Jag saxar ett läsprov ur blogposten:
En viktig del i problemen på strandängarna är att de betats, och betas, för hårt. Idag står vitkindade gäss och grågäss för en hel del av betet, och håller därmed gräset på en så låg nivå att ruvande fåglar, ägg och ungar enkelt kan hittas av predatorerna. Särskilt allvarligt är det för sådana arter som har som strategi att gömma sina bon, snarare än att aktivt försvara dem. För att kunna förvalta strandängarna på ett optimalt sätt för vadare måste man kunna styra betestrycket, vilket inte längre bara handlar om att diskutera hur många betande kor eller får man bör ha. Kraftigt växande gåsstammar utgör idag ett allvarligt hot mot en del av vår inhemska mångfald, vilket gör att vi behöver reglera gåsstammarna inte bara för att skydda grödor utan även ur ett naturvårdsperspektiv. Även här kommer jakten in i bilden, såväl i form av jakt under allmän jakttid och som form av skyddsjakt. Predatorkontroll och gåsjakt har idag blivit förvaltningsverktyg inom naturvården, och det är vi jägare som är utförarna och experterna! Likaväl som vi reglerar älgstammen utifrån olika intressen behöver vi reglera rödräv, grågäss, vitkindade gäss…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar