Interna slitningar i SNF

SNF verkar dras med stora interna problem. Det finns lokalföreningar som inte är överens med hur riksföreningen bedriver verksamheten. I förlängningen kan man säga att det handlar om en konflikt mellan storstad och landsbygd. Som jag ser det en konflikt mellan de som ser SNF som en intresseorganisation och de som ser den som ett politiskt lobbyverktyg.

Det hela yttrar sig i en tillspetsad debatt, förd i offentlighetens ljus mellan lokalföreningen Gotland och Riksorganisationen. Det hela kom ut i offentligheten via en debattartikel signerad Annika Jörnemark, styrelseledamot lokalföreningen Gotland. Jörnemark skriver bland annat:

Naturskyddsföreningens riksförening behöver naturligtvis inte vara av samma uppfattning som länsförbunden i alla frågor, men om man inte klarar av att föra en demokratisk dialog om detta sköter man inte sitt uppdrag.

Med denna ordning kan man inte med bibehållen heder säga att man har hela föreningen i ryggen när man uttalar sig.

Som lantbrukare önskar jag en Naturskyddsförening med båda fötterna på jorden. Som förstår, värdesätter och lyssnar på sina gräsrötter på landsbygden"

Riksorganisationens svar är undvikande. Det går inte in på sakfrågan, demokratin, utan koncentrerar sig på förvaltningen av Lilla Karlsö. Jörnemarks slutreplik inleds med att konstatera att hennes man samtidigt som riksföreningens replik publicerades fick ett brev med en uppsägning från tjänsten som tillsyningsman på Lilla Karlsö. Sammanträffande? Punshlinen blir:

Karlsson & Axelsson vill bli av med kostnaderna för ägandet av Lilla Karlsö, men samtidigt ta intäkterna. Och intäkter behövs eftersom Naturskyddsföreningen har ett stort kansli i Stockholm och en högavlönad ordförande. I samma veva som indragningar på Lilla Karlsö bereds, beslutade Riks om ytterligare en lön till ledningen i Stockholm, nu till vice ordföranden. Pengar flyttas från Lilla Karlsö till löner i Stockholm. Den utredare vars arbete Karlsson & Axelsson redogör för hade ett dikterat beställningsjobb.

Jag hävdar att Naturskyddsföreningens pengar och makt inte kan koncentreras till Stockholmsledningen, om man vill ha en demokratisk och långsiktigt hållbar riksförening som har stöd i landsbygden. Att Karlsson & Axelsson inte delar den synen torde vara vidare känt nu

Hur mår då egentligen Svenska Naturskyddsföreningen med ungefär lika många medlemmar som Svenska Jägareförbundet, 180.000 st, egentligen?