Härom dagen försökte jag få tag på en gammal vän. Hans mobil fanns inte längre och e-posten studsade. Tog min kära hustru, som bland annat är arkivarie, till hjälp och hon hittade snabbt en dödsannons. Det kändes tungt.
Min vän Hasse blev 73 år gammal. Jag lärde känna honom i jobbet och vi blev goda vänner. Så när han åkte från Järfälla till västsverige för att jobba brukade han ställa sin husvagn hos oss och bo där. Vi var med andra ord i princip goda grannar under kortare och längre perioder. Ibland jobbade vi på samma projekt. Hasse var en hundmänniska. Har nog aldrig träffat honom utan en (bruks)hund vid sin sida. Min tanke var att ringa honom och berätta om Missan, det skulle nog glatt honom. Men det hann jag uppenbarligen inte med. Synd.
Jag ångrar att jag inte ringde honom lite oftare, som det är nu så var det ungefär 1,5 år sedan jag pratade med honom och då var det inget roligt samtal. Jag var tvungen att komma med beskedet att en gemensam vän gått bort. Det är inte det sista samtal jag vill minnas med Hasse.
Därför vill jag med detta inlägg uppmana alla som har en eller flera ålderstigna vänner som ni inte pratat med på länge att ta sig i kragen och kontakta dem. Man vet trots allt aldrig vilka sorger morgondagen bär i sitt sköte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar