Kvällens bomskott....

Överallt är höskörden i full gång. Vi har hur många nyslagna fält som helst. Det har räven också, så hur skall man hitta rätt? Jag pratade i alla fall med Tomas som höll på att ta in nyrullade storbalar. Han hade sett ett par valpar på ett fält nära vår gård så det fick bli det fältet ikväll.

Sagt och gjort, efter ett avsnitt av Hell on wheels (riktigt bra westernserie) traskade jag ut. Såg omedelbart en valp på andra sidan fältet. Den syntes till och från men efter en kvart började den närma sig min ände av fältet. Jag gjorde mig redo, men då blev den varsk. Började retirera. Uppenbarligen rädd för något åt väster. Efter en liten stund dök där upp en fjoling, kviga, som jagade bort valpen från fältet. När hon var klar med det lämnade hon scenen och valpen kom tillbaka efter ett par minuter. Den arbetade snabbt av sin gamla terräng och var plötsligt borta. Jag såg den ingenstans hur jag än spanade. Och så plötsligt stod den där, 25 m ifrån mig. Uppenbarligen upptäckte den mig för sekunden senare tvärvände den och drog iväg i kanten av fältet och försvann. Men dök upp igen. Vid det laget låg jag på mage bakom 6,5-an som är försedd med såväl dämpare som bipod. Jag visslade till och valpen stannade. Det var lätt att finna den i siktet och jag tyckte, med mina 16 gångers förstoring, att det var ett relativt säkert skott.

Skottet gick och som vanligt tog det någon sekund innan krutröken lättade framför siktet och jag kunde se något igen. Tyvärr är jag inte en sådan som klarar att mota min blinkreflex annars hade ju det varit bra att faktiskt se vad som händer i själva skottet innan röken döljer scenen. Nåväl. Där var en mörk fläck som jag antog var valpen.

Satt kvar en stund till ifall det skulle dyka upp något mer. Men så gick jag fram. Som vanligt stegade jag. Och när jag passerade 100 började jag bli lite svettig. Jag hade bedömt hållet till max 130 meter men det visade sig vara 180 m. Generaltabbe. Och inte låg där någon räv heller. Bara en ca 1 m lång fåra i marken orsakad av min varmintkula samt en kvarbliven hötuss som jag misstagit för en död räv.....

Satan.

Traskade hem. Hämtade hagelgevär istället samt hund och lampa.

Hittade snabbt skottplatsen och gorde en seriösare skottplatsundersökning som varken gav hår eller blod. Men Missan var på. Hon var rejält taggad och drog iväg åt öster när jag lät henne följa flyktvägen. Vi följde spåret spikrakt i kanske 200 m innan det tog stopp i en stenmur. Uppenbarligen hade räven hoppat upp på muren men därefter lyckades inte Missan reda ut det. Kanske var det de 1,2 m höga nässelsnåren på andra sidan som satte stopp? Vi arbetade i alla fall kring muren en bra stund innan vi avskrev skottet som en bom.

Får ta och kolla hur bössan går med min rävammo på skjutbana så snart som möjligt bara för att försäkra mig om att inget har förändrat i skottläge.