Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 17 augusti 2017

Bockjaktspremiär 2017 - spänning och adrenalin

Igår blev bockarna tillåtna. Alltid en rolig dag och i år lite mer betydelsefull än tidigare då jag ju inte längre har någon lämplig rådjurshund.....

Jag gick ut strax före 05.00. Såg första bocken hos grannen men eftersom han sagt att han skulle gå ut och sätta sig på just det gärdet lät jag den vara och traskade vidare enligt ursprunglig plan. Gick till ett hygge i skogen med tanken att jag skulle försöka locka fram en bok antingen med gamla hederliga buttoloo blatter eller med den Nordik Roe som interjakt skickade till mig. Men först var det kaffedags.

Väntade lite och testade sedan att locka, började med kidets kontaktläte, gick successivt över till getens kontaktläte därefter en kakafoni av hets/ångestläten.

Ingen reaktion. Så jag drack lite mer kaffe. Och upprepade proceduren.

Två och en halv timme senare tröttnade jag. Jag hatar nämligen att sitta still, det gör jag i tillräckligt stor utsträckning på jobbet. La upp en plan i huvudet med två stopp innan jag skulle komma hem och få lite frukost.

Första stoppet ett torn i kraftledningsgatan. Väntan, lock, väntan. Ingenting. Gick vidare till ett torn på fälten, på vägen dit stötte jag en bock men antagligen var det en från ett annat revir än det som hänger samman med tornet.

Andra stoppet, väntan, lock, väntan, lock, väntan. Det enda som hände var att jag fick fram get med kid som tittade skeptiskt åt mitt håll innan de traskade iväg. Sedan var det ett djur som svarade från helt annat håll. Avslutade med att smyga hem genom marken, även nu såg jag bara hondjur och kid.

Eftersom jag ändå var ledig så åkte familjen en vända till Ullared mitt på dagen. Såg både Ola-Conny och Morgan, den senare höll på med förberedelser för Morganloppet. Konstaterar att jag nog inte kommer att besöka Ullared inom överskådlig framtid. Mitt främsta fynd var i Bok-Olle (Länsberg)s boklada (som nu inte är i en lada utan i ett vanligt hus). Astrid Begman Suckssdorffs Ett liv med rådjur för endast 39 kr.


Efter middag och bad i en närliggande sjö blev det dags för kvällsturen. Jag gick till ett torn i närheten, men först vakade jag i en halvtimme vid ett grävlinggryt. Väl framme i tornet, som står med ryggen in i ett alsnår och är svårt att upptäcka i vanliga fall, så började jag som vanligt att spana av gärdet. Väntade, lockade som i morses med en kombinations som började med kidets och getens kontaktläten därefter blandade hets- och ångestläten. Ingen reaktion. Väntade. Spanade. Väntade.

Strax före officiell solnedgång såg jag så något rödbrunt långt borta på fältet. Avaktade och efter ett tag lyfte så bocken på huvudet. Inga jättehorn och oerhört grå i ansiktet, min spontana gissning är att det rör sig om en returbock. Avståndet var 170-185 m (mätt i efterhand på kartan i datorn). Han rörde sig sakta parallellt med mig.

Eftersom jag har mina egna speciella regler för bockjakt som ser ut ungefär såhär:
1/ räv går före rå
2/ inte skjuta på över 30 m
3/ bocken skall ha lockats fram
eller
4/ jag skall ha smugit fram på bocken
Så innebär det att jag inte tog något långskott. Istället testade jag att locka för att se om han ville komma fram. Körde på med getens kontaktläte därefter hets- och ångestläten....

Enda reaktionen var att bocken nu stod helt stilla och tittade åt mitt håll. Vinden hade nu mojnat helt och en kattuggla svepte förbi i jakt på gnagare. Bocket stod kvar. 5 minuter. 10 minuter. 15 minuter. 20 minuter. Jag började bli lite stressad. Tiden började rinna iväg, nu var det bara 35 minuter jakt kvar för dagen. Skulle jag försöka krypa fram eller kunde en ny lockserenad få bocken ur sin fånstirrande trans?

Jag testade att locka. Effekten var omedelbar.....

...bocken återgick till att beta....

Men tydligen var det mest för att luras för han började strax därpå röra sig snett åt mitt håll. När han var inne på 120 meter så började alsnåret som tornet är satt i kanten av skymma min sikt. Då vände han upp och gick rakt mot mig. Grenar och löv skymde så jag bara såg honom till och från.

Han närmade sig sakta men säkert. Kikade på klockan, 20 minuter av dagens lovliga jakttid kvar.

Han kom in på 25 meter och stannar till. Eftersom han är till största delen skymt av grenar så vågar jag inte ens tänka på ett skott. Däremot försöker jag via tankens kraft få honom att ta ett par steg åt väster, väljer han rakt fram så kan ett skott rakt uppifrån bli aktuellt och går han åt öster så blir han helt skymt. Snälla snälla, gå åt väster så du kommer fram.

Bocken går åt öster och kommer in på 10-12 meter utan att jag kan se honom. Däremot hör jag hans andhämtning och försiktiga steg i gräset. Jag är alldeles stilla. Väntar. Han väntar. Jag sneglar på klockan. 12 minuter kvar.

Jag väntar. Han väntar. 10 minuter kvar.

Jag tar försiktigt fram buttoloon och klämmer två försiktiga kontaktläten. Bocken reagerar genast. Han går in bland alarna bakom mitt torn. Jag vänder mig försiktigt. Bland alarna råder bäckmörker. Jag hör försiktiga steg, bara några få meter bort. Uppenbarligen slår han en lov runt tornet via aldungen. Det innebär att han är max 5 meter bort. Förstår att han står i kanten av dungen, precis norr om mig, kanske där stegen går ner. Jag ser ingenting. Allt  är skymt av löv och grenar. Antagligen behöver han bara ta två steg ut för att jag skall se honom och kunna ta ett skott.

4 minuter kvar av lovlig jakttid.

Ännu en minut går. Jag hör hur bocken vänder och sakta sakta går tillbaka genom dungen, av ljudet att dömma kommer han att gå ut på baksidan dungen.

2 minuter lovlig jakttid.

Jag vågar knappt andas. Då skäller han två gånger och jag hör honom avlägsna sig. Uppenbarligen nåddes han till slut av doften av mig, dofter som antagligen gått över huvudet på honom tidigare.

Adrenalinet klingar så sakta av när jag packar ihop och börjar gå hem.

En kväll att minnas, en riktigt spännande och adrenalinfylld upplevelse som om inte annat visar att det är bra att vänta kvar ett tag efter att man slutat locka.

1 kommentar:

  1. Locka fram en bok?
    Då skall du vara med mig på Norrtelje bibliotek.
    Här behöver man ej ens locka fram dem...
    (gissa varför folk älskar mig!)
    Men i mitt yrke har jag god nytta av min observationsförmåga.
    Lite trist jag aldrig fällt någon augustibock, dock.

    SvaraRadera