Garthon har en del poänger men missar också en del viktiga aspekter. Det är uppenbart att Garthon jagar för att få kött på bordet. Det gör många av oss jägare. Men Garthon tänker enbart på det direkta sambandet mellan byte och mat, han vill inte se de indirekta. Han skriver t.ex.:
Jag har svårt för att jaga något, om man inte tänker äta bytet.Det han missar är indirekta positiva effekter av jakt på vissa vanliga arter. Om jag lägger ett högt jakttryck på kråkfågel och måsfågel på mina marker så ökar jag chansen att det fåtalet vilda fasaner vi har skall klara häckningen. Klarar de häckningen blir det fler potentiella byten för mig att lägga på tallriken. För övrigt är yngre kråkfåglar fullt ätliga, kallades visst Ljusterökyckling på några finare stockholmskrogar under kriget.... Och mås har jag ätit på en festbuffé på en vetenskaplig konferens i Akureyri, norra Island.
Så jag tycker att Garthons fråga är totalt felställd. Den borde, om man skall tänka långsiktigt och resursmässigt, lyda "varför äter inte fler björktrast?"
För sakens skull lägger jag in receptet på Ljusterökyckling från länken ovan:
Ljusterökyckling.
Kråka till middag ?
Både kråka och kaja - och särskilt de unga fåglarna - anses av många som en verklig delikatess.
Pröva t.ex. följande recept på Ljusterökyckling ur JÄGARFRUNS KOKBOK.
Ingredienser:
För ungefär 6 pers.
4 ungfåglar.
2 hg rökta skinksvålar eller rökt fläsk eller bacon.
3 dl grädde.
1msk salt.
1 liten tsk peppar.
Hett vatten till spädning.
Gör så här:
Fåglarna plockas eller skinnas, ansas och sköljes väl. Gnides utan och innan med salt och peppar blandat.
Fläsket får stå och flotta ur sig i en stekgryta, varefter fåglarna brynes i den heta grytan.
Spädes med hett vatten och får stå och puttra på svag eld, tills de är färdiga.
Såsen göres med grädde.
Serveras med svart eller röd vinbärsgelé och mycket grönsallad.
Skall man hålla efter kråkfåglar åtminstone i skogsmark så är det en bra idé att gynna förekomsten av duvhök. Det har visat sig att där sådan finns så hålls kråkfåglar o dyl i schack och fåglar som t ex Järpe och andra hönsfåglar ökar.
SvaraRaderaKonstigt tycker jag att det låter. Kråkfåglar är som regel varskare än hönsfåglar och borde vara betydligt svårare byten. Inte minst som de oftast förekommer i flock och därmed har många ögon.
RaderaHar du någon referens till studien i fråga eller är det hittepå?
För övrigt är duvhöken rätt jobbig frammåt sensommaren då ungfåglarna letar lätt mat. Det är då man får ha lite extra koll på fällor och sina tamfåglar. Det är då vi t.ex. fått in duvhökar i hönshuset som där ätit sig så mätta att de inte kunna flyga efteråt.....
Jag såg det på ett norskt TV-program om Duvhöken och där hänvisade naturfilmaren Trond Berg till en studie som just påvisade det samband jag nämnde.
SvaraRaderaOch studien så är förstås inte något hittepå:
"En studie utført av finske og norske forskere viser at både små sangfugler og større fugler som jerpe, er i stand til å dra aktivt nytte av at det finnes hønsehaukreir i nærheten.
For selv om hønsehauken utgjør en fare for de voksne fuglene, så holder den også reirplyndrere i sjakk i området."
För vissa småfåglar så var det bäst att bo nära duvhöksboet (ju närmare boet, ju högre täthet för dessa fåglar) medan för järpe var 1-2 km bäst, då skrämde duvhöken bort så många boplundrare att det lönade sig för järpen att bo där.
"I denne avstanden fra hønsehaukens reir er det mindre sjanse for at jerpen blir spist selv, samtidig som hauken skremmer vekk kråkefugler og andre reirplyndrere, slik at jerpereiret er tryggere, sier Husby."
Länk till studien:
http://www.forskning.no/artikler/2007/november/1194274509.48
Om naturprogrammet jag såg: http://www.nrk.no/programmer/tv/ut_i_naturen/4956507.html
oki, tack.
Radera