De senaste dagarna har det skrivits kring lodjursinventering. Den baseras på att den vanligast använda inventeringsmetoden teoretiskt sett kan innebära att en och samma familjegrupp räknas så mycket som fyra gånger. Nyheten har inte gett den reaktion i bloggosfären som man kanske kunde tro, men överlag kan man märka en viss avmattning i kritiken från de som är motståndare till jakt i allmänhet och jakt på stora rovdjur i synnerhet.
Min personliga åsikt är att man, för att inte hamna i en situation där man jänför äpplen och päron, väljer en inventeringsmetod och beräknignsmodell vilken man anger gäller detta tillfälle. Ev tilldelning av licenser för jakt sker som en konsekvens av den fastslagna modellen. Därefter får den utvärderas och visar den sig felaktig så ändrar man den. Är det inte så adaptiv förvaltning skall gå till? Att föra debatten/kritiken öppet under pågående förvaltning känns rätt kontraproduktivt, kanske har det skakats fram av media i jakt på nya vinklingar på en aktuell nyhet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar