Avståndet till naturen ökar...

Jag har hänvisat till den förut, Lisa Hörnstens avhandling om människans utnyttjande av naturen (Outdoor recreation in swedish forests), en avhandling som lite tillspetsat visar att 95% av alla besök i naturen sker i 5% av sveriges natur. Då är det tillrättalagd natur mindre än 6 km från närmsta tätort vi talar om. Resten av sveriges natur är i princip obesökt undantaget en och annan natur/friluftsitresserad samt jakträttsinnehavare och markbrukare.

Detta indikerar att människan av idag är en främling för den natur vi har i Sverige.

Vilket åter bevisades igår när Jägareförbundet arrrangerade ett seminarium på Öster Malma (Se men inte röra - svensk natursyn i förändring). Hade jag bott närmare hade jag utan tvekan åkt dit. Nu har jag fått nöja mig med att läsa referat av det hela. (tillägg: sedan inlägget skrevs har filmer från seminariet lagts ut på Jägareförbundets hemsida) Jag lånar ett belysande citat ur SMPs ledare:

Under en seminariedag på Öster Malma, jägarförbundets högkvarter, blev det tydligt att såväl forskare som organisationer noterat ett framväxande främlingskap för naturen.
Spontaniteten, nyfikenheten och närheten är på väg bort. Jessica Carragher Wallner, framtidsstrateg på Karios Future, ser en utveckling där naturupplevelser i allt högre grad förvandlas till tjänster bland andra och hänvisar till undersökningar som pekar på att 43 procent vill ägna sig mer åt friluftsliv. Men de hindras, bland annat av tid. Men också pengar och rädsla.
Det första kan de flesta relatera till. Men pengar? Rädsla? Det är förstås inte naturupplevelsen som står i centrum, utan självupplevelsen. Kläderna och utrustningen blir en förlängning av den personlighet man vill vara. Carragher Wallner talade om att människor i dag vill vara personliga varumärken. Därför står också ekonomin i vägen. Och rädslan bottnar i en okunskap om bland annat säkerhet och hur man ska bete sig i naturen. Man vill ha en kurs, gärna äventyrsinriktad, annars får det vara. Så uppstår efterfrågan på barnbarnskurser i kajak för mormor. Man får både tid med barnbarnen och en naturupplevelse.
Det är så långt ifrån blåbärskorgen man kan komma.

Sedan lyfts någon av en utsträckt hand fram mellan SJF och SNF, den visar också hur individberoende relationer är:

Jakt handlar om så mycket mer än rovdjurspolitik. Som förbundets Daniel Ligné lyfte fram har jägarnas preferenser också förändrats. I dag betonar allt fler andliga värden som orsak till att man jagar.
Även från Naturskyddsföreningen var tonläget för dagen ett helt annat, kanske mycket tack vare vice ordförande Karin Åströms medverkan. Företrädare påverkar uppenbarligen bilden av en organisation. Hon betonade mycket riktigt hur mycket gemensamt Naturskyddsföreningen har med Jägarförbundet, inte bara genom många dubbelanslutna medlemmar.
Om man nu kan tala om ett gemensamt mål är det att få fler människor intresserade av att komma i kontakt med och komma ut i naturen. Mediebilden av skogen är skrämmande. Ligné upplyste om att majoriteten av alla kvinnor i landets tre största städer anger rädsla för varg och vildsvin som hinder för att ta sig ut i det gröna.