Annan syn på djur

I Sverige har vi en väldigt hög standars och strikta regler vad gäller hur djur hanteras. Så är det inte över allt och frågan är om inte den svenska modellen är lite väl stelbent byråkratisk. Det känns som om den är skapad och reglerad av människor som själva befinner sig väldigt långt från en verklighet som involverar daglig kontakt med djur.

När jag jobbade i Argentina ställde vi upp och hjälpte lokalbefolkningen när det behövdes och vi hade tid till det. På bilden ovan hjälper vi till att frakta en dräktig get. Den köptes i grannbyn och istället för att gå 6 km på ökenstigar med en trilskande get så tyckte vi att vi kunde ta den 48 km (enkel väg) långa bilvägen och köra geten istället. Allt gick bra. Förutom att geten rymde tillbaka till sin ursprungsflock efter 2 dagar. Den svenska lagstiftningen tillåter inte att getter fraktas tjudrade på flaket till en pick-u


I Sverige skall djuren märkas tidigt. Mina lamm skall vara märkta senast vid 6 månaders ålder. De skall föras in i stalljournalen så fort de kommit till världen.

Så var det inte i Argentina. En gång om året märktes byns nya djur. Då var det fest. Djuren släpptes in på en manege där en gaucho fångade in det, varefter det brännmärktes. Vilket inte luktar speciellt gott. Å andra sidan kan jag tänka mig att ett brännmärke läker bättre än öronklipp eller liknande i det rådande klimatet.