I Dalarna, med utgångspunkt i Leksands jaktvårdskrets, pågår just nu något som i media beskrivs som ett uppror. Jägarna bojkottar vargjakten i protest eftersom de tycker att tilldelningen var allt för låg. Ändå fick de närmare 30% av rikets totala tilldelning - 6 av 20 vargar som får fällas under den kommande licensjakten. Detta har givetvis spillt över i de två stora svenska jaktforumen på nätet (jaktsnack, robsoft).
Det jag tycker är lite intressant är att det var i Orsa som man först gick ut med uppmaningen till bojkott, och det redan innan (!) Naturvårdsverkets beslut om tilldelning var taget.
Den grundläggande orsaken är att man tycker att vargstammarna är för stora i området, det är något jag kan förstå. Det finns områden i Sverige som under några årtionden levt med ett växande vargantal. Fördelningen av var det finns varg och var det inte finns varg är geografiskt sett väldigt skev. Det är mellansverige som får bära i princip hela vargbördan. Norra Sverige är fredat från varg med hänsyn till rennäringen, som redan nu föder den svenska järvstammen.
Personligen tror jag inte att bojkott är rätt väg att gå som protest mot att tilldelningen upplevs som för låg. Jag är övertygad om att idogt politiskt arbete ger större möjlighet att nå en acceptabel förvaltning av varg och de övriga stora rovdjuren än mer eller mindre populistiska markeringar. Vi har trots allt ett demokratiskt förankrat beslut på att det skall finnas varg i Sverige, det få vi leva med och de som ogillar det bör arbeta utifrån gängse demokratiska vägar. Börjar man agera odemokratiskt förlorar man all trovärdighet, precis som flera djurrättsorganisationer gjort.
Det bästa sättet är i mina ögon att delta i vargjakten och se till att den sköts etiskt och korrekt. Samtidigt måste man vara beredd på den debatt som kommer att eskalera de kommande två månaderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar