Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 3 oktober 2012

Smaldjur

 Första hygget som Missan sprang över på eftermiddagen gav inte något. Missan vågade dock springa omkring på egen hand sisådär 10 minuter i stöten medan jag satt i ett torn och kikade på vad hon pysslade med. Tyckte allt att hon såg ut att jaga möss kanske 25% av tiden......
 En bister Älgflugornas Herre biter ihop för att det inte skall synas hur 18 älgflugor innanför kragen känns..... Jo, älgflugor är det gott om i år.....

Sedan förflyttade vi oss till ett annat hygge. Stort för att vara i dessa trakter. Jag ställde mir en liten bit in på det invid en björk och Missan fick söka fritt. Hon stökade omkring och efter 15 minuter såg jag ett smaldjur resa sig lite drygt 100 m bort. Djuret var klart stört men inte så stört att det tog till flykten. Istället kikade hon sig omkring. Spanade efter den närvaro hon anade.

Missan fortsatte att ränna runt och komma tillbaka till mig allt oftare, intervallet var nere på knappt 5 minuter. Smaldjuret stod fortfarande. Hade gjort så i kanske 20 minuter. Jag började misströsta. Märkte på Missan att hon började bli trött och antagligen inte skulle söka ut så hon kunde få vind av rådjuret. Rådjuret började så sakterliga röra sig.

Då tog jag beslutet att invänta nästa tillfälle då hon stod fritt. Tanken var att gå fram mot legan och låta Missan ta upp spåret där för att sedan hitta fram till det döda djuret.

Det borde väl tagga henne?
Smaldjuret stannade. Uppskattar avståndet till ca 130 m. Jag satt invid ett träd och hade stöd mot såväl trädet som mina knän. Kändes stabilt. Bössan i nävarna var mitt senaste inköp, en Sauer 200 i kalibern 9,3x62. En dedikerad drevjaktsbössa. Med drevjaktsriktmedel såklart (Vortex Viper HS 1-4x24). Så rådjuret var rätt litet även i maximal förstoring.....

Smaldjuret vinklade upp och visade bredsidan. Den röda pricken fann bogen och jag kramade av. Detta var första jaktskottet med bössan i fråga. Det var även första skottet jag sköt med den bössan utan att ha hörselskydd, men den är försedd med dämpare så ljudnivån var förvånansvärt låg. Smaldjuret sjönk ihop på plats.

Vi gick ditåt och Missan tog upp spåret vid legan och fann snabbt smaldjuret. Hunden förvandlades till en lite furie. Jag lät henne hållas någon minut innan jag band upp henne vid en stubbe för att kolla hur träffen tog.... Och ser att den inte var optimal. Utifrån in- och utgångshål insåg jag genast att smaldjuret måste vinklat upp exakt när jag sköt. Träffen satt långt fram i bogen på höger sida (syns på bilden ovan) men gick ut via vomen! Jag tog ur och rengjorde så gott jag kunde i fält. Allt vatten jag hade med gick åt att skölja rent med.

Väl hemma så togs resten av djuret om hand. Särskilt fokus lades på att få bukhålan ren samt skära bort kontaminerat kött kring in- och utgångshålen. Det gick åt mycket vatten och det hela avslutades med att slaktkroppen duschades i ättika vilket tar död på kvarvarande bakterier. Eftersom slaktkroppen var rätt fuktig är jag nöjd med att jag installerat en fläkt i viltkylen!

Imorgon får Missan vila men på fredag kör vi ånyo en heldag!

7 kommentarer:

  1. Får gratulera till smaldjuret! Jag hoppas få något skjutet för mina i höst men de skall driva minst 45 min eller helst 60. Har lite med drevprovstiderna att göra.
    Har du byggt viltkylen av ett gammalt kylskåp? Har funderat men vi har ju inte så mycket rådjur så det lär inte bli använt så frekvent.
    Kul att se dig på bild, trevligt. SKall bli spännande och se hur det går på fredag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar. Hoppas smaldjuret får Missan ytterligare taggad.
      Viltkylen är en gammal kyl jag fick av min morbror. Ventilationshål med flugnät uppe och nere i dörren och en timerstyrd fläkt som kör ett par minuter varje timme få det blir bra luftväxling.

      Radera
    2. Tyckte det var kul med en bild på mig för omväxlingens skull.

      Radera
  2. Intressant läsning :)Rådjursjakt är inte så vanligt förekommande här...tror jag åtminstone. Känner ingen som jagar dem iallafall...

    Undrar förståss också om bilderna är tagna med den nya kameran? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är den nya lilla tegelstenen till kamera. Det märks att den är bygd i metall och inte kompositmaterial... Är inte helt nöjd med färgåtergivningen, antingen för grällt eller för blekt. Skall jobba lite med den och se om jag hittar inställningar jag trivs med....

      Radera
  3. Grattis och trevligt berättat! Färgåtergivning i kameran brukar hjälpas om man ställer vitbalansen på "sol" oavsett väder. Hade själv på Auto i början med min D90 och det blev ofta knepiga färger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nya kameran är en liten kompakt sak som skall tåla det mesta från tapp till bad. Den har rätt stora begränsningar vad gäller inställningsmöjligheterna. Men jag får fortsätta att utforska kamerans möjligheter.

      Finlirar gör jag när jag använder vår D70s eller Lumix LX3 (som är riktigt bra såväl i optik som inställningsmöjligheter för att vara en kompaktkamera).

      Radera