Eller: Gnäll, gnäll, gnäll.
Man kan tycka att Jägareförbundets tidning Svensk Jakt är förnumstig, torr och politiskt korrekt. Men jag gillar den, inte minst för att den förhåller sig relativt saklig. Denna känsla förstärktes igår när jag av någon dunkel anledning köpte ett nr av Jägarnas Riksförbunds tidning Jakt & Jägare. Eller ja, dunkel och dunkel. Jag köpte den därför att det var kampanj och för att 39 kr inte är mycket för en jakttidning på nästan 100 sidor. Sedan var jag med i Jägarnas riksförbund i flera år. Efter ett tag gick jag ur, och igår blev jag påmind om varför. Det är så sanslöst mycket gnäll i Jakt & Jägare. Man gnäller. På nästan allt. Allra helst på det Jägareförbundet gör eller inte gör (ibland kallas Jägareförbundet för övrigt lite raljant för "vissa organisationer"). Utöver ett par längre artiklar så har jag svårt att hitta jaktens kärna - glädje - någon stans i tidningen. Mitt minne är att det fanns mer av jaktglädje i Jakt & Jägare förr. Men jag kanske minns fel, jag kanske bara läste in jaktglädjen då jag själv var så fylld av nyfikenhet och stolthet över att vara nybliven jägare. Att få ta del av fantastiska naturupplevelser och få chansen att äta kött som är så fint att det knappt går att köpa över disk.
Nåja, nu dröjer det säkerligen minst något år innan jag gör om samma misstag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar