Det finns dagar som man är glad om man bara tvingas uppleva en gång. Idag var en sådan dag.
Allt gick väl hyfsat fram till strax efter lunch. Jag hade sågat lite och familjen var mer och röjde lite ris. Ett besök hos några vänner var inplanerat. Men då såg jag det jag fruktar mest vad gäller mina djur. En av tackorna hade livmoderframfall. Livmodern, stor som en handboll, hängde ut ur slidan.
I fjor upplevde vi samma sak. Vi fick in slidan ett par gånger genom att lyfta tackan i bakbenen. Men när hon väl skulle lamma gick allt åt helvete och jag var tvungen att nödslakta henne. Det ville jag inte upprepa.
Så idag var det bara att skrida till verket.
Att nödslakta en högdräktig tacka är bland det värsta jag upplevt. Det är mentalt påfrestande. Dessutom var jag så nyfiken på hennes fullgånga lamm att jag plockade fram dem. Det var två tacklamm, ett vitt med fläckar och ett brun/grått.
En satans eftermiddag med andra ord.
Huvva! Det är otrevligt att måsta avliva ett djur på grund av dess lidande. Ha det bra Leif och sköt om familjen!
SvaraRaderaNödslakt är alltid otrevligt. Men som sagt, det måste göras när det behövs annars har jag ingen moralisk rätt att ha djur över huvud taget.
SvaraRadera