Varg i media under februari månad

Jag försökte hålla februari fritt från varg på bloggen. Det lyckades inte riktigt men nu när jag publicerar ett svep över vad som hänt på vargfronten i Sverige under februari så inser jag att det var ett bra grepp som jag nog skall fortsätta med.... Annars är risken att vartannat inlägg här blir om just varg och det känns inte speciellt konstruktivt:

Internationellt:

• Ryssland, 1 februari. En man blir anfallen av en varg bakifrån när han väntar på bussen. I stridens hetta lyckades mannen få stryptag på vargen och den dog tillslut. Mannen vägde 80 kg, dvs dubbelt så mycket som vargen. Min kommentar: Jag har lite svårt att lokalisera var det skedde, platser som Brest, Pinsk, Parohonskoch och Parakhonsky nämns, av dem har jag lokaliserat åtminstone Brest och Pinsk till Vitryssland. De övriga två namnen finns antagligen bara man får till stavningen rätt. Det verkar dock som om man snarare skall säga att det skedde i Vitryssland än i Ryssland.
  

Dalarna, utredningen av misstänkt tjuvjakt på sändarförsedd varghane.

• 2 februari. Polisen låter meddela att den tekniska bevisningen pekar åt att det fanns passkyttar utställda vid tjuvjakten. Min stilla undran är hur man skiljer ut spår från en tjuvjagande passkytt från en har- eller rävjägare. Eller kanske en jakt på de sista kalvarna på älglicensen? Källa: Dalarnas Tidning
• 2 februari. MP i Dalarna vill att mer pengar skall vikas till rovdjursförvaltningen. Därtill skall beslut om skyddsjakt på problemvargar fattas snabbt, det är viktigt att människor som lever med varg inte känner sig hotade. Allt detta i en skrivelse till Regeringen. Källa: Dalarnas tidning.
  

Värmland:

• Skyddsjakt på varg i Torsby har beviljats. Orsak: den är närgången. SR 9/2
  

Småland/Skåne:

• 29 januari. Varg siktad i Högsby, fortfarande inga tamdjur rivna. Källa SR.
• 1 februari. Nordöstra skåne, länsstyrelsen meddelar att man förbereder sig på kommande vargar. Framför allt genom att låta får- och getägare ansöka om stöd för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. Källa HD.
• En varg har kvalitetsäkrats i trakten kring Kosta och Åseda i Kronobergs län. 20 och 21 februari.
  

Västra götaland:

• Svenljunga har åter förts upp på agendan som möjligt område att flytta vargar till. Källa: SR P4
  
• Uppgift om varg i backa, en förort till Göteborg. Källa: GP
• 14 feb. En skadad varg rör sig i trakten kring Assarebyn i Dalsland. Skyddsjakt har ännu inte beviljats trots att besiktningsmannen förordar detta. TT/ELA. 16 feb beviljas skyddsjakt.
  

Halland:

• 7 februari, HN rapporterar i en artikel som inte återges på nätet om en vargkonferens på kursgården Ursprungskällan utanför Ullared. Den amerikanske forskaren Dave Augeri gästade evenemanget och intervjuades. Bland anat förespråkade han mer information till jägare och djurhållare i vargområden, detta i syfte att öka acceptansen för varg. Han har uppenbarligen missat alla de svenska undersökningar som visar att just jägare i vargområden har väst faktisk kunskap om varg samtidigt som de är mer skeptiska än Medelsvensson. Forskning visar även att mer information till dessa riskerar snarare att befästa den negativa uppfattningen kring varg än förändra den. Saxat ur vargkonferensens program: Det blir även ett spirituellt möte där vi får ta del av ursprungsfolkens filosofi kring vargen. Du tillverkar ditt egna vargtotem och vi gör en varg meditation med indiansk trumma. Augeri disputerade på björnar ett par månader efter att jag disputerade. Så jag blir lite nyfiken på om han "kidnappades" till konferensen eller om han kände till den new age underton som jag läser mig till i underlaget.
  

Nationellt:

• Seminariet Large 2012 - wildlife watching ägde rum på Moderna Museet. Jakt och Jägare har ett långt och hyfsat nyanserat referat av seminariet. Mitt intryck är att det präglades av visioner och blundade för konsekvenser. Något som känns typiskt för diskussionen om stora rovdjur idag.
• En nationell kommitté för hållbar rovdjurspolitik för varg (dir 2011:70) har bildats. Ordförande blev landshövdingen i Uppsala län, Peter Egardt.
  
• 5 februari: Djurskyddet Sverige vill att medlen till Svenska Jägareförbundet skall minska med anledning av att 12 jägare i Svenljunga i protest mot vargflytt till området har avbrutit sitt engagemang som eftersöksjägare för viltolyckor. Rapporterar P4 sjuhärad.
• 6 februari, vargtiken som redan flyttats två gånger har nu sövts och körts till okänd ort.
• 10 februari. Vargtiken släpptes i Uppsala län. Källa. Naturvårdsverket.
• 28 februari, den flyttade vargtiken har åter vandrat upp till jämtlands renbetesland.... Därmed har hon nog beseglat sitt öde. Källa: Naturvårdsverket
• 29 februari, förslag på hur man kan flytta varg utan att de vandrar tillbaka källa: Sveriges radio.

• 13 feb. En varg ses på Åland. Har gått över isen. Är det den flyttade tiken? Källa: ålandstidningen. 14 februari. Åland. Det verkar vara mer än en varg.
• 21 feb.Poliser aktiva i den varginriktade medorgarrättsorganisationen APU skall utredas för jäv.
• 22 feb, Ockelbo. Artikel med en stövarkennel som är på väg att ge upp då efterfrågan på valpar sjunkigt till noll och intet i hemlänet och grannlänen.
  
• Sedan har ersättning för vargdödade hundar börjat bubbla upp till ytan. Hur värderar man en lovande hund? Schablonmässigt, eller skall man försöka räkna fram ett värde? Detsamma gäller egentlgien även andra tamdjur där en lovande avelsbagge kan betinga höga 5-siffriga belopp vid försäljning, men vad får man i ersättning, inget i närheten av det i alla fall.
  
• 10 feb. Lena Ek mfl slår sig för bröstet i en debattartikel i Norrtelje tidning och påstår att Rovdjurspolitiken är på rätt väg. Följande citat kan jämföras med det Dag skriver (se nedan): Vi tänker fortsätta driva på alliansens politik för en förbättrad balans mellan människa och rovdjur, i enlighet med EU:s regler och med en tydlig regional förankring av besluten. Floskler! är min kommentar.
  
• 20 feb. Självklart kan inte Lena Eks mfl påstående om att rovdjurspolitiken är på rätt väg stå oemotsagt. Svaret kom bland annat från Årjäng och publicerades i Västerbottenkuriren. Kritiken är svidande. T.ex. skriver Inga Magnusson: Rovdjurspolitiken är inte alls på rätt väg. Den innehåller enbart konfrontation med de berörda. Det unika samarbete som funnits mellan regering-markägare-jägare är borta och tjuvjakten ökar dramatiskt (just nu är tre polisutredningar i gång). Rovdjurspolitiken är totalhavererad och det syns ingen ljusning.
• 27/2. Intervju med Lena Ek i P1 morgon:

• EU-kommissionens representant i Sverige lyckades uttala sig synnerligen vinklat i vargfrågan. Hans svar i en intervju med Mikael Moilanen ligger väldigt nära argument som rovdjursföreningen anför. EU-kommissionen skall vara strikt och inte politisk. Detta har det surrat ordentligt kring såväl i jägar som hundkretsar.
• Det kan bli svårt att sätta ut vargvalpar i landet, SR rapporterar om en lag som ger intressanta konsekvenser. Naturvårdsverket tvingas vädja till markägarna att ta emot valpar. Därtill verkar det vara lite problem för de inblandade djurparkerna. Och skall man avliva de vilda vargungarna som byts ut?
  
• 24 feb meddelar SVT att Skogsbolaget Bergvik är villiga att ta emot vargvalpar på sina marker. Sveaskog har tidigare lämnat samma besked. Men jägareförbundets jurist meddelar att det kanske inte är så lätt att agera på detta vis.....
  
• Olof Liberg varnar för att vargstammen nu växer okontrollerat. – Utan stöd från lokalbefolkningen klarar vi inte att rädda några rovdjur. Det har man förstått i den övriga världen. Men inte i Sverige, här väljer man konfrontation.
• Kan man träna hundar att undvika vargkontakt? Ett inlägg med detta innehåll har lyfts fram på SR örebro.... Tanken är att träna hunden så att den blir bättre på det den skall jaga och inte intresserad av varg. Men eftersom vargen är ett hunddjur så är jag lite tveksam till möjligheten att träna bort hälsningsreflexen när hunden är på egen hand i skogen.....
• Bristen på spårsnö gör det svårare att ha koll på vargarna... Bättre dialog med jägare i skog och mark skulle säkert underlätta är mitt spontana intryck.
• Fårkadaver, dumpade i skogen har hittats vid Färnareviret. Om det är frågan om reguljär utfodring, åtling eller kanske bara en lantbrukare som vill slippa kadavertransport för självdöda djur förtäljer inte artikeln i vlt.
• 27 februari, intressant inlägg i Jaktjournalen, skrivet av en fåruppfödare: Angående vår syn på illegal jakt: ni kan väl inte för en sekund tro att vi som inte vill ha varg, fåruppfödare eller jägarkåren springer runt och dödar vargar?! Det är olagligt och ingenting någon stöder; vare sig man är för eller emot varg!
  Uttryck som"rädslan för vargmotståndare" och "aggressiv minoritet" utmålar oss som "de onda" när verkligheten är precis tvärt om. Jag kan garantera att vi är inte stöddiga när vi står över våra döda och lemlästade djur; fåruppfödaren över sina döda och halvdöda tackor och lamm, jägaren över sin "jakt-kamrat" och villaägaren över sin älskade mops.
  Visst hatar vi vargen, men bara för stunden när den dödat våra djur. Den gör bara vad vargar gör och så växer misstron över rovdjurspolitiken och vad den för med sig istället. Det vi gör är att vi slåss för våra liv och vår rätt att leva på landsbygden med någon slags livskvalitet!
• Hur skall man göra när vargetablering i ett område börjar konkurrera med andra höga naturvärden? En debattartikel där betets betydelse i det östgötska eklandskapet ställs emot vargetablering är ett konkret exempel på nya konflikter som uppstår när vargen etableras allt längre söderut i landet. Jag menar personligen att vargen på många håll kan bli ett hot mot den hävdgynnade biologiska mångfalden. Kanske inte så mycket på grund av att den faktiskt kommer att ta de djur som bidrar till hävden, utan för att ägarna till djuren känner en risk att de kommer att tas och därför upphör med in hävd.
  
• Hur många vargar krävs för att uppnå gynnsam bevarandestatus? På SLUs forskarblogg publicerades den 13 februari två inlägg som resonerar kring detta och bland annat konstaterar att mängden djur är underordnad den genetiska kvaliteten på djuren i fråga. Detta är något som börjar märkas ute i byarna.
  
• Representanter för samtliga samebyar i sverige publicerar ett debattinlägg i svd den 18 februari. Ett litet citat får belysa inlägget: Det totala politiska ointresset för samernas huvudnäring gör att rovdjurspolitiken i dag är helt överordnad de samiska intressena. Om ingenting drastiskt sker kommer rovdjurspolitiken också i fortsättningen att formuleras utan hänsyn till dess konsekvenser för rennäringen och det samiska folket. Rennäringen ligger i dag på gränsen till att inte kunna upprätthålla renstammen och ekonomin är körd i botten i de flesta renskötselföretag. Om rennäringen går förlorad drabbar det även rovdjuren i slutänden när underlaget i form av renar inte längre finns. Inlägget har fått diskussionens vågor att svalla högt.....
• Ett rovdjursseminarium i Karlstad har fått ganska mycket mediakritik. Inte minst som Svenska Jägareförbundet inte ställde upp och SNF sträckte ut en symbolisk försoningshand och ville börja diskutera de delar av rovdjursförvaltningen som man ansåg att det skulle gå att nå konsencus kring.
  

Februari månads vassaste inlägg i vargdebatten är sannolikt Dag Lindgrens inlägg på sin blogg från den 1/2. Det handlar om hur EU försvårar vargpolitiken (läs hela blogposten, den är bra). Dag beskriver bland anat hur lite rovdjurspolitiken handlar om genetik och bevarande, den handlar framför allt om retorik. Jag lyfter ut Dags lista över hur man så effektivt som möjligt skall agera för att MINSKA förtroendet för rovdjurspolitiken:

1) strunta i riksdagens beslut att hålla vargstammen ungefär konstant till slutet av 2012;
2) låt vargen växa exponentiellt med 25% per år utan någon vision om när tillväxten eventuellt skall sluta;
3) meddela de som tycker varg är besvärande att de måste bevisa vilka vargar besvären härrör från, att det måste vara väsentliga skador och att skadeavvisande åtgärder måste ha vidtagits och inte hjälpt;
4) låt naturvårdsverket skära ned länsstyrelsens resurser för rovdjursrelaterade åtgärder och förbered andra nedskärningar, som kan motiveras med att länsstyrelsernas agerande inte höjt acceptansen;
5) förklara att regeringsbeslut i augusti 2011 är historia och om något tyckt sig höra något, så var det nog en missuppfattning;
6) meddela att den högsta prioriteten i vargpolitiken är att inte anmälas till EU-domstolen och därmed få en prövning om regeringens politik verkligen varit fel (vilket regeringen inte tycker), därefter kommer eventuella övriga hänsyn;
7) meddela att alla problem nog löses första juni när en förvaltningsplan, som regeringen kom på att man kanske skulle göra i somras, kommer att vara klar och som det sedan bara är att rätta sig efter;
8) meddela att ett sk etappmål inte innebär att man skall stanna upp för eftertanke utan rusa vidare;
9) meddela att teknikerna för att minska inaveln med valpflytt och vargflytt är det väl bara och rusa vidare med, hänger vi efter dem med blåslampan sätter de nog fart, varje rykte om att man behöver ta det lugnt under ett utvecklingskede dementeras härmed;
10) meddela den minoritet som motsätter sig förflyttning av vargar och vargvalpar för att det innebär en snabbare ökning av vargstammen och misstror att syftet bara är omsorg om vargens genetik att de förmodligen har rätt, om vargantalet ökas så ökas behovet av valpflytt och därmed vargantal osv.;
11) meddela att det är väl känt att exponentiell tillväxt med 25% i ett ekologiskt system inte kan förmodas rubba några balanser, särskilt inte för varg som har liten betydelse för ekosystemet, det är fånigt att oroa sig för något som varken bevarandebiologer eller ideellt naturskydd eller naturvårdsverket tycks oroa sig för och där konsekvenserna på ekosystemet verkar så små;
12) att maximera vargens tillväxt kanske är en bra bestraffning för ett bångstyrigt folk, som inte uttrycker vederbörlig ödmjukhet för önskemål från EUs kommissionärer? Sveriges ledargarnityr har problem med att få acceptans för en närmare bindning till EU och kanske därför vill söka nya vägar att minska motståndet?;
13) att visserligen kanske det tillfälligt minskar acceptansen att gå upp till – säg 600 – vargar snabbt, men gör man det långsamt så blir det enligt erfarenheten ett ständigt gnatande, då är det bättre med en snabb ökning så man sedan, när antalet stabiliserats om några år, kan säga åt folket att de måste leva med världen som den är, anpassa sig, och grubbla över något annat;
14) att säga att det där med att det behövs färre vargar om inaveln sänks är en hypotetisk fråga, som det inte är aktuellt att besvara eller låta påverka vargpopulationens ökning;
15) att jägarna gör bäst i att glömma det där med licensjakt och förvaltningsjakt, erfarenheterna från skyddsjakterna i södra Sverige visar att även de få vargar som behöver skyddsjagas kan ge mycket jaktnöje åt många jägare, och dessutom med en del av deras kostnader betalda! Skyddjakterna bör lämpligen förläggas till barmarksperioden, då räcker nöjet längre för fler;
16) tjuvjakt skall bekämpas med ökadande avändning av polisiära teknike, ökade resurser till tjuvjaktsspanande poliser och strängare straff (fyra år tycks vara för lite för att ha avskräckande effekt), telefonavlyssning, stimulering till angiveri etc. bör eftersträvas. En politik där det inte ”lönar” sig med tjuvjakt för att det finns en övre gräns för vargantalet både regionalt och nationellt som inte påverkas av tjuvjakt och därför den enda effekten av tjuvjakt är att det blir mindre licensjakt, saknar varje verklighetsförankring eller belägg för att den skulle kunna ha effekt mot dessa marodörer.
17) djurparkerna har krävt att det inte skall vara någon licensjakt som riskerar djurparksvalparna, så licensjakt kommer inte på fråga för att undvika avhopp från djurparker. Undantag för deras fosterföräldrar från annars berättigad skyddsjakt blir säkert en baggis, där har man ju ett gott skäl i ansträngningarna att förstärka genetiken.
18) det gjordes en politisk uppgörelse 2009 där förstärkning av genetiken var en viktig del, som blir svårgenomförbar om inte acceptansen förbättras hos LRF och jägareförbundet. Det är inttrycket att LRF och jägareförbundet har gått ifrån denna överenskommelse. Det är att beklaga.
19) det finns de som tycker att blotta närvaron av varg som passerar förbi hus och in i tätorter är besvärande. Detta är överdrivna reaktioner. Det är normalt beteende för vargen med viss nyfikenhet och att ströva omkring, det är något fler människor får vänja sig vid när vargtätheten ökar. Oftast travar vargarna bara rakt igenom en tätort utan att stanna till särskilt länge. Det är först när vargarna inte blir rädda för människor utomhus på under 100 meter avstånd och inte lätt låter sig skrämmas bort med att klappa i händerna eller slänga morgontidningen på dem eller daska till dem med paraplyet eller något sådant det finns skäl att ta allvarligt på det.
20) skador på hundar, tamdjur och renar ersätts med fulla beloppet, andra problem är bara psyko-sociala och en fråga att vänja sig.
21) det vet väl alla att den förkrossande majoriteten av svenska folket vill ha mycket mer än 200 vargar! För den händelse opinionsundersökningar några år sedan skulle motsäga detta, har opinionen säkert blivit positivare till varg sedan dess.
22) EU är i Eurokrisens skugga beroende av helhjärtat stöd från Sverige och svenska folket, och i detta läge får vi inte rubba förtroendet för EU genom att ifrågasätta deras åsikter om svensk varg.