Morgonens jakt

Som ni sett på de föregående inläggen var jag ute och lockade räv i morses. Såhär gick det:

Första passet. Fint läge, knappa 150 m till skogskanten. Svag bris i ryggen. Härligt. Drog igång lockandet. Tjöt på i omgånge i lite drygt 20minuter. Väntade ytterligare fem á sex minuter innan jag bröt. På vägen från passet såg jag en räv på ett gärde halvannan km bort. Fick gå en omväg för att inte passera en insprängd mark där vi inte har jakträtt. Smög fram och placerade mig bakom en skivharv.

Pass två för dagen var därmed etablerat. Jag pep på ett tag utan att se något. Väntade lite. Reste mig för att traska tillbaka till bilen och ta ett helt nytt pass. Men såg då en räv, som var ungefär 600 m bort (mätt i eniro). Jag satte mig åter till rätta. Kikade på räven i siktet medan jag pep med en critter-call, en pipa som brukar vara bra emn som jag inte använt tidigare under dagen. Räven ignorerade den. Jag pep lite till. Provade en annan. Men nej- Räven hade annat för sig. Antagligen sork. Funderade ut en annan strategi. Såg en hög med odlingssten en bit bort. Verkade vara ett bra ställe att skjuta ifrån så jag smög dit. Men det var på tok för långt fö rmin kapacitet. Mätte upp det till 340 m i efterhand. Fick smyga vidare. Tog mig in bakom en dunge med alar. Tänkte att från kanten av den borde det vara ett bra läge. Teoretiskt sett var det det. Avståndet var då nere på ca 180 m, dvs ett ok avstånd för liggande skytte på stillastående räv under rådande förutsättningar. Men var fan är räven? Väl på plats var den nämligen försvunnen. Väntade tio minuter på platsen men den dök aldrig upp. Kan tro att den hela tiden haft koll på mig och efter ett tag smugit iväg i dikesfåran, utom synhåll för mig. Attans Mickel! Så jag bröt det passet och gick tillbaka till bilen där jag stötte på Peder och en kompis till honom för första gången idag. De höll på att kika efter svenskhararna vi satt ut.

På vägen till tredje passet stannade jag till vid ett potentiellt pass, men efter att ha rekat så insåg jag att det inte var lämpligt idag då det låg inom höravstånd från pass nr två. Åtminstone som vinden låg idag. Så jag for vidare till ett helt annat pass som får kallas nr tre. Där såg jag genast att vårt fina jakttorn blåst omkull. Attans. Eftersom jag började bli trött var väl inte min insats helhjärtad på detta pass. Men jag genomförde det (utan resultat).

På vägen hem ramlade jag på Peder igen. Han skulle precis börja grilla kôrv. Jag for hem. Där tog jag en vända upp på rännet. Och se! På åteln satt en nötskrika. Jag lade mig till rätta och snart var nötskrikan död. Såg då ännu en i ett träd intill. Skjöt den också. Avståndet var 80 respektive 100 m. Uppenbarligen är bössan rätt inskjuten. För övrigt sköt jag en skata på åteln igår.

Men åtel och åtel. Egentligen rör det sig mest om en massa gamla äpplen jag hällt ut. Äpplen som var för musätna för att jag skulle vilja ge dem till fåren.

Hur som helst, två nötskrikor mindre kanske minskar trycket på småfågelbona något nästa år. Totalt har jag de senaste månaderna skjutit 5 nötskrikor inom en radie av 50 meter.