Sveriges Natur nr 1/12

Senaste numret av Sveriges Natur innehåller en hel del intressanta artiklar som man gott kan läsa. Där finns ett par artiklar om läder och skinngarvning, där finns en artikel om allemannsrätten, samt en om vindkraftverk och fåglar.

En artikel borde dock ge läsarna en rejäl tankeställare, även om jag inte tror att den gör det eftersom den inte lyfte fram konsekvensen av det som skrevs. Den handlade om stängslingsinsatser när vargtiken Kynna traskade omkring i Småland. Artikeln är skriven av ordföranden för SNF Kronoberg. Först hittade föreningen ett företag som sponsrade med stängsel. Visst går det en gång, men inte när alla fårhagar i götalandskapen kan behöva rovdjurssäkras. Då kommer det helt plötsligt in pengar i ekvationen, stora pengar. Sedan var det blott 750 m som skulle stängslas. Inte speciellt mycket av gårdens yta eftersom den utvalda gården har en bra bit över 200 får. Det framgår inte hur många som deltog i arbetet men man skriver: Två dagars intensivt arbete resulterade i att alla stolpar kom på plats och att kluriga lösningar vid diken och stenmurar diskuterades igenom. Den slutkläm jag inte förstå lyder såhär: Och bäst av allt: vi blev inte färdiga! Så nu har vi anledning att träffas igen. Det ger ju bara kritikerna vatten på sina kvarnar! Att det är dyrt och arbetsintensivt att stängsla mot rovdjur. För nu tog det X personer 2 dagar att inte stängsla klart ett mindre område för en gård med 230 får. Hur många mandagsverken skulle det då inte ta att stängsla ordentligt för den svenska fårpopulationen, och här gör vi ett utdrag ur jordbruksstatistiks årsbok:

Antalet tackor och baggar uppgick år 2010
till 273 000 och antalet lamm till 292 000 djur.
Totalt sedan 1980 har fårstammen ökat med
173 000 djur, dvs. 44 %.

Att mängden får ökat är bra för den biologiska mångfalden i Sverige, det är också bra att mer fårkött produceras inom landet. Men en ekvation som jag inte kan få ihop är hur detta skall kunna vidmakthållas om det även skall investeras i rovdjursavvisande stängsel så som arbetet beskrivs i artikeln.

Kort sagt ett nummer med flera artiklar av intresse ur flera olika perspektiv. Och det är väl det som präglar mininställning till SNF, att man i ena stunden gör väldigt bra saker och i andra saknar perspektiv, proportion och inte har någon förmåga att ta till sig konsekvenser.