Feltänk i köttskattdiskussionen!

De senaste dagarna har det varit fritt blås i debatten om kött och köttskatt. Det hela började i princip med att Jordbruksverket släppte en rapport om köttkonsumtion. Det är en mycket välskriven och nyanserad rapport, som man gott kan läsa. Men den debatt som följt har varit av det vanliga vulgärsnittet där folk uppenbarligen inte riktigt brytt sig om helheten utan bra skjutit in sig på en delfråga - den om köttproduktionens koldioxidutsläpp. För frågan om köttproduktionens koldoxid är egentligen fel, för man måste se på olika typer av koldioxid det som är långtidsbundet och det som är korttidsbundet. Det korttidsbundna är det som finns i växtlighet med kort livlängd, tänk löv och gräs där koldioxidet är bundet under en säsong för att sedan frigöras när produkterna multnar. Långtidsbundet finns i t.ex. träd. Att därför räkna in kossans fisar från gräs är irrelevant, men att räkna på de utsläpp som görs via transporter, spannmålshantering etc är korrekt.

Att, med detta i bakhuvudet, framhålla snabbuppfödda uppstallade gödkalvar som bättre klimatmässigt sett än utegångsdjur (som växer långsammare och fiser mer) blir lite bakvänt eftersom man kikat på fel siffror. Koldioxiden från det gräs korna äter skulle frigöras oavsett om korna äter gräset eller ej! Däremot bidrar frigående kor till att skapa miljövärden, betänk att mulens marker är bland de artrikaste i sverige. Jämför dem mot spannmålsodling för gödkalvsuppfödning... Nåja, jag har skrivit om det tidigare.

Därför tycker jag att den gångna veckans diskussion i media har varit rätt märklig. Den har helt enkelt diskuterat rätt saker men media har lyft fram fel siffror och fel utgångspunkt. Det finns dock ett starkt lysande undantag, det är krögaren Magnus Nilssons inlaga på svt debatt. Ett stycke jag vill lyfta fram lyder:

 Vi har bönder som knappt får betalt för sitt arbete och konsumenter som inte förstår vad det är de betalar för – och som därmed inte heller värderar de råvaror de köper så högt som de borde. Vi har nedläggningar, rationaliseringar och arbetslöshet, inte bara i livsmedelsindustrin utan mest överallt i samhället. Mycket av detta är på grund av vår jakt på konsumtionsvaror som är billiga just nu, för stunden, men knappast på lång sikt.

Ett annat riktigt bra inlägg i debatten hittar man på bloggen Bondeliv. Den blogposten inleds med orden:

Som första nyhet meddelar ekot i dag att köttkonsumtionen har ökat och jordbruksverket vill att regeringen ska införa ”köttskatt” för att minska vårt köttätande. Min första tanke ”är det verkligen jordbruksverkets sak att tycka någon i den frågan”. När jag sedan slår upp dagens ATL möts jag av diagram över slaktutvecklingen i Sverige de senaste 10 åren. Det är ganska lätt att inse att ökningen av köttätandet kommer från importen och jag blir så trött på att gång på gång höra denna onyanserade debatt om köttet på våra tallrikar. 

 Och avslutas med följande tre stycken:

Kött är inte vår fiende. Att äta kött är inte oetiskt, i naturen äter djur andra djur. Naturen är inte en vision av filmen lejonkungen där alla är vänner. Det är ett ständigt kretslopp av liv och död.
Varför diskuterar vi inte att införa en mjöl och grynfri dag, en halvfabrikatsfri dag eller sockerskatt. Enligt nordiska ministerrådet och livsmedelsverket har en påse skumgodis lika stor miljöpåverkan som en portion fläskkött.
Jag påstår inte att vi ska slösa eller överdriva köttätandet. Vi bör självklart sträva efter att ta vara på alla delar av djuret, föda upp det på matavfall eller foder vi inte själva vill/kan tillgodogöra oss och på så mycket inhemska produkter som möjligt.  Men framför allt -vi skulle göra mycket större nytta för miljön om vi såg till att var 4e matkasse inte blir svinn.

 Saken är den att Sverige behöver fler betande djur över en större del av Sveriges yta.
Vi behöver möjlighet att hålla djuren i andra system än djurskyddslagstiftningen tillåter idag (jfr ranchdrift)
Vi måste få ner fossilbränsleåtgången i jordbruket.
Vi måste få folk att äta "rätt" kött - inte nödvändigtvis mindre kött!
Vi måste få folk att värdera kött på rätt sätt och att inte av ren okunskap enbart välja de finaste delarna!

Tillägg: Jordbruksverket har gett sig in i diskussionen med påpekandet att man läst deras rapport tämligen selektivt och valt irrelevanta delar att lyfta fram. Diskussionen har blivit missriktad:

Svensk produktion då, ska den också minska? Nej, vi ser inga skäl att minska den svenska produktionen, tvärtom så finns det mycket som talar för att denna snarare bör öka med tanke på att svensk produktion står sig väldigt väl ur flera hållbarhetsaspekter. Vi har lägst antibiotikaanvändning i EU. De länder som ligger högst har tio gånger högre användning. Vi har genom förebyggande arbete god hälsa hos våra djur med få utbrott av allvarliga sjukdomar. Vår nötköttsproduktion som hänger ihop med mjölkproduktionen är i jämförelse klimatsmart. Vi bryter inte heller ny naturmark till bete eller foder i Sverige utan har i stället en igenväxning. En förutsättning för att bevara landsbygdens miljövärden och livskraft är betande djur för kött- eller mjölkproduktion.
Det finns förbättringspotential också i Sverige. Inte minst på fodersidan där vi i dag importerar soja som i vissa fall har stora negativa konsekvenser för biologisk mångfald. Vi kan bli bättre på att hantera gödseln så att metanavgången minimeras, använda kvävet effektivt, effektivisera så att resurser och mark används optimalt och gå över till förnybara drivmedel.