Jag jobbar hemma idag och för en stund sedan gick jag en liten lunchpromenad med Missan. Tog med mig bössan och en näve 6:or eftersom nötskrikorna börjat sträcka i hasselsnår och ollonskog. Några fällda nötskrikor är ju alltid en trevlig viltvårdsåtgärd, därtill så samlar jag just ihop så mycket nötskrikebröst jag kan för att framigenom laga något gott. Kanske en paté till julbordet?
Hur som helst. Var nästan färdig med turen och hade kommit in i fårhagen. Räknat in alla tolv fåren. Gick över den lilla bäcken. Kom fram till dansbanan. Den kallas så eftersom bygdens ungdommar förr samlades där för att dansa, kröka och vänslas. Men det måste ha varit under första halvan av 1900-talet med tanke på trädens storlek.
Traskade över dansbanan bort mot björnbärssnåren för att se hur de mådde. Inte bra kan jag avslöja. Fåren har förstört dem fullständigt. Men bortom björnbären, bakom en hasselbuske stod något orange-rött. Spetsiga öron, helt koncentrerad på marken framför sig.
Jag sträckte armen till axeln och smög fram bössan. Rörelsen fick den röde att titta upp. Studera mig och sedan lugnt traska framåt. Jag fick bössan till axeln och klämde av. Avståndet var mindre än 10 meter så att jag hade 6:or i loppet spelade ingen roll. Den röde föll ihop. Missan rusade fram och avslutade det hela på nolltid.
Räven var en tik som höll på att släppa sommarpälsen så hon såg rätt rälig ut. Dessutom saknade hon en hörntand i underkäken, trots gav hon inte intrycket av att vara en äldre individ - kanske från i fjor?
För övrigt den 5:e räven jag fällde denna säsong, därav inläggets titel.


Grattis! Kul för Missan...
SvaraRaderaTackar.
RaderaMin tanke är att utsätta Missan för så många jaktsitationer och så mycket vilt som möjligt som ett led i injagningen. Jag vill ha henne så redo som möjligt den 1/10.
I morgon blir det spårläggning med vildsvinsklöve.....