Uppföljning av Alcalás missriktade pungspark

För ett par dagar sedan skrev Jesús Alcalá en dabattartikel i DN, den var hätsk och fylld med jakthat. Udden var riktad mot Jägareförbundet. Min kommentar finner ni här. Nu har det börjat dyka upp en del respons i media och inte bara bloggosfären:

Jägareförbundets informationschef svarade i dagens DN debatt. Repliken är kort och mycket saklig, antagligen fick man inte mer plats. Man väljer att skjuta in sig på två saker.
1/ att bidraget inte är skattemedel utan medel från viltvårdsfonden samt information om vad viltvårdsfonden är.
2/ vad Jägareförbundet gör inom sitt allmänna uppdrag.
Man har tagit Goodwins lag på allvar och struntar i anklagelsen för nazism.

Mats Persson från folkaktionen ny rovdjurspolitik svarar också i DN debatt. Han väljer att göra en vargfråga av saken, men han uppmärksammar inte Alcalás koppling till Djurens rätt vilket nog hade dragit in några poäng. Den andra saken han tar upp är köttproduktion och hur låg självförsörjningsgrad Sverige har, det är relevant men något av ett sidospår i förhållande till Alcalás artikel trots att Alcaa reducerar jakten som ett särintresse. Att reducera sin motståndare är givetvis rent maktspråk.

Smålandspostens ledarskribent Marcus Svensson har under senare år gjort sig känd för upprepade riktigt intressanta inlagor om jakt och jaktrelevanta ämnen. Idag har han en ledare som heter Jägareförbundet i hårkorset, och där levererar han en intressant och relevant betraktelse. Dels tar han upp Alcalás debattartikel och lyfter fram saltsjöavtalet, inte kristallnatten, som det mest relevanta att jämföra med inom svensk förvaltning när man lyfter fram 1938. Svensson skriver på ämnet särintresse följande: Det är överhuvudtaget ingen udda företeelse i Sverige att särintressen företräds i beslutsfattande organ eller kompletterar det offentliga. Även inom biståndssektorn utför olika aktörer uppdrag där staten inte räcker till, kan man påminna om. Han tar självklart upp Alcalás fel angående bidrag. Svensson har även en intressant och relevant betraktelse angående bytet av ordförande i Jägareförbundet, en observation som jag tycker är väldigt träffsäker och instämmer i: Han (Torsten Mörner) har riktat hård kritik mot den svenska vargpolitiken. Men det var inte därför han avsattes som ordförande i helgen när förbundet håll sin årsstämma i Växjö – utan för att han varit för mjuk. Signalen som sändes ut stämmer överens med den nidbild av jägarkåren som sprids i storstadsmedier. En radikalisering, som den vi sett inom den alternativa organisationen Jägarnas riksförbund, vore djupt olycklig. Jägarna får inte isolera sig från samhället, liksom den moderna människan är på väg att isolera sig från naturen.

Slutligen har Leif Andersson, Jakt och Jägares intressanta skjutjärnsreporter med granskning av rovviltföreteelser i samhället som sin specialitet varit i kontakt med DNs debattredaktion. Inledningsvis konstaterar han att det är andra gången på 6 veckor som DN får införa rättelser angående påståenden om att jägarorganisationerna får statsbidrag i form av skattemedel, redaktören är helt ovetande om den tidigare fadäsen då den låg under en annan redaktion. Det intressanta är att man låter ett inlägg från jägareförbundet korrigera uppgiften, man gör det inte i form av en formell redaktionell rättelse vilket hade varit önskvärt och betydligt tydligare. Nu får läsaren uppfattningen om att det är ord som står mot ord! Intervjun är intressant och läsvärd, Leif Andersson går på i värsta Janne Josefssonstil. Det skall bli intressant att följa honom fortsättningsvis. Det är också intressant att se hur han retar upp de mest extrema rovviltförespråkarna...

Det sorgliga i detta sammanhang är inte att Alcalá spridit en massa lögner och vilseledande information utan att han lyckats få det publicerat i den kanske främsta och viktigaste debattplattformen i Sverige. Det gör att man funderar över journalistikens och medias villkor i dagens samhälle, vilket jag skrivit om förut.