...får man alltid ta sig både en och två funderare över innan man släpper iväg en kula. Ikväll var det nära att jag gjorde just det, släppte iväg en kula på långt håll.
Jag hade smugit ner invid en nyslagen vall och satt med fin överblick i ett av våra högsta torn. Det var en sådan situation då det bara "måste" komma räv. Och visst gjorde det det. Men på långt håll. Hur långt vet jag ej men där stod han i alla fall. Den röde.
Han gick lite fram och tillbaka. Stannade upp på ett svagt krön och hoppade. Sedan ägnade han 45 minuter år en yta på ungefär en kvadratmeter. Att jag lockade med muspip struntade han i. Jag blev rätt frustrerad. Hade det inte varit en gård i linje med räven så hade jag nog, mot allt förnuft, släppt iväg en kula. Nu valde jag istället att försöka smyga mig i läge. Givetvis såg och hörde Den röde mig omedelbart. I samma stund som jag hamnade i samma sträng som Den röde, om än långt bort, så försvann han snabbare än en löning.
Nåja. Vi får väl se i morgon. Jag tror jag sätter mig i det tornet tidigt i morgon. För där strök även omkring ett par bockar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar