Extinctions and Invasions. A Social History of British Fauna. Red. Terry O'Connor & Naomi Sykes. Windgather Press. Oxford 2010. 245 s. ISBN 978-1-905119-31-8.
Interaktionen mellan människa och djur är lättare att beskriva när studieområdet är en ö än när det är en fastlandsregion. Jag har i praktiken erfarit just detta för Hallands del, och i föreliggande bok demonstreras det med stor tydlighet.
Boken innehåller tjugo kapitel om arter eller artgrupper samt en inledning och en avslutning. Där finns både tamdjur och vilda djur men även några som man kan säga placerar sig någonstans emellan. Generaliserar man grovt kan man hävda att arterna antingen etablerat sig på de Brittiska öarna i samband med isavsmältningen och den landbrygga som en gång förband området med fastlandet, eller så har de kommit dit med människans hjälp. I det senare fallet har det framför allt skett under två perioder: romartiden i början av första årtusendet och den normandiska tiden i slutet av 1000-talet. Inflytandet är som starkast när den invaderande makten försöker överföra sina vanor till övärlden, t.ex. i form av kaninhållning eller jaktparker. Vissa arter har kommit in av bara farten, t.ex. svartråttan som förmodas ha kommit via spannmålstransporter från östra Medelhavsområdet under romartiden. Med dagens isotopanalyser har möjligheten att identifiera avsiktligt flyttade djur ökat markant. Det har givit intressanta resultat vad gäller bland annat dovvilt. På grundval av isotopanalyser och 14C argumenterar man här för att en stam av kalvande dovvilt etablerat sig i södra England under första århundradet e.Kr.
Människan som djurets förutsättning kan ses som ett genomgående tema. Det är människan som för in nya arter, avsiktligen (t.ex. dovvilt, kanin) eller ej (t.ex. svartråttan). Det är människan som utrotar arter, antingen genom jakt (t.ex. uroxe, vildsvin, varg) eller genom habitatförstöring (t.ex. älg, brunbjörn) då man tar över och börjar använda markerna på nya sätt.
Boken behandlar som sagt även vissa arter av tamdjur, t.ex. häst, åsna, ko, höna och påfågel. Hund, får och tamgris samt gäss saknar jag. Ett kapitel om fåglar som använts för jakt hade heller inte varit fel, speciellt inte då djurens sociala betydelse är ett av bokens fokusområden.
Hur vanlig en art är spelar en stor roll för dess status. Kaninen hölls i fångenskap i Sydeuropa redan för ungefär 2000 år sedan. I England introducerades den av allt att döma på bred front på 1100-talet, men det finns också enstaka kaninben med slaktspår från romerska villor i landets södra delar. Kaninen var inledningsvis ett högstatusdjur. Det hölls på slott, herresäten och kloster. Den sågs som en statusyttring i likhet med fiskdammar och jakthägn. Samtidigt med kaninen dyker (jakt)iller upp i materialen. Men ganska snabbt uppstod en frilevande population av förrymda eller utsläppta individer, och i takt med att de ökade i antal och spred sig sjönk kaninens status. I Danmark finns det medeltida belägg för kaniner på ön Hjem utanför Djursland, medan vi i Sverige inte kommer mycket längre ner i tiden än 1800-talet. Själv skulle jag dock inte bli förvånad om det förr eller senare framkommer kaninben eller koproliter i en klosterkontext eller någon annan medeltida högreståndsmiljö med internationell prägel.
Boken demonstrerar tydligt betydelsen av att studera djur i relation till människor, att det inte bara är i dag som vi påverkar djurs habitat och överlevnadsmöjligheter. Det finns en underliggande politisk dagsaktualitet i boken som de medverkande inte verkar helt medvetna om. Kort sagt, en på många vis aktuell men samtidigt användbar och inspirerande bok trots att flera viktiga arter saknas.
Not: Recensionen är ursprungligen skriven till Fornvännen och kommer att publiceras där i sommar. Vissa formateringar följde med när jag kopierade över recensionen från det ursprungliga dokumentet. Trots att det är en akademisk bok kan den med behållnng läsas av den som är intresserad av djurens historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar