
Små lantbruk läggs ner, hästgårdar blir utan hästar, det finns inget incitament för att bo på landet. Samerna blir trängda och får ge upp renskötseln.
Vad blir då kvar?
Jo, de stora skogsbolagen, kraftverken och gruvorna, många utländska gruvföretag är intresserade av att öppna nya gruvor i landet, med svåra skador på miljön som följd. Finns det inga boende på landsbygden finns det heller ingen som protesterar mot gruvbrytning.
Jag tror att Potochnik går de stora gruvbolagens ärende och SNF och NVV agerar nyttiga idioter.
Det är en långsiktig strategi då Sverige är ett land rikt på dyrbara mineraler, kanske mer än vad vi vet"
Det är nog ganska överdrivet att tro att alla skulle fly landsbygden för att det finns några rovdjur där. Trots allt finns det människor som bor på landet som inte räds rovdjuren utan ser dem som ett naturligt inslag i faunan.
SvaraRaderaSedan kan ju alltid ersättningssystem och liknande bli bättre.
Men det vore ju som sagt var synd om Sverige blev känt som ett land av fanatiker som vill utplåna sina stora rovdjur.
Självklart flyr inte all landsbygden, men det blir knappast lättare att hålla den levande när allt fler inte har någon motivation att bo kvar där. Och en stor mängd etnologiska undersökningar visar att en avgörande motivationskälla för landsbygdsbefolkning i mellansverige (där det finns mest rovdjur) är just möjligheten till jakt och fiske. Tar man bort den möjligheten så kommer folk att i än högre grad överge landsbygden. Men det kanske är det man vill? Få undan folk så att man kan "återförvilda" naturen. Eller ja, kanske skulle jag skriva industrilandskapet för skogsbolagen kommer att kunna härja än värre i så fall.
RaderaRovdjursfrågan är en samhällsfråga med tydliga stad-landsbygdsdimensioner.
Angående utplåning av rovdjur, jag tycker att Potocnik är djävligt orättvis för Sverige har förvaltat sina stammar av övriga stora rovdjur på ett sätt som man knappast kan ha synpunkter på. Att då ständigt slå ner på vargen för att man inte gjort det EU inte klart tydliggjort är irriterande. För EU har knappast varit speciellt tydliga i sina instruktioner kring vad man vill ha. Eller jo, mellan raderna kan man se att det de inte vill ha är en jakt som involverar de som är drabbade av vargen.
Nu försvinner ju inte alla möjligheter till jakt och fiske för att det finns rovdjur. Det är ju inte så att rovdjuren gör helt rent hus bland viltet, det brukkar ju uppnås en balans som människan också kan vara en del av. Det är först när girigheten tar över och man vill ha allt för sig själv som problemen uppstår.
SvaraRaderaSedan kan man ju hålla med om att vargen på något sätt blivit ett symboldjur för både förespråkare och motståndare till ökade rovdjursstammar. Den har också blivit en symbol för olika åsikter gällande landsbygdsfrågor i stort samt för förhållandet mellan centrala myndigheter och glesbygdsbefolkning. Den kan ju också sägas vara en symbol för motsättningar mellan särintressen och landets folkmajoritet.
Och lejonparten av jägarkåren anser att vargen har en plats i vår natur, men att stammen bör vara begränsad. En nivå som föreslagits är 180 individer, vilket är mer än t.ex. Jägareförbundets policy anger men ändå accepteras av dem då det är ett sätt att komma vidare i frågan. Nu har frågan åter låsts av allt för välmenande och ensynta bevarandeintressen vilka genom sitt agerande riskerar att ÖKA mängden jägare och näringsidkare på landsbygden som har en nollvision på varg. Jag är övertygad om att detta i längden missgynnar vargen.
RaderaAtt nå en nivå som accepteras av de som lever i varg är viktigt (jfr Jens Karlssons avhandling). En intervjuad tjänsteman på NV uttryckte det såhär när h*n intervjuades i Serena Criques avhandling:
"Acceptans och inte tolerans är det man behöver från folket. Acceptans betyder att aktivt leva med rovdjur medan tolerans är mer....att man tycker att vargar kan väl finnas någonstans i skogen...men kräver inget ansvar"
En effektiv population på 500 individer är nog en bättre nivå (och då bör ju fler vara nya exemplar, dvs invandrade vargar) då kan vargstammer klara sig bra även om den ibland isoleras. Samtidigt är Sverige ett så sort land att vi kan ha råd att härbergera en vargstam av den storleken (förutsatt att vi har generösa ersättningssystem). Det skulle i längden också gynna älg och annat vilt, växtlighet och ekologisk balans i stort.
SvaraRaderaEtt samhälle kan inte bara lyssna på ett särintresse utan måste se saker i ett större perspektiv.
Gott. Där angav du en siffra.
RaderaPolitiken får ändras ordentligt för att vi skall ha varg i hela sverige. I dagsläget är 50% låst iom renskötselområden och hänsynen till dem tar man inte bort i en handvändning. Vi har förpliktelser gentemot samerna som följs upp internationellt. Lägg till att vi för att nå miljömålen "ett rikt odlingslandskap" och "ett rikt växt och djurliv" behöver ÖKA den beteshävdade marken i mellansverige. Det är inte riktigt kompatibelt med än större vargpopulation (jfr värmland som berörs av 23 vargrevir och Dalarna som berörs av 26).
Med vettigare ersättningssystem så kan man nog ha fler rovdjur även i renbetesland. Sedan får man väl också se över hur många renar det skall finnas i vissa områden.
RaderaNär det gäller odlingslandskapet så kan nog rovdjur förenas med ett öppet och rikt odlingslandskap med hjälp av bättre tekniska lösningar och generösare ersättningar. Man får inte glömma att Sverige är relativt glest befolkat och har stora stammar av älg o dyl som kan behövas hållas friska med hjälp av en naturlig predation.
Du tror inte att folk vill kunna leva på det de sysslar med? Ingen bonde idag är nöjd med att tvingas ge sig in bidrags och ersättningssvängen när det enda vettiga vore tillräckligt betalt för det arbete man lägger ner.
RaderaNäe, mer ersättning är inget vi kommer att se i framtiden när allt större del av våra tillgängliga medel kommer gå åt att vårda en åldrande befolkning och vidmakthålla en schimär av välfärd. Det är inte ekonomisk politiskt genomförbart på vare sig lång eller kort sikt.