Plockade med mig min CZ455 med 17hmr pipan när jag var ute med valpen Missan tidigare idag. Efter en stund blev det bra läge på en kaja, sisådär 120 m bort. Närmare än så kom jag inte, det är rätt svårt att smyga närmare med en yster valp som far omkring lite hur som helst.
Jag lade mig till rätta bakom en sten som benstöden kunde vila mot. Höll ett halvt öga på hunden för att se hur hon skulle reagera. Fann kajan i hårkorset. Det vilade stadigt och skottet gick. Fjädrar yrde åt alla håll, kajan föll och dess kumpaner flög åt alla håll.
Visslade till mig Missan och vi gick fram för att leta reda på kajan. Tanken var nämligen att se vad hunden skulle göra med den och kanske öva lite apport. Men varken jag eller hunden kunde återfinna fågeln. Att den är död har jag inga tvivel om, och det ligger lite snö på marken. Så jag funderar på om den kan ha fastnat i någon klyka uppe i trädet. Den satt nämligen rätt högt upp...
Nåja. Hunden brydde sig i alla fall inte ett smack om smällen, men hon hade väl fullt upp med att krafsa efter en sork skulle jag tro. Lite synd att vi inte återfann kajan, den hade varit ett bra träningsobjekt för Missan.
Vilken tur du hade....man behöver träna skott. Jag brukar åka till en skjutbana med valpen o ställa mig en bra bit ifrån till att börja med. Vi har haft träning med skott på vår måndagsträning och både Vilja och Trym har inte reagerat på det. Det är ju jättebra träning att skjuta kajor o hon får söka och hoppas ni hittar nästa gång. Trevlig helg!
SvaraRaderaLite kalkylerad risk var det faktiskt. Men jag resonerade som så att ett klass 4 vapen smäller betydligt mildare än en hagelbrakare eller en klass 1 studsare, så det borde ju funka..... Och det gjorde det. Fortsätter nog på liknande vis så länge kråkfåglarna är lovliga, och det är ju i lite mer än en månad till... Skotträning + sökträning + kråkfågelavskjutning kan ju bara vara ett vinnande koncept....
Radera