Knivskola för jägare: om knivbladet del 1

Med detta inlägg inleder jag en enkel knivskola för jägare. Jag skrev lite kort om mina planer för detta härom sisten. Jag tänkte börja lite lätt med att gå igenom de tre grundläggande materialet/tillverkningsmetoderna för knivblad. Eller snarare, de tre jag tycker det är relevant att känna till om man är ute efter en bra jaktkniv. I kommande inlägg kommer jag att gå lite djupare in på olika stålkvaliteter men i detta läge är det att betrakta som överkurs.

Kolstålsblad, här tänker jag på knivblad helt tillverkade i kolstål. Det är kolet som är den grundläggande skillnaden mellan stål och järn. Med några promille kol i ett stycke järn så förändras helt plötsligt dess egenskaper. Det blir härdbart, dvs man kan göra det väldigt hårt. Kolstål har vi haft i Sverige i ungefär 2500 år. Kolstålsblad kan vara lite spröda om de inte är korrekt värmebehandlade. En stor fördel med dem är att de brukar vara lätta att bryna upp till ny fullgod skärpa. De är rostbenägna så man får ha lite koll på dem och gärna lägga på lite olja med jämna mellanrum. Själv brukar jag ta lite olivolja på en bit hushållspapper och stryka utefter bladet. Det räcker och är bättre än många andra oljor då mina knivar brukar användas till mat....

Laminerade knivblad. Ett laminerat knivblad består av en kärna av ett högkvalitativt stål med sidor och rygg av ett mjukt och segt stål eller järn. Laminerade knivblad är ganska svåra att tillverka men vid moderna industriella processer är kvaliteten genomgående hög och god, risken för vad vissa nasare kallar "delaminering" är i stort sett obefintlig. Laminerade knivblad kan vara ganska hårt härdade men ändå hållbara och sega. Personligen är nog laminerade knivblad mina favoriter.

Rostfria stålblad. Rostfria, eller snarare rosttröga, stålblad är vanliga nuför tiden. De är lättskötta och är stålet det rätta kan de vara extremt bra. En del kan vara svåra att bryna upp till fullgod skärpa, men det är snarast en fråga om teknik. Det finns extremt många stålkvaliteter att ta hänsyn till när man köper en kniv i rostfritt, det är faktiskt en djungel. Jag kommer att återkomma med en enkel guide till hur man undviker de vanligaste fällorna när man har med rostfritt att göra.

 Ovan en bild på tre knivar jag tillverkat. De två översta bladen har jag smidit medan den nedersta är slipad ur ett stålstycke och därmed inte smidd i ordets rätta bemärkelse (även om vissa nasare skulle kalla det för smide). Det översta bladet är ett kolstålsblad, det mittersta ett laminerat blad och det nedersta ett rostfritt blad. De två övre bladen har värmebehandlats i tjära för att få ett rostskydd på knivbladens sidor och rygg.

 Tre fabrikstillverkade knivar. Den översta (en ESEE 3) med kolstålsblad, den mellersta (Fällkniven S1)  med ett modernt laminerat stål och den nedersta (Karesuandokniven Överlevare) med rostfritt stålblad. Det översta bladet är pulverlackat för att ge en rostskyddande yta, det mellersta bladet är svart för att minska risken för reflexer snarare än för att förhindra rost.

På bladet, där användningen slitit bort färgen, kan man ana en linje nära eggen. Linjen visar fogen mellan eggstålet och det övriga materialet. Någon risk för "delaminering" finns inte på ett blad av denna kvaliteten. Och skulle det ske är jag övertygad om att ett företag som Fällkniven skulle ersätta det utan minsta tvekan. Det finns en del piratkopierade knivar där en liknande linje etsats fram för att det skall se ut som ett laminerat blad när det i själva verket oftast rör sig om ett blad av låg stålkvalitet, men det är också något som jag återkommer till i en framtida blogpost.

__________________

Notera att jag inte tog upp damaskstål, eller mönstervällt stål. Det är ofta mycket dyrt. Egenskaperna liknar laminerade blad eller rostfria blad beroende på hur de är tillverkade.