Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 10 juni 2014

Utrotning av djur

Läser något i DI som inspirerar mig:
Massutdöendet under den senaste istiden har fått sin förklaring.
En ny, omfattande studie lägger skulden helt och hållet på människan. Våra istida förfäder, inte klimatet, utplånade mammutarna och de andra jättedjuren.
Det kan förefalla märkligt att de istida jägarna, beväpnade endast med spjut och pilbågar, förmådde utrota så många arter. Men forskarnas analys, som publiceras i Proceedings of the Royal Society, ger starka belägg för att så var fallet.
Klimatförändringar eller nedslag av främmande himlakroppar är rivaliserande hypoteser som ofta förts fram i debatten. Men ingen av dem håller för den rigorösa granskning som nu gjorts.
Från den förra interglacialen, eller mellanistiden, som inleddes för 132.000 år sedan, ända fram till den nuvarande mellanistiden, för 1.000 år sedan, försvann 177 stora däggdjur (kroppsvikt på minst 10 kilo) från hela kontinenter eller helt och hållet från jordens yta.
Detta var ett massivt utdöende, fullt i nivå med många andra massutdöenden i jordens historia. Men det speciella med den istida katastrofen var att den i princip bara drabbade stora däggdjur. Små däggdjur, fåglar och andra djur påverkades nästan inte alls.
Forskarna, som är verksamma vid Århus universitet i Danmark, har gått igenom alla arterna, och noterat när de försvann och om detta sammanfallit med klimatförändringar, eller med människans invandring i området.
Detta har varit ett enormt arbete. I Eurasien försvann bland andra den ullhåriga mammuten, ullhåriga noshörningen, jättehjorten och grottbjörnen, i Australien flera jättekängurur, i Nord- och Sydamerika flera mammutar, mastodonter, hästdjur, jättetrögdjur och jättebältor, den enorma kortnosbjörnen, skräckvargen och alla sabeltandade kattdjur.
Men trots det enorma materialet är deras slutsats tydlig. Merparten av alla utdöenden, 64 procent, är intimt sammankopplade med människans ankomst, och människan kan vara huvudansvarig även vad gäller de övriga.
Det är följaktligen inte förvånande att det bara var de stora däggdjuren som dog ut, medan smådjuren klarade sig. Om människorna låg bakom massdöden är det logiskt om endast de jaktbara arterna drabbades.
Klimatförändringarna ger en långt svagare signal vid analysen. De har som mest bidragit till utdöendet i 20 procent av fallen. Detta gäller även vid de dramatiska temperatursvängningarna i början och slutet av den senaste nedisningen.
Sambandet människa-utdöende är som allra tydligt i Sydamerika, södra Nordamerika och Australien. Detta är logiskt med tanke på att faunan i dessa regioner helt saknade erfarenheter av människor före vår egen arts abrupta ankomst under senare delen av istiden.
Däremot var utdöendet i Afrika relativt begränsat. Vilket också är logiskt eftersom det var i Afrika som vår egen linje uppstod. Djurvärlden i Afrika hade med andra ord utvecklats i ständig kontakt med det nya mordiska tvåbenta rovdjuret, och kunde därför överleva. Även i södra Asien, dit arkaiska människoarter spred sig på ett tidigt stadium, dog ganska få arter ut.
Forskarna påpekar att det är oklart om människorna utrotade djuren direkt eller indirekt. Det behöver inte alltid ha varit så att de dödade djuren genom jakt - även om det finns många fyndplatser där istida jägare dödat elefantdjur, hästar och andra stora växtätare. I vissa fall kanske andra mänskliga aktiviteter drabbade djuren på ett ödesdigert sätt. Människorna kan exempelvis ha orsakat väldiga bränder över stora områden.

1 kommentar:

  1. Tänk dig att mammuten fanns bara för några tusen år sedan i norra Sibirien...

    SvaraRadera