Missan fick ge sig i kast med ett nytt blodspår idag. Det skulle varit lätt men blev svårare än jag tänkte mig eftersom jag var dum nog att lägga det i fårhagen. Det var spikrakt i nerbetat gräs, kanske 80 m långt, men det blev några problem...
Problemet stavas TACKOR. De fårskallarna hade antagligen traskat runt och betat i spåret för Missan klarade de 40 första metrarna galant. Sedan blev hon lite vimsig, sprang fram och tillbaka till spårets utgångspunkt säkert åtta gånger innan hon lyckades ta sig vidare och följa spåret till rådjursklöven.
Men jag blev oerhört glad när hon klarade det. Och att hon ignorerade mig för att hela tiden vara 100% koncentrerad på spåret. Så trots en viss oro ett tag känner jag vissa förhoppningar om att hon skall bli en användbar eftersökshund.
Vad duktig hon är...hon blir säkert bra. Alla kan spåra med träning. Jag måste börja med mina nu igen...
SvaraRaderaDet är ju min första hund, och jag har aldrig egentligen pysslat med sådant tidigare, men mitt intryck är att hon har intresse för det. Hon går med nosen i backen mest hela tiden.
RaderaSenast i morses testade jag att släppa henne på över ett område där ett par dovhjortar passerat en stund tidigare. Hon tände på alla fyra.... Men sedan behövde hon bajsa så då avslutade i leken och tog oss hemmåt. Till hennes stora förtret.
Att hon fixar det spåret och inte går efter spåren som fåren gjorde tycker jag är ett mkt bra antydan till en bra spårhund på skadat vilt.
SvaraRaderaLycka till