Kråkjakt med uvbulvan

Det är alltid kul att träffa Onkel Jonas. Alltså farsgubbens storebror. Vi har liknande intressen på många sätt. Och i några fall misstänker jag att jag lever ett liv som Jonas närt drömmar om men aldrig förverkligat. Men det är en annan historia.

Jonas och jag har olika ingångar till naturen. Jonas är mer av en betraktare medan jag allt mer kommit att bli en brukare. Det har givit oss en del intressanta meningsutbyten. Jonas har periodvis varit en synnerligen skicklig fågelfotograf. Bläddrar man i en fågelbok från typ 1960-talet eller 1970-talet är det inte helt omöjligt att finna bilder tagna av Jonas i dem. Som en del i detta intresse har Jonas samlat på sig lite smått och gott. T.ex. bulvaner.

Kråkbulvanen köpte han på 1970-talet. Uv-bulvanen fick han av sin yngsta dotter, min kusin Lotta. Den låg på den tomt där Lotta och hennes man byggde ett hus. Jonas tog hand om den, men fick aldrig användning för den. Nu skall Jonas och hanses hustru flytta från sitt hus till lägenhet, och i samband med detta städas och röjs det. Därför fick jag ett mail med erbjudande om en plastuv. Vi hämtade den i fredags när min hustru ändå skulle på en anställningsintervju på tingsrätten i den stad där Onkel Jonas bor.

I lördags var det dags att prova. Jag gick upp tidigt. Klättrade upp i en solitär ek och satte uven i toppen. Sakta blev det ljusare och uvens syntes tydligt i det röd-orangea morgonljuset. Första halvtimmen hände inget speciellt. Men sedan drog traktens kajor igång. Det finns nämligen ett antal boträd med en kajkoloni hundratalet meter från eken där jag satt uven. Kajorna var klart störda. Men uppvisade stor respekt för uven. De cirklade trädet varv på varv. Antagligen hade jag kunnat skjuta men eftersom jag framför allt var ute efter kråkor och skator så nöjde jag mig med att kika på kajornas beteende.

Efter en och en halv timmes tid var det dags att bryta, för att inte familjen skulle få hysteriskt sammanbrott var jag tvungen att vända hem och laga frukost. Det blev ingen kråka denna morgon. Och så är det ju oftast. Det var trevligt ändå.