Det borde vara uppenbart för alla vid det här laget. Vargfrågan handlar inte om genetik. Det problemet kan man lösa t.ex. genom inplantering. Dvs sköta den svenska vargstammen i stort sett som vilken husdjursbesättning som helst, med jämna mellanrum aktivt plocka in nya avelsdjur. För den naturliga vägen kommer det inte in nya varggener, det har vi en renskötselpolitik (havererande sådan i och för sig) som förhindrar. Så vad handlar då vargfrågan om, egentligen?
Vargfrågan handlar om att vikta samhällsintressen och försöka hitta en kompromiss. Olika lobbygrupper arbetar på olika sätt för att stärka sin position i den politiska förhandling som vargfrågan är. Men det är en svår förhandling med oerhört många intressenter som drar åt olika håll.
De internationella förpliktelserna. Ja här har sverige fått kritik från EU för att det jagas varg. Samtidigt har sverige fått kritik från FN för att det finns för mycket varg.
Biologisk mångfald. Givetvis bidrar de stora rovdjuren till den biologiska mångfalden. I andra vågskålen ligger det faktum att flera oerhört artrika biotoper i ekologiskt viktiga marginalområden kräver mulbete, slåtter och annan skötsel, åtgärder som en stor rovdjurrstam sätter stopp för. Nyare forskning visar att den biologiska mångfalden på en liten, irrationellt skött gård med slåtter och mulbete (dvs en typisk hobbygård/småbruk) i många fall har en artrikedom per ytenhet som överstiger artrikedomen i många regnskogar. Dessa, små hobbybaserade gårdar, är de som först läggs ner då rovdjuren ökar.
Det handlar om att leva med rovdjur på landsbygden eller bo i stadsbygd och känna till att det finns rovdjur. De som lever med rovdjuren känner sig i stor utsträckning överkörda och påtvingade ytterligare en faktor som upplevs som besvärande. Det upplevs också att de boendes perspektiv och synpunkter inte tas på allvar.
Under de senaste två åren har mycket av diskussionen kretsat kring jakten, hur den bedrevs etc. Många som kritiserat vet inget om jakt och missuppfattar innebörden av olika termer och lagar. Till exempel kritiken mot att hagel användes vid ett eftersök på en trafikskadad varg. I efterhand kan man se att det inte var så lämpligt, men poängen som kritikerna missat var att det var fullt lagligt eftersom det inte var frågan om jakt i juridisk mening.
En stor del av diskussionen har kretsat kring siffror. Man har fäst stor vikt vid angivande av siffror(150, 210, 450, 1000 etc). Nu senast gör en skribent på supermiljöbloggen en poäng av detta. Problemet är att det inte finns någon bra modell att beräkna gynnsam bevarandestatus på.
Kategoriseringar är ett annat problem som jag skrivit om tidigare. Är man positiv till vargförvaltning med jakt som en av förvaltningsmetoderna så blir man automatiskt utmålad som varghatare. Som en extra bonus kopplas man omedelart samman med den lilla grupp av riktiga idioter som jagar stora rovdjur illegalt. Om man inte som en brasklapp i varje upptänkligt sammanhang tar avstånd från illegal jakt blir man misstänkliggjord. Sammanklumpad i ett stort jägarkollektiv som utmålas att aktivt uppmana till jaktbrott. Kritiken är svepande, generaliserande och fullständigt uppåt väggarna.
Näe, maken till polariserad och fult förd debatt får man leta efter. Men det ligger ju faktiskt i sakens natur. Det går inte att vara fullt ut saklig och samtidigt sticka ut i mediabruset. För sticka ut måste man göra för att bli hörd. Det har inte minst Naturskyddsföreningens ordförande tagit fasta på. Han är en av dem som hållit debatten på en låg nivå genom att medvetet slira på de fakta som faktiskt finns.
Det är inte underligt att allt större del av de olika forskningsmedel som finns för viltforskning hamnar i samhällsvetenskapliga forskningsprojekt snarare än ekologiska/biologiska. Behovet av forskning på människans relation till djuren blir allt större ju större glappet mellan människa och natur blir. För naturen är mer än det som visas på TV, den plats där man för övrigt kommer at ha stört chans att se varg även fortsättningsvis oavsett den svenska vargstammens storlek. Det är något som delar av befolkningen lever av och i. Och det är egentligen dessa människor frågan till syvende og sidst handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar