Nu har jag börjat sätta i system att ta med mig bössan när jag är ute på längre promenader med Missan. Bössan, det är min kombi (Tikka M77K, 12+7x57R). Det är ett tungt härke men väldigt all round.
När jag traskar omkring har jag Missan i ett koppel fast i bältet. Jag låter henne spåra och följer henne om jag inte har något speciellt mål med turen. Hittills har metoden gett rätt bra utfall. Jag har fått hem såväl räv som hare. Idag hade jag möjlighet på en råbock men avstod.
Vi gick uppför ett hygge. Motvind. Missan hade nosen full med kul dofter. Ett par hundra meter ut på hygget reste han sig. En grann bock. Knappt 20 m framför oss. Huvud, hals och rygg syntes. Ett helt godkänt skotthåll för ett halsskott. Men jag avstod.
Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Men nu blev det så och efter ett par ögonblick studsade han bort. Missans gläfsanden hade väl fått honom att äntligen inse att han befann sig i livsfara. Hoppen var långsamma och gracila. Och strax var han försvunnen.
Missan och jag fortsatte hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar