3 nyanser av naturromantik

Jag sitter med tre filmer framför mig. Alla är amerikanska. Alla har det gemensamt att de på ett eller annat sätt skildrar naturromantik. Två är mycket sevärda och en kan man slänga i soptunnan omedelbart. Men som Brasse säger: Vilken skall bort?



Mästaren Werner Herzogs semidokuemntära Grizzly Man utgörs dels av en del nyfilmat material men framför allt en stor mängd filmsnuttar som Timothy Treadwell tagit under sina mer eller mindre bizarra försök att närma sig naturen och kommunicera med grizzlybjörnar. En björnarnas förkämpe. Något som går bra så länge det finns gott om mat, men när hösten kommer och björnarna börjar bygga fett på allvar inför vintern blir det riktigt farligt. Treadwell får sätta livet till. En psykologisk studie av en person vars naturintresse hamnat rejält fel:

"I will die for these animals"

Filmen rekommenderas varmt! Den är oerhört sevärd!



Sean Penn gör riktigt bra insatser som regisör emellanåt. Into the Wild är en sådan. Det är en filmatisering och dramatisering av Christopher McCandless liv. Född med silversked i munnen väljer han att ge sig ut i världen. Han klipper sina kort, bränner sina pengar och liftar runt i USA med siktet allt mer fast ställt på Alaska. Han möter olika delar av USA innan han på allvar tar sig ut i vildmarken. Beväpnad med en 22-a. En naturromantiker som bosätter sig i en övergiven buss/jaktstuga mitt ute i vildmarken. Som lyckas fälla en älg men som genom ren och skär okunskap lyckar få allt kött att härskna. En nedåtgående spiral som slutar i det oundvikliga. Filmen är också den grymt sevärd. Den visar en annan aspekt av naturromantik än Grizzly Man, men innehåller liknande budskap. Naturen är inte att leka med, naturen kräver respekt och kunskap.




Den Siste Pälsjägaren, en film av och med en pälsjägare. Jag vet inte varifrån pengarna till denna film kommer men den var grymt disneyfierad. Filmen följer trappern Norman Winther och hans fru May Loo under ett års tid. De levererar bortåt 1000 skinn under denna tid, men varför ser man aldrig att de jobbar med skinnen? Nej istället är det en slags fjompdramatisering av mannen i vildmarken med förtecken av Jack London. Givetvis går ett hundspann genom isen. Givetvis super Norman till i staden trots att hans fru vett honom att inte göra det. Jag har bara en sak att säga om denna tillrättalagda disney-inspirerade kalkon till semidokumentär: undvik den, den är inte värd 1 timme och 40 minuter av någons liv....