Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 25 oktober 2013

Rovdjursangrepp får fårägare att sluta!

Som rubriken säger, rovdjursangrepp får fårägare att sluta. Givetvis inte alla men i en 5 år gammal studie från Göteborgs universitet kunde Eleonore Marcusson konstatera att av 100 fårägare som utsatts för rovdjursangrepp slutade 16% med får efteråt. De kvarvarande förändrade sin fårhållning, i de flesta fall genom att minska på besättningen.Den som vill grotta ner sig i exempel på fårgårdar som ger upp efter rovdjursangrepp kan googla på egen hand, det är inte svårt att hitta massor med exempel.
Lyssna: Eleonore Marcusson vid Göteborgs universitet
Dessa resultat går stick i stäv med resultat som presenterades i somras. Men sommarens studie handlade inte om vad de enskilda gårdarna gjorde utan tog bara hänsyn till den totala mängden och eftersom det är populärt att börja med får så kompenserar nystartandet av fårgårdar förlusten av de som gett upp på grund av rovdjur. Givetvis har värnarorganisationerna valt att inte tolka det på detta vis utan basunerade friskt ut att vargen vare sig medför minskning av mängden fårgårdar eller är ett hot mot fårnäringen. Vilket alltså är korrekt men inte helt sant. Ann Dahleus från Rovdjursföreningen skriver t.ex:
Myten om att rovdjuren innebär en katastrof för fårnäringen tillhör de mest seglivade. För den enskilde fårägaren är ett varg­angrepp naturligtvis mycket negativt på många plan, det vet Rovdjursföreningen som hjälper till att stängsla. Men att näringen i sin helhet skulle vara i fara på grund av rovdjur är inte sant.
Annars är det senaste eländiga bidraget till vargdebattssoppan en inlaga i LT som går ut på att §28 skall tas bort och löshundjakt stoppas. I sammanhanget kan en debattartikel av Göran Hägglund i SvD nämnas. Den går ut på att EU är inne på en väldigt konstig väg, senaste exemplet är ju vapendebatten som jag refererat flitigt men Hägglund exemplifierar med något annat:
Vi behöver nu fundera på vilka maktbefogenheter vi kan flytta tillbaka till nationalstaterna, snarare än tvärtom. Vi behöver sätta punkt för slarv och slöseri med EU-medborgarnas pengar. Vi behöver se över den byråkratiska överbyggnaden och administrationens kostnader – till exempel flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg, som beräknas kosta 2 miljarder kronor årligen. Vi måste bekämpa korruptionen och fusket med EU:s bidrag. Vi måste rida spärr mot dem som vill ge EU rätt att ta ut skatt av medborgarna. Klåfingrigheten måste hejdas – skyddsjakt på exempelvis varg och skarv är självfallet svenska angelägenheter och inget som politiker från 28 länder behöver sitta och dividera om. Och frågan om svenskt medlemskap i den gemensamma valutan är nu så avlägsen att den är bortom meningsfull diskussion.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar