Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!
fredag 5 oktober 2012
Boktipset: Varg och landsbygdsboende
Sten Bergh, Karl Hedin och Anders Runnérus bok Varg och landsbygdsboende finns nu att ladda ner som pdf! Givetvis skall man läsaboken som en partsinlaga, men det är en mycket intressant och tankeväckande sådan.
Stora rovdjur bidrar delvis till biologisk mångfald. Men det är endast om man tänker bort människan ur ekvationen. Genom många stora rovdjur kommer den artrika hävdade marken i rovdjurslänen att i än högre grad planteras igen med gran. Statistiken visar redan nu att igenplanteringstakten är avsevärt högre i de mellansvenska rovdjurslänen än i övriga sverige. Detta är ett hårt slag mot den biologika mångfalden.
Urban Emanuelsson, föreståndare på CBM (ev pensionär nu), brukar halv på skämt halvt på allvar framhålla småbrukaren som vår viktigaste nyckelart. Han gör det därför att det irrationella småbruket är något som i oerhört hög grad gynnar den biologiska mångfalden. Just småbruk och deras hävd av mark är det som först ger upp i områden med höga rovdjurspopulationer.
Ergo: oavsett hur man än tänker så måste människan och hennes intressen vägas in i ekvationen. Man kan inte se på frågan ur en helt genetisk vinkel, då kommer den samlade förlusten/kostnaden bli högre än den samlade vinsten!
Även om människan är med i ekvationen så behövs en biologisk mångfald. Genom ofta ganska komplicerade orsakssammanhang så bidrar denna mångfald (där ju rovdjuren ingår) med många så kallade ekosystemtjänster vilka i slutändan också gynnar oss. Med vettiga ersättningssystem så kan man både ha rovdjur och öppna landskap och på det sättet gynna både natur och människor. Sedan får man ju också se på frågor som vilken skog man har i landet (t ex så gynnar ju blandskog den biologiska mångfalden bättre än monokulturer) och annat som också har med mångfalden att göra. Att ha ett varierat landskap kräver ju en mängd insatser och står och faller ju inte bara med rovdursfrågan.. Sedan kan det vara lurigt att anlägga ett alltför strikt antropocentriskt synsätt på naturen. Den är ju så mycket större än bara människan. Ett för snävt synsätt slår alltid tillbaka.
Det många inte inser är att man måste se till det totala rovdjurstrycket och inte uteslutande diskutera varg. Då blir det för Dalarnas del t.ex minst 26 vargrevir, i runda svängar 300 björnar samt minst 18 familjegrupper lodjur. Jag förstår i alla fall att djurhållare och jägare i Dalarna tycker att det börjar bli rejält jobbigt. Gör inte du?
11 ja: Vad de i dalarna inte tänker på är den ekologiska balans som rovdjuren också hjälper till att upprätthålla och som i längden gynnar viltet. Något som absolut gynnar också jägarna. Vad gäller tamdjur så kan generösare ersättningar hjälpa till att reglera svinnet orsakat av rodjur.
14 jan: Nu är det väl så att rovdjuren kompletterar varandra. De intar något olika nischer där de alla är betydelsefulla i det ekologiska samspelet. Dessutom föder de under vissa årstider andra, mindre rovdjur samt rovfåglar, vilka i sin tur under andra tider på året hjälper till att t ex hålla gnagarstammarna på rimlig nivå, o s v.
Ersättningsfrågan tror jag inte är en framkomlig väg. Samhället kommer på sikt inte att ha råd med speciellt mycket ersättningar, vi kommer att ha fullt upp med att vidmakthålla rudimentära delar av välfärden. Det räcker att kika på vilken framtidsstudie som helst för att komma till den slutsatsen. Du försöker få det till att jag inte vill ha stora rovdjur. Men då har du fel. Jag ser gärna rovdjur i vår natur, men det skall vara väl förvaltade, sunda men ytterst begränsade stammar. Och de vi skall prioritera är dem som har en lokal genetisk särart, så som vår lo, våra olika grupper av björn. Hur det är med järven vet jag ej. Möjligen kan vargen bli intressant om man lyckas få ut genetiska rester av de gamla skandinaviska vargen som vi väl har spår av i djurparkerna. Men det får vi se.
Jag är nog inte lika pessimistisk angående ersättningsfrågan som du. Att skaffa fram medel är också en fråga om fördelning, prioritering och politisk vilja. Dessutom tror jag att modern teknik kan bli behjälplig i skyddet av husdjur på ett bättre och mer effektivt sätt än idag. Vad vi bör ha är rovdjursstammar som dels är stora nog att vara livskraftiga och dels stora nog att kunna bidra till den ekologiska balansen i naturen.
Och det är främst i frågan om vad vi betraktar som livskraftiga som våra åsikter skiljer sig åt. Jag anser att man kan (och bör) hålla stammarna av flera av de stora rovdjuren på ganska låga nivåer, men framför allt måste man se till det totala rovdjurstrycket och inte bara lyfta fram att vi har för få vargar när vi lokalt har världens tätaste brunbjörnsstammar (strömsunds kommun) och de tätaste lostammarna i världen (uppland). Vi behöver inte bli mästare på varg också, även om Dalarna ligger rätt bra till med minst 26 vargrevir!
Nu kan man inte jämställa lo, björn och varg, de upptar olika, men delvis överlappande ekologiska nischer. T o m påverkan på tamdjur kan ju variera mellan dessa djur och ser man till deras påverkan på vilda djur är den ju ganska olikartad.
Nej, men i relation till människans intressen måste samtliga tas upp. Att diskutera dem var för sig helt skilda från varandra ger en skev bild av rovdjurstrycket. För den som drabbas spelar det mindre roll om det är en lo, en björn eller varg som slagit ens får. Samma känsla av frustration, hjälplöshet och utsatthet råder. Tro mig, jag har personlig erfarenhet av att förlora tamdjur till stora rovdjur och i det läget vara fullständigt bakbunden handlingsmässigt.
Som komplement kan man ju alltid läsa Rovdjursföreningens rapport om vikten av stora predatorer i naturen.
SvaraRaderaDe stora rovdjurens ekologiska roll (kan laddas ned längst ned på sidan).
http://www.rovdjur.se/viewNavMenu.do?menuID=3
Stora rovdjur bidrar delvis till biologisk mångfald. Men det är endast om man tänker bort människan ur ekvationen. Genom många stora rovdjur kommer den artrika hävdade marken i rovdjurslänen att i än högre grad planteras igen med gran. Statistiken visar redan nu att igenplanteringstakten är avsevärt högre i de mellansvenska rovdjurslänen än i övriga sverige. Detta är ett hårt slag mot den biologika mångfalden.
RaderaUrban Emanuelsson, föreståndare på CBM (ev pensionär nu), brukar halv på skämt halvt på allvar framhålla småbrukaren som vår viktigaste nyckelart. Han gör det därför att det irrationella småbruket är något som i oerhört hög grad gynnar den biologiska mångfalden. Just småbruk och deras hävd av mark är det som först ger upp i områden med höga rovdjurspopulationer.
Ergo: oavsett hur man än tänker så måste människan och hennes intressen vägas in i ekvationen. Man kan inte se på frågan ur en helt genetisk vinkel, då kommer den samlade förlusten/kostnaden bli högre än den samlade vinsten!
Även om människan är med i ekvationen så behövs en biologisk mångfald. Genom ofta ganska komplicerade orsakssammanhang så bidrar denna mångfald (där ju rovdjuren ingår) med många så kallade ekosystemtjänster vilka i slutändan också gynnar oss.
SvaraRaderaMed vettiga ersättningssystem så kan man både ha rovdjur och öppna landskap och på det sättet gynna både natur och människor.
Sedan får man ju också se på frågor som vilken skog man har i landet (t ex så gynnar ju blandskog den biologiska mångfalden bättre än monokulturer) och annat som också har med mångfalden att göra. Att ha ett varierat landskap kräver ju en mängd insatser och står och faller ju inte bara med rovdursfrågan..
Sedan kan det vara lurigt att anlägga ett alltför strikt antropocentriskt synsätt på naturen. Den är ju så mycket större än bara människan. Ett för snävt synsätt slår alltid tillbaka.
Det många inte inser är att man måste se till det totala rovdjurstrycket och inte uteslutande diskutera varg. Då blir det för Dalarnas del t.ex minst 26 vargrevir, i runda svängar 300 björnar samt minst 18 familjegrupper lodjur. Jag förstår i alla fall att djurhållare och jägare i Dalarna tycker att det börjar bli rejält jobbigt. Gör inte du?
RaderaVilka ekosystemtjänster bidrar vargen med som inte något av de andra stora rovdjuren redan levererar?
Radera11 ja: Vad de i dalarna inte tänker på är den ekologiska balans som rovdjuren också hjälper till att upprätthålla och som i längden gynnar viltet. Något som absolut gynnar också jägarna. Vad gäller tamdjur så kan generösare ersättningar hjälpa till att reglera svinnet orsakat av rodjur.
Radera14 jan: Nu är det väl så att rovdjuren kompletterar varandra. De intar något olika nischer där de alla är betydelsefulla i det ekologiska samspelet. Dessutom föder de under vissa årstider andra, mindre rovdjur samt rovfåglar, vilka i sin tur under andra tider på året hjälper till att t ex hålla gnagarstammarna på rimlig nivå, o s v.
Ersättningsfrågan tror jag inte är en framkomlig väg. Samhället kommer på sikt inte att ha råd med speciellt mycket ersättningar, vi kommer att ha fullt upp med att vidmakthålla rudimentära delar av välfärden. Det räcker att kika på vilken framtidsstudie som helst för att komma till den slutsatsen.
RaderaDu försöker få det till att jag inte vill ha stora rovdjur. Men då har du fel. Jag ser gärna rovdjur i vår natur, men det skall vara väl förvaltade, sunda men ytterst begränsade stammar. Och de vi skall prioritera är dem som har en lokal genetisk särart, så som vår lo, våra olika grupper av björn. Hur det är med järven vet jag ej. Möjligen kan vargen bli intressant om man lyckas få ut genetiska rester av de gamla skandinaviska vargen som vi väl har spår av i djurparkerna. Men det får vi se.
Jag är nog inte lika pessimistisk angående ersättningsfrågan som du. Att skaffa fram medel är också en fråga om fördelning, prioritering och politisk vilja. Dessutom tror jag att modern teknik kan bli behjälplig i skyddet av husdjur på ett bättre och mer effektivt sätt än idag.
SvaraRaderaVad vi bör ha är rovdjursstammar som dels är stora nog att vara livskraftiga och dels stora nog att kunna bidra till den ekologiska balansen i naturen.
Och det är främst i frågan om vad vi betraktar som livskraftiga som våra åsikter skiljer sig åt. Jag anser att man kan (och bör) hålla stammarna av flera av de stora rovdjuren på ganska låga nivåer, men framför allt måste man se till det totala rovdjurstrycket och inte bara lyfta fram att vi har för få vargar när vi lokalt har världens tätaste brunbjörnsstammar (strömsunds kommun) och de tätaste lostammarna i världen (uppland). Vi behöver inte bli mästare på varg också, även om Dalarna ligger rätt bra till med minst 26 vargrevir!
RaderaNu kan man inte jämställa lo, björn och varg, de upptar olika, men delvis överlappande ekologiska nischer. T o m påverkan på tamdjur kan ju variera mellan dessa djur och ser man till deras påverkan på vilda djur är den ju ganska olikartad.
RaderaNej, men i relation till människans intressen måste samtliga tas upp. Att diskutera dem var för sig helt skilda från varandra ger en skev bild av rovdjurstrycket. För den som drabbas spelar det mindre roll om det är en lo, en björn eller varg som slagit ens får. Samma känsla av frustration, hjälplöshet och utsatthet råder. Tro mig, jag har personlig erfarenhet av att förlora tamdjur till stora rovdjur och i det läget vara fullständigt bakbunden handlingsmässigt.
Radera