Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 13 november 2014

Vargjakt på gång även i Finland och några ord om vargtemat i Veckans Brott

Den finska vargstammen är redo för beskattning, jord- och skogsbruksministeriet planerar just nu jakten för fullt. Hur många vargar som kommer att få jagas är just nu okänt men ett av syftena med jakten är att minska tjuvjakten och öka acceptansen för Finlands vargstam som i dagsläget uppgår till i runda svängar 150 djur.

I sammanhanget kan jag passa på att kommentera Leif GW Perssons utsvävningar om vargjakt i Veckans Brott (börjar 6 minuter in i programmet). För det första kan jag konstatera att LGWP jobbar hårt på att inte ta ställning. Sedan är det bra att han gång efter gång poängterar att det rör sig om en stad-land dimension. De som berörs upplever att de berörs oerhört mycket samtidigt som de upplever sig helt överkörda av stad/myndighet. Sedan poängterar LGWP att denna brottslighet inte är jämförbar med "maffia" och annan kriminalitet där drivkraften är pengar. Ett stort problem med inslaget var att det hela tiden föll tillbaka på den kraftigt kritiserade dokumentären Vargkriget. Dokumentären var så ifrågasatt att SRs granskningsprogram "medierna" tog upp den, och det får man jobba för att de skall göra. Att då helt okritiskt saxa ur den i veckans brott bara för att förstärka bilden av tjuvjaktens omfattning känns rätt unket.

Statistiken vad gäller tjuvjakt på varg är problematisk. I programmet nämns siffran 7,5%. Den kanske är korrekt. Samtidigt skall man vara medveten om att allt talar för att licensjakt på varg ökar acceptansen för varg, ökar den lokala delaktigheten i förvaltningen och minskar tjuvjakten. Det finns siffror som talar för att tjuvjakten minskade dramatiskt. Samtidigt ökade anmälningarna om misstänkt tjuvjakt vilket fick miljöåklagare Jarlås (som syns i Veckans Brott) att gå ut i media för ett par år sedan. Problemet var att han lyfte fram siffrorna för anmälda brott, inte  konstaterade. Och då blir skillnaden stor. De felaktiga anmälningarna har ofta sitt ursprung i ren okunskap om nature.  I södra Sverige har folk i allmänhet väldigt svårt att förstå vad de ser i naturen, den döda hankatten i påsen blir en lo, skinnet från en skjuten älg blir en varg, den döda grävlingen blir en vargvalp och så vidare. Exemplen på felaktigheter är många. Felaktigheter som gör statistiken missvisande. Detta missade LGWP att nämna, eller så har han inte brytt sig om att sätta sig in i det för han brukar kunna uttala sig så det låter vederhäftigt om det mesta, att han sedan har karisma gör att han får den TV-tid han vill.

Som grädde på moset brukar media okritiskt kabla felaktigheterna vidare som sanningar. Lägg till grupperingar i samhället som medvetet blåser upp tjuvjaktens omfattning så förstår ni hur svårt det blir.

Kanske dags för lite statistik. För obducerade vargar under åren 2010-11 ser dödsorsakerna ut såhär:
47% licensjakt
22% skyddsjakt
15% trafik
6% angrepp (§28)
4% skada/olycka & skadat/avlivat (inkl polisbeslut)
3% ej fastställd
2% nedsövning
1% illegal jakt

Jag skulle gärna se aktuella siffror men kan tänka mig att framför allt andelen §28 har ökat.
________________
Notera: I ett par trådar Flashback gör folk vad de kan för att knäcka identiteterna på de som figurerar i "dokumentären".

1 kommentar:

  1. Trots att det enligt vargkramarna dödas en massa vargar så ökar stammen med 20% årligen, dvs stammen fördubblas vart fjärde år, jag tror att det snackas en massa skit, det skryts och överdrivs och en del tror på det och för skvallret vidare.

    SvaraRadera