Bokfynd: Jägaren och bytet efter skottet

Hittade en gammal jaktbok i en boklåda på ett antikvariat. En femma gav jag. Boken heter Jägaren och bytet efter skottet och är skriven av Jan Åkerman. Utgiven första gången 1969, denna upplaga är jämngammal med mig, dvs 1971.

Förordet i boken känns tidlöst, det kan låta exakt lika dant idag. Varför då kan man undra?

För tallösa jägargenerationer som gått före oss var jakten inte som nu en ofta ganska kostsam verksamhet att hämta psykisk och fysisk styrka ur utan en nödvändighet för att överleva. Många av dagens jägare, som inte kommit i naturlig kontakt med det slutliga nyttiggörandet som drabbar såväl julgrisen som de flesta av våra tamdjur, anser jaten avslutad med skottet och vad sedan följer är ett trist - för en del motbjudande - arbete.

Men det måste anses vara varje jägares självklara skyldighet inte bara att veta hur otan också i praktiken kunna korrekt tillvarata ett fällt villebråd. Tummar man på det kravet får tidningsrubrikfrågan "jakt - sport eller lustmord?" täckning åt fel håll.

Språket är ålderdomligt, men andemeningen ser vi i stort sett i var och varannan bok om jakt i handeln. Så förordet är trots sina 40 år högst aktuellt. Något man inte kan säga om bokens innehåll som t.ex. innehåller tipset att man kan repa gräs eller ta lite mossa för att torka rent slaktkroppen invändigt. Inte heller behöver slaktkroppen hänga.... Det där med hygien lyfts inte direkt fram. Så något har allt förändrats till det bättre under min levnads 40 år....