Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 6 februari 2012

Nya tider - ny viltförvaltning

Fler röster har börjat höras angående de nya älgförvaltningsreglerna.

MPs Bror-Tommy Sturk, Östergötland, bloggar om det på NTs blogg. Perspektivet är givetvis MP men resonemanget förhållandevis sansat där bland annat skogsnäringens problem att föryngra tall lyftes fram. Att skogsnäringen har andra problem nämndes givetvis inte etersom blogposten behandlade Bror-Tommys erfarenhet i egenskap av MPs representant i en viltförvaltningsdelegation. Han skriver bland annat detta:
Som miljöpartist känner jag mig som en katt bland hermelinerna i VFD. Inte minst på den utbildning jag var på i veckan där även representanter för de nya Älgförvaltningsgrupperna deltog. Vi miljöpartister är inte speciellt populära i jägarkåren som faktiskt är vår tredje största folkrörelse. Nu måste jag dock erkänna att jag själv är småviltsjägare även om det nu var några år sedan jag jagade på fjällhedarna och i den tornedalska tallskogen med stående fågelhund. För mig är dock jakt en fritidssysselsättning som måste inordna sig i prioritet under frågor om biologisk mångfald.
Missen Bror-Tommy gör i sitt resonemang här är att han missar hur mycket positivt viltvården medför för den biologiska mångfalden. Det kan givetvis hända att man som fågeljägare i Tornedalen inte riktigt inser vad som görs i Götalandskapen, men det är kunskap som lätt kan inhämtas. För övrigt funderar jag på om jag inte jobbat med Bror-Tommy på skogsElmia, i länsstyrelsens monter. Men jag kanske minns fel.

I Land försöker en insändare få det till att Jägareförbundet försöker kuppa igenom stadgar i ÄSO (ÄlgSkötselOmråden), stadgar som tydligt gynnar jägarna. Perspektivet är givetvis markägarens och det lyfts fram att markägarnas röst måste stärkas. Som markägare har man egentligen det starkaste påtryckningsmedlet, marken där jakten bedrivs. Trivs man inte med något så får man påtala det och görs det ingen ändring utifrån vad man sagt så får man väl säga upp arrendet och kontraktera någon annan jägare. En form av marknadsekonomi. Våra viltstammar måste förvaltas så att de accepteras av så många inblandade parter som möjligt. Annars blir det rätt knäppt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar