Igår var det kyligt ute. Endast ett par minus men en snål nästan lite fuktig vind fick en att frysa in i märgen på bara halvannan timme.
Det vi gjorde var helt enkelt ett kort släpp nere i mossen norr om gården. Tyskan letade runt efter bästa förmåga men till och med jag såg att spåren inte var purfärska någon stans där vi gick. Efter en å en halv timme fick jag nog, kallade in hunden så vi kunde gå hem och ordna lunch till familjen istället. Det var skönt att komma ut, dessutom räknar jag med att varje tillfälle Missan får att jaga gör henne något lite bättre.
Räknar efter i dagboken och konstaterar att jag släppt Missan 43 dagar (ibland flera släpp per dag) sedan den 1 oktober då hon fick göra sina första försök. Mest har det varit över mark, blott ett par tre-fyra tillfällen har varit i gryt. Inte undra på att hon utvecklats och samlat på sig erfarenhet riktigt fort!
Det var inte illa med över 40 släpp på så kort tid :)
SvaraRaderaHar gått ner lite i tid samt tagit en del semester för att hinna. Sedan har vi en friskvårdstimme varje vecka också, den har jag lagt i skogen de gånger jag jobbat hemma. Så det har blivit många tillfällen, men inte så länge varje gång. Oftare enstaka timmar och halvdagar än heldagar.
RaderaNu jobbar jag denna vecka sedan är det semester till den 8 januari. Då blir det fler släpp kan jag lova. Om hon inte passar på att löpa då vill säga, har märkt en viss förändring i hennes lynne. Men löper hon så får det bli lockjakt på räv istället. Börjar bli sugen på det nu.
Vilken tur Missan har haft att hamna hos dig. Så mycket tid i skogen.Kanonbra.
SvaraRaderaJag har inte räknat våra dagar men vi har varit ute en hel del även om det har varit älgjakt mellan o marken varit upptagen av det. Sedan har vi ju lite fler att träna med.
Vi kan definitivt inte vara med taxarna på marken mer, 3 dm är det nu och mer på väg. Vi lär nog få en släng av det Smålandskusten skall få, så långt är det inte dit...
Jo, Missan har väl tur som har mig, jag har tur som fick hem Missan!
RaderaLite snö är ju bara bra, men när det börjar bli ett par dm blir det ju mest jobbigt. Trist! Och jag dristar mig till att säga, inte i år igen!