Om kött i P1

SR P1 har just nu en fenomenalt bra reportageserie om mat och var den kommer ifrån. Det andra programmet sändes just och handlar om kött. Det är ett väldigt bra program som stärker mig i min strävan efter att det kött jag köper skall vara:

1. svenskt
2. ekologiskt

Men allra helst skall det vara kött som jag själv producerat, antingen i form av gårdens lamm och fjäderfä eller i form av villebråd jag skjutit.

Så ta er tid att lyssna på programmet, det får en verkligen att fundera över vilket kött man väljer och varifrån det kommer. Om man nu väljer att äta kött över huvud taget.

Rådjurens parning

Igår när jag var ute för att jaga räv såg jag en bock som hittat sig en get. Bocken var fin med kapital hornuppsättning även om han inte var någon medaljbock. Hetsningsfasen djuren emellan verkade över nu gick de relativt lungt tillsammans, bocken ständigt efter geten. Under det fåtalet minuter jag kikade på dem besteg bocken geten ett halvdussin gånger. Sedan lade han sig ner i gräset.

Jag hade en kompaktkamera med mig i fickan. Avståndet var lite för långt och ljuset på väg att försvinna så bilderna blev inte så bra. Men jag lägger ändå upp en. Först i original sedan i beskuren form där jag försökt få fram rådjuren lite bättre genom lite amatörmässig redigering i GIMP.

Smitning är aldrig OK!

Nu har det hänt igen. En trafikant har kört på ett större djur och smitit från platsen utan att meddela polisen. Det fall jag tänker på i natt är dock lite speciellt, det gällde en varg. Men egentligen spelar det ingen roll. Alla viltolyckor skall anmälas så att man kan kolla vad som hände och vid behov söka upp och avliva det skadade djuret. Då kvittar det om det är en varg, ett vildsvin, rådjur eller kanske en älg.

Norran (skellefteå) skriver i alla fall:

Varg död i smitningsolycka

En varg blev påkörd och dödad vid Bastunäs utanför Skellefteå. Vargen hittades död på vägen av en förbipasserande.

Det var vid 23.30 som polisen fick in larm om olyckan. En polispatrull skickades till platsen för att ta hand om vargen. Vargen kommer nu att skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt.
Eftersom personen som körde på vargen inte anmälde det till polisen har en utredning om misstänkt smitning upprättats.

Här finns mer information om vad man skall göra om man råkar smälla med ett djur.

Not: Självklart är det värre när folk smiter efter att ha kört på människor, men att diskutera det faller utanför denna bloggs syfte.

Fiske med ungarna

Sommar och sol. Sommarlov för ungarna. Då har det såklart fiskats!

Vildsvin igen

Nu verkar svinen vara tillbaka. Första bilderna på någon månad. Läge att hålla lite koll på säden.

Tre grävlingjakter - tre jaktformer

Den första augusti blev räv och grävling lovliga för jakt. Detta har jag såklart utnyttjat....

I fredags kom bloggrannen Erik (Åsletorparn) över med sin unga och lovande laika. Vi tänkte se om hon inte kunde ställa grävling. I ett par timmar försökte vi men fik inte upp något lämpligt spår, ja utöver att en räv spårades in, så när det vart mörkt bröt vi. Nästa år har jag tänkt använda min vorsteh till denna typ av jakt....

 I lördags kväll valde jag nästa jaktform. Jag vakade i en timme vid ett gryt. Vanligen brukar grävlingen visa sig strax före åtta, men denna gång dök hen inte alls upp. Satt jag fel i vind? Vart grimbart skrämd av hundförsöket kvällen innan?

I söndags släppte jag Missan i ett grävbart gryt. Nog fanns det någon hemma men Missan tände inte till ordentligt. Hon arbetade definitivt mer som sprängare än som förliggare, dvs hon gick upp och ner, provade olika gångar innan vi efter en timme bröt övningen.Sedan fick hon bada för att tvätta bort eventuella loppor...

Vad är det med polisen och vapenlicenser i Västra Götaland?

Polisen i Västra Götaland har länge dragits med långsam handläggning av vapenlicensärenden. I helgen uppmärksammades det i P4 Sjuhärad:






Min spontana fundering är om man har rätt rutiner. Arbetar man verkligen på rätt sätt om man är i ständigt behov av kompletteringar? Tolkar man föreskrifterna rätt om man verkligen behöver kompletteringar hela tiden? Jag är godkänd för 6 jaktvapen och har varit så i många år. Jag har redovisat mitt behov. Men varje gång jag byter ett vapen ställs kravet att jag åter igen skall redovisa behovet. Det är ju inte så att jag jagar mindre nu än när jag plockade ut mina första vapen utöver den vanliga garderoben om 4 vapen. Näe, snarare är det så att polisen systematiskt använder Västra Götaland som ett försöksområde för att se hur långt det går att driva en restriktiv tillämpning av licenshandläggningen.

Problemet med saktfärdig handläggning i Västra Götaland är inte nytt. Detta är något som drabbar såväl privatpersoner som handlare. Handlare genom att de står med uppbokade vapen som de inte får ut pengar för, Torsbo Handels hade för ungefär ett år sedan bortåt 1000 vapen stående, vapen där man väntade på licenshandläggning. Hundratals anmälningar har gjorts till JO. För ett och ett halvt år sedan fattade JO beslut i ett par sådana ärenden:

JO har behandlat och fattat beslut i två av alla de anmälningar som kommit in och där håller myndigheten med om att handläggningen dragit ut för mycket på tiden. Men då polismyndigheten själva har beslutat om en egenkontroll kring vapenlicenshanteringen uttalar de sig inte ytterligare i ärendet.

Den så kallade egenkontrollen har uppenbarligen inte fungerat vilket jag tycker är illa. Så illa att jag vill uppmana alla som söker vapenlicens och får vänta längre än de i radioinslagen angivna 30 dagarna att JO-anmäla polisen (egentligen är det 3 veckor som gäller för myndighetsutövning, men OK för 30 dagar).  Att JO-anmäla är enkelt. Det är bara att gå in på JO-s hemsida och följa instruktionerna där.

Hur som helst. När man läser polisens remissvar på vapenutredningen klarnar en hel del. Det blir helt plötsligt uppenbart att polisen vill begränsa det legala vapeninnehavet i Sverige. Och man använder Västra Götaland som försöksområde i fråga om hur långt man kan driva en restriktiv licensgivning:

Många menar att polisen i Västra Götaland ställer extremt höga krav och tillämpar egna regler som inte finns hos andra polismyndigheter. Är det orsaken till att handläggningen tar så lång tid?
– När det gäller enhandsvapen kan det vara så att vi har begärt in mer omfattande intyg än vad man gjort på andra håll. Ett antal sådana fall prövas nu av kammarrätten och domarna därifrån börjar komma. Vår chefsjurist tittar nu på om vi i Västra Götaland har tolkat lagstiftningen rätt, säger Morgan Orvenholts.

Ett dussin sådana domar tas med i polisens remissvar på vapenutredningen, de används som argument för den restriktiva hållning som präglar Västra Götalandspolisens licensgivning är motiverad och antagligen kan komma att drabba resten av sverige också..... Men frågan är om andra kammarrätter runt om i Sverige hade gjort samma bedömning? Jag tror inte det! Och det är väl just därför som man bara lyfter fram domar från Västra Götaland...

I dagsläget är det framför allt sportskyttar, primärt dem som sysslar med enhandsvapen, som drabbas av systemet. Men i förlängningen kan man tänka sig att även jägare kommer att drabbas. Det skulle inte förvåna mig om polisen kommer att försöka bli restriktivare vad gäller halvautomatiska vapen över lag. Nu är det förvisso inte alla jägare som har halvautomater men om jag förstått rätt gäller 20-30% av vapenlicensärendena nu för tiden om halvautomater..... Och hur blir det med pumpvapen och rakrepeterande vapen? Det är också potentiellt snabbskjutande vapen. Tyvärr tänker polisen fel. Som jag lyft fram många gånger tidigare är de legala vapnen inte något samhällsproblem. Det är inte vapen med legalt ursprung i sverige som används i dödsskjutningar i våra storstäder. Polisen skriver själva:

Flertalet av de vapen som tas i beslag i Sverige har sitt ursprung på västra Balkan.

Så varför ger man sig då på sportskyttar och jägare?

Eftersöksproblem anas i varglän...

Essa och räven

Essa, den lilla vorstehtiken som lever i vår flock, är nu 3,5 månader. Dags att börja introducera henne till vad som väntar henne i framtiden. Alltså fick hon stifta bekantskap med den lilla rävtiken jag fällde härom dagen.....

Essa var ganska skeptisk. Nosade lite pliktskyldigt men inte mer. Nåja, vi får väl se om inte polletten faller ner framöver.

Test och utvärdering: Karesuandokniven "överlevnad"

I våras kom ett paket på posten. Det var från Karesuandokniven och innehåll två knivar. En avgfångningskniv och en "överlevnadskniv". Överlevnadskniven har jag nu använt i ett par månader och känner mig redo att recensera.

Data: 

Handtag av masurbjörk och renhorn

Längd totalt 210mm. Blad längd: 100 mm

Blad kavalié: Rostfritt stål Sandvik 12C27, härdat till HRC57

Hammarsidan av bladet är slipat efter poleringen för att få en skarp kant mot eldstålet.

Fodral: Nötläder

Eldstål: 1000ggr

Diamant bryne: 2 sidors diamantbryne. Sida ett med grov struktur för reparation av kniv egg om kniven råkat komma åt ett hårdare metall material eller ex. garnitsten, sida två för vanlig vässning av kniv egg- passar alla stål kvalitéer.

Art nr 3587 Pris i butik: 1600 sek.

Första intryck
En trevlig lite kraftigare kniv med brunbetsat träskaft och skida i matchande nyans. På sidan av skidan finns hållare för två redskap (eldstål och bryne), detta gör hela paketet lite "fetare". Get ett lite baktungt intryck

Bladet
Bladet är knappt 10 cm långt och knappt 3 mm tjockt, en aning "drop" på spetsen. På sidan är Karesuandoknivens logga inetsad, tydligare på denna kniv än på hustruns 20 år gamla fjällkniv från samma fabrikant. Eggen var väl slipad men kunde brynas upp till ytterligare skärpa med några få drag med det medföljande diamantbrynet.

Grepp
Skaftet är till största delen i betsad masurbjörk med en lite bit horn och ett litet barerskydd i mässing. Formen är klassisk "öringform" med lite drop längst bak. Skaftet ligger bra i handen men jag skulle personligen föredra något lite mer material i det. Det känns en liten gnutta tunt nu. Som det visar sig är detta inget som stör det praktiska arbetet, antagligen är jag lite för van vid mina egna knivar. Lystern i träet är en fröjd för ögat även om masurbiten inte är den allra högsta kvaliteten passar den väl på en kniv avsedd att brukas.

Slida
Slidan är av brunt nötläder med en upphängare som är vikt och nitad. Sömmen är enkel och gjord med matchande brun tråd. Som skydd för lädret är ett eggskydd av plast insytt i slidan. Slidan är avsedd för högerhänta brukare och sitter väl på plats i bältet. Kniven passar väl i slidan och man får vara väldigt ovarsam för att den skall glida ur skidan av sig själv.
Jag hade inte kunnat designa en bättre slida själv.

Hygien
Kniven är välgjord utan några skrymslen där det kan gömma sig bakterier och smuts. Den är lätt att göra rent. Knivskidan är luftig och jag tror att risken för bakterietillväxt där är minimal.

Test: täljbarhet
Jag har inte gjort något finarbete med kniven men jag har använt den praktiskt. Jag har späntat en hel del stickor när jag har tänt brasor. Det har gått finfint och knivens rygg har inga märken efter att jag har slagit på den med ett vedträ. I samband med att jag byggde min fasanvoljär använde jag denna kniv istället för snickarkniv. Den fyllda alla de behov som där uppstod med glans inklusive att skära av nylonrep av olika tjocklek.

Test: flåning och urtagning
Kniven är i längsta laget för urtagning av småvilt, men beroende på hur man håller den så går det ändå bra. Inte minst är det faktum att den har droppoint bra vid urtagning. Den torde vara väldigt lämplig i storlek för vildsvin, älgar och större hjortar. Kniven funkade finfint som flåkniv. Att det finns med ett diamantbryne är extra bra just vid flåning då det sliter rätt hårt på eggen.
Tilläggas kan att jag provade ett nackstick på en skadad grävling. Kniven fungerade alldeles utmärkt och trängde in mellan atlaskotan och skallbasen utan några problem, dess tjocklek gjorde att den var lätt att bända ur även om skallen tryckte mot när jag skulle dra ut den.
Jag har även rensat fisk med den, som förväntat var det inga problem. Lite bökigare var det att filéa, men något annat var väl inte att förvänta sig?
Tillägg 19/8: nu har jag använt kniven vid urtagning och flåning av fyra lamm och får. Den fungerar bra men är inte optimal på de mindre lammen då bladet upplevs som aningen långt. Inleddes jobbet med en skarp kniv behövdes ingen bryning av eggen under arbetets gång. Eggen slets, som vanligt, hårdast av snitten vid leder när klövarna skulle avlägsnas.

Test: styckning
Jag får erkänna att jag inte styckat något med den ännu. Däremot har jag skurit upp en hel del kött såväl rått som tillagat och torkat. Det är lätt att få upp en bra arbetsskärpa på den och den har fungerat bra även om jag föredrar ett par cm blad till när jag styckar eller skär kött.

Skärpan?
Kniven håller skärpan ungefär så väl man kan förvänta sig av en kniv med en hårdhet av HCR57. Dvs man får vara beredd på att dra ett par drag med det medföljande brynet med jämna mellanrum. Den är dock oerhört lätt att skärpa, men det beror nog på en kombination av jämn slipning och ett väl fungerande bryne. Och när jag nu är inne på brynet så kan jag nämna att det är ungefär 6 cm långt med brunbetsat masurskaft. Det ligger bra i handen.

Eldstålet
Eldstålet har jag inte använt. Eller rättare sagt. Jag har provat att slå gnistor med det och det fungerar finfint, men jag är helt rudis på att göra eld på det viset så jag får erkänna att jag inte ens försökt. Men HÄR hittar ni en film som visar hur man gör med exakt denna typ av eldstål.

Sammanfattande omdöme
Jag måste säga att kniven var en trevlig bekantskap. Vore jag i behov av en kniv för jakt och friluftsliv så är detta en kniv som ligger bra till. Den är väldigt all-round. Som jaktkniv funkar den bra, inte minst för högvilt. Att den har ett medföljande bryne är definitivt ett rejält plus. Det är vad som i mitt fall skulle väga över till denna knivs fördel i en jämförelse med åtskilliga andra knivar på marknaden, inklusive unika knivar tillverkade av någon av alla de skickliga knivmakare som finns runt om i landet.
Kort sagt, jag kan rekommendera kniven till den som söker en ny jakt- och friluftskniv.

Övrigt:
Karesuandokniven har inte lagt ut sin produktion till Asien. Genom att man har produktionen nära kan man arbeta dynamiskt, jobba med mindre serier som man modifierar allt eftersom.
Karesuandoknivens hemsida finner ni HÄR.
En annan recension av samma kniv finner ni HÄR.

Mer kritik mot vapenutredningen...

Vi har under de senaste dagarna kunnat se hur ytterligare kritik riktats mot vapenutredningen. Krasst sett är det bara från visst myndighetshåll som utredningens förslag fallit i god jord, men inte ens där fullt ut... Härom dagen såg vi hård kritik i DN. Denna fångades upp och utökades i en ledare i högertidningen Barometern. Intressant eftersom utredningen är beställd av en högerregering, men det hjälps ju inte då den skjuter fullständigt över målet. I ledaren i Barometern skrivs bland annat:

Rent konkret föreslår utredningen att högsta straffet för grovt vapenbrott ska höjas från fyra till sex år och ges beteckningen synnerligen grovt vapenbrott. Så långt är det bra.
Men samtidigt ska tillvaron försvåras för jakt-, vapen- och skytteklubbar. En ny och strängare kontroll ska införas där klubbarna först ska ”auktoriseras” för att sedan kunna få tillstånd att handskas med vapen. Man kan verk­ligen undra varför. Vapen som kommer i omlopp genom ­godkända skytteklubbar hamnar extremt sällan i brottsliga sammanhang, som Erikssons debattinlaga påvisade.
Problemen som föreligger i utredningen är alltså flera. Dels blandas illegal vapenhantering samman med legal; med ”hårdare tag” mot illegala vapen som täckmantel försvåras till­varon också för jägare, sportskyttar och vapensamlare. Dels görs en svårmotiverad koppling mellan legala vapen och våldsbrottslighet, en koppling som är ytterst svag. Det är över huvud taget märkligt att en utredning som föreslår strängare straff för grova vapenbrott också befattar sig med att dra åt snaran kring laglydiga vapeninnehavare. Det är två helt olika världar.
Däremot är det viktigt att påpeka att skjutförmåga inte bara är en privatsak. Skytteklubbar har alltid lockat till sig till exempel poliser och reservofficerare som därigenom har kunnat?upprätthålla sin skjutskicklighet.
Den ökade gängkriminaliteten måste bekämpas, precis som annan organiserad brottslighet som (bland annat) befattar sig med skjut­vapen. Men för att uppnå dessa syften finns det många sätt som är bättre än de föreslagna. Skärpningen av straffet för vapenbrott är ett, bättre gränskontroller ett annat. Men att blanda samman dessa kriminella element med skötsamma vapeninnehavare är ett oskick.

För att spä på kritiken ytterligare kunde vi i gårdagens DN se följande insändare:

I insändaren konstateras det att man har använt...

tio månaders dyrbar tid till att utreda en problemfri verksamhet, samtidigt som man helt struntat i det stora bekymret som kriminellt vapenbruk utgör i samhället. Rimligen borde all denna arbetstid ha ägnats åt det som är det stora problemet, nämligen insmuggling och bruk av illegala vapen.

Efter att ha scannat av nyhetsflödet sedan februari då utredningen presenterades har jag inte lyckats finna några som fullt ut stödjer utredningens förslag. Den mest positiva kommentaren som jag hittills hittat i media är i NT och jag tillåter mig citera delar av ledaren, har kursiverat några delar som jag tycker är viktiga:

I grunden är utredningsförslaget klokt. Fokus ligger på bekämpandet av kriminellas nyttjande av illegala vapen. Tyvärr har utredaren också gett sig in på den legala hanteringen av vapen. Förslaget att förbjuda helautomatiska vapen för sportskytte, kan ses som logisk eftersom den delen av skytterörelsen är begränsad och den typen av vapen bör vara enbart för militären.
Förslaget på förnyade licenser vart femte år för halvautomatiska vapen är dock svårbegripligt. Antingen har man en licens eller inte. Däremot borde man kanske öka samarbetet mellan exempelvis vården/psykiatrin och polisen när det gäller sjuka personers möjlighet att behålla licens för vapen. En svår balansgång som tyvärr fungerar mindre bra i dag.
Att förbjuda större gevärsmagasin än fem skott är förvisso inte orimligt, med tanke på att det inte finns vare sig jaktmässiga eller sportskyttemässiga skäl för att ha större magasinskapacitet. Däremot är vore det onödigt byråkratiskt och sannolikt dyrt att införa licens på magasinen.
I grunden borde hela vapenlagstiftningen handla om att bekämpa brottsligheten, förhindra inflödet av illegala vapen och i möjligaste mån har en rimlig vapenkontroll över de legala vapnen. Mycket av det Doris Högne Rydheim föreslår verkar logiskt, fokus ligger rätt och träffbilden är acceptabel. Justitieminister Ask borde plockar russinen ur utredningskakan gå vidare med skarp lagstiftning på området.

 I stort sett ingen instans, utöver Polisen, är nöjd med förslagen kring de legala vapnen. Har politikerna minsta fingertoppskänsla så släpper de alla utredningens förslag som behandlar legala vapen och behåller staffskärpningen för illegalt vapeninnehav!

Vladimir Putin lanserar en jakt- och fiskekollektion

Vladimir Putin lanserar nu en ny rysk jakt- och fiskekollektion. Priset för ett helt set lär bli fördelaktigt då Vladde rationaliserat bort svårsydda nonsensplagg som jackor. Kollektionen kommer att säljas via butiker för militärt överskott. Låt oss se hur kollektionen ser ut, Vladde står modell:

Not: bilderna är länkade härifrån. De publicerades där som ett led i att uppmärksamma homosexuellas situation i Ryssland. I Ryssland är det som bekant synnerligen svårt för hbt personer. Mitt inlägg skall ses som en sympatiyttring för hbt personers rätt att vara sig själva.

Säsongens första räv...

...var en tik. 

Fasanerna växer

Fasanerna växer. Nu är det inga problem att skilja könen åt. Vilken vecka som helst väljer jag ut vilka som får bli kvar och vilka  jag släpper ut. 

Därför jagar jag räv!

Idag är det den 1 augusti. Då startar den allmänna rävjakten. Nu finns det iofs vissa möjligheter att under särskilda omständigheter jaga räv även tidigare, olika former av skyddsjakt är det då som gäller.

Jag jagar gärna räv. Det är en rolig och ofta utmanande jakt. Den kan varieras extremt mycket. Man kan vaka, locka, åtla, dreva, gryta mm. Det är en del av tjusningen. Men det är inte bara för att det är en rolig och utmanande jakt som jag sysslar med den. Här följer ett antal anledningar:

Biologisk mångfald
Räven är en hård predator. Den är fenomenalt duktig på att finna det som finns på marken. Många markhäckande fåglar drabbas hårt av rävens predation. I fjällvärlden är rödräven en så allvarlig konkurrent till fjällräven att det i flera områden ges skottpengar på rödräv. Så för att ge ungar chansen att bli större och stärka stammarna av hotade arter är det väl motiverat att jaga räv. En av mina jaktmarker ligger för övrigt i ett naturreservat, där är ett av kriterierna för arrendet att jag aktivt jagar räv och andra predatorer. På södra Öland samarbetar t.ex. länsstyrelsen och de lokala jägarna för att minska rävstammen i syfte att gynna fågellivet.

Smittor
Rödräven bär på en mängd smittor. Trikiner är vanligare bland rävar än bland andra däggdjur. Den bär på fransk hjärtmask, vilken kan drabba våra tamhundar. Den är värd för rävens dvärgbandmask som är direkt livsfarlig för oss människor. Sedan är rävskabben av allt att döma i ökande, inte minst på grund av att rävstammarna nu är väldigt täta så rävarna exponeras ständigt för denna obehagliga parasit. Genom att jaga räv minskar man alltså risken för spridning av allvarliga smittor och parasiter.

Ekologisk matproduktion
Vilt är, som jag ser det, det mest ekologiska och etiskt försvarbara kött man kan äta. Räven är en skicklig beståndsreglerande predator vilket rävskabben tydligt visade. När räven minskade ökade stammarna av småvilt som blev tillgängliga som människomat avsevärt. 40-80% av rådjurskiden blir rävmat, själv räknade jag till 37 bakben från rådjur vid ett rävgryt jag besökte i Vetlandatrakten för ungefär 10 år sedan. 37 bakben motsvarar minst 20 rådjur. Hade dessa fällts under jakt ett halvår senare hade köttutbudet blivit bortåt ett kvarts ton prima ekologiskt kött. Nu fick motsvarande köttmängd produceras industriellt istället. En välriktad kula som tagit tiken av daga i februari hade t.ex. besparat 250 broilerkycklingar 3 månader av industiell uppfödning.... Men så kan man ju inte tänka säger många i djurrättssvängen. De har fel, det kan jag se på vår familjs kvitton om inte annat. Mängden industiellt framställt kött är för vår del direkt relaterat till hur jakten har gått. Eller ja, nästan i alla fall. Vi köper i alla fall till hälften ekologiskt kött.

Stor stam
Rävstammen är idag stor. Kanske till och med större än den någonsin varit tidigare i vårt land. Inte minst beror det på hur vårt landskap och vår miljö ser ut. Inte minst som räven i stora delar av landet bara har människan som fiende. Jakt är det medel vi har att reglera stammarna på.

Päls
Rävens päls är fenomenalt fin. För några år sedan skulle "alla" i städerna har mössor med påsydda pälsdetaljer. Det var päls från farmad räv. Varför finns det inte en större marknad för skinn vild räv? Den är ekologiskt och etiskt sätt bättre på alla sätt och vis. Men visst, den är inte blå.....

Hat!
Näe. Jag hatar på intet sätt rävar. Jag gillar rävar, tycker att det är vackra och fascinerande djur. Inte minst för deras välutvecklade sinnens skull, sinnen som gör dem lika svårjagade som lättlurade.... Däremot anser jag att räven bör jagas hårt. För att höja kvaliteten på rävstammen! Så den som påstår att jag skulle hata räv är fullständigt dum i huvudet och har inte förstått någonting.

Jag jagar alltså räv för att det är roligt och utmanande, för att gynna den biologiska mångfalden, för att möjliggöra ett uttag av ekologiskt kött samt för att förhindra smittspridning.

Not: Jag har en regel för min jakt. Den innebär att jag varje år skall fälla fler predatorer (rävar, mårdar, grävlingar etc) än matvilt. Detta för att ekologiskt motivera mitt uttag av kött ur systemet.