Om alla som vistas i landskapet sköter sig och inte förstör så slipper vi skyltar som dessa.STFs tidning Turist kom tidigare i veckan. Jag brukar ögna i den. Den förmår inte locka mig till någon sträckläsning precis, men oftast finns det en eller ett par artiklar som är givande läsning. I det senaste numret är det en artikel om allemansrätten som är riktigt läsvärd. Artikeln är skriven med anledning av den vid naturvårdsverket pågående utredningen om allemansrätten, en utredning som skall vara klar nu i november. Utredningen görs på förekommen anledning, flera av de aktörer som har intressen i landskapet (ägande, produktion, tursim, kommersiell bärplockning etc) tolkar sedvänjan på väldigt olika sätt. Krasst sett är det frågan om perspektiv, är det en rättighet eller är det en skyldighet? I mitt perspektiv är det en given skyldighet. En skyldighet från markägarens/brukarens sida att inte försvåra möjligheten att vistas i naturen. Men än mer en skyldighet för besökaren att inte störa inte förstöra. Men det man inte får störa eller förstöra blir allt svårare att förstå för vår allt mer urbaniserade befolkning. Exempelvis en blomsteräng är i många fall växande gröda och får därför inte beträdas! Äpplen, moreller, hasselnötter och andra frukter ingår inte i vad allemansrätten tillåter att man plockar utan markägarens tillstånd. Det enda man får plocka är bär och svamp. Men vad får man i kommersiellt syfte utvinna på annans mark? Upplevelser? Bär?
Det är ett svårt ämne, som jag tycker att artikeln i Turist belyser hyfsat väl. Nu återstår bara att se vad naturvårdsverkets utredning landar i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar