Rådjurspremiären 2016

Första oktober är en rolig dag kanske till och med den dag jag har högst förväntningar på varje år. Det är då man får släppa loss hundarna på allvar....

I år åkte vi ut till norra bohusläns skärgård där jag har marker. Särskilt en udde brukar ge rolig jakt för hund och husse.

Jag har jagat tillräckligt många gånger på denna udde för att veta ungefär var djuren brukar röra sig. Jag valde ett pass där statistiken visar att rådjuren försöker smita ut från udden 4 gånger av 5. Men först gick jag ut en bit på udden och släppte loss Missan, ville att hon skulle få rådjur i nosen och inte få för sig att dra ner i något av alla grävlinggryt som också finns på marken....

Missan fick snabbt upp ett spår och några minuter senare klingade hennes skall över vikarna.

Udden är bara några hundra meter tvärs över. Inget djur, hund eller rådjur, kan hålla speciellt högt tempo i den hårda och mycket kuperade terrängen med omväxlande berg i dagen och omväxlande näst intill ogenomtränglig snårskog. Det gör att jakten kan utvecklas i snäva bukter, vilket skedde i lördags....

....så att följa ljudet och emellanåt slänga en blick på astrons skärm var riktigt spännande. Till slut. Efter lite drygt en timme och över 6 km drev verkade djuret gå ut ur såten. Det gick åt mitt håll.....

.....tyvärr gick det inte den trad som brukligt är utan ekipaget valde att gå precis väster om den lilla åsrygg jag placerat mig öster om. Så trots att djuren passerade mig på 25 m håll såg jag dem aldrig.

Missan följde dem några hundra meter ut ur såten men eftersom terrängen blir enklare så ökade ekipaget tempot och Missan kom på efterkälken och valde att släppa. En mycket mycket trött terrier kom tillbaka till mig. Tassarna var slitna och andningen forcerad och ojämn. Något stod inte rätt till.

Fortsättning följer.....