Skotträdsla som bieffekt

Jag har av olika anledningar satt ljuddämpare på ett par av mina vapen. För det första minskas ljudnivåerna vilket minskar störning för boende i närheten av de områden jag jagar och skjuter. Det minskar även riskerna för mig att drabbas av hörselskador. Nu skjuter jag i och för sig alltid med skyddskåpor, inte bara när jag tränar utan även när jag jagar.


För det andra har ljuddämpare på mina vapen en mycket positiv effekt på mitt skytte. Jag skjuter helt enkelt bättre med ljuddämpare. Detta beror givetvis på att rekylen minskar med ljuddämpare på vapnet.


En oväntad bieffekt som jag märkt är dock att jag dragit på mig en släng av skotträdsla när jag skjuter med mina odämpare vapen i klass 1. T.ex. är min Carl Gustaf 2000 mk 2 i 30-06, bilden ovan. När jag skjuter med den rycker jag numera av skotten. Jag märker att jag svajar till enormt i själva skottögonblicket. Har med andra ord dragit på mig en ovana som jag kommer att behöva arbeta ordentligt för att bryta.

Detta medför vissa akuta praktiska problem. Jag vet inte riktigt vilket vapen jag skall ta med till björnjaktskursen där bjönpasset också skall skjutas. Då blir det tre serier mot björfigur. 2 st 4 skotts serier och en snabb tvåskottsserie. Serierna skjuts på 80, 40 respektive 20 m håll. Mina dämpade vapen har högförstorande kikarsikten, den ena har i och för sig inte ett större förstoringsintervall än 4-16x50. Men ändå. CG-bössan ovan känns egentligen lämpligast. Den har en 3-9x50, dvs hyfsad all-round optik. Jag kan skjuta väldigt snabbt med den. Men jag upplever att jag skjuter uselt med den vilket jag inte gör med mina övriga vapen. Så hur fasen skall jag göra?

Påverkar vargar fastighetsvärdet?

I det senaste numret av Svensk Jakt finns en artikel om hur vargetablering påverkar boende. Bland annat beskrivs en situation där allt fler, framför allt stövarägare, boende i vargområden väljer att åka långt till vargfria områdn för att släppa sina hundar. Oftast går resorna norrut där markerna är större och intresset i större utsträckning ligger på fågel och älgjakt än stövarjakt efter hare.

Därefter följer ett antal intervjuer med olika fastighetsmäklare vilka tämligen samstämmigt menar att fastigheter vilka tidigare hade ett jaktligt värde inte haft samma prisutveckling som motsvarande fastigheter i andra delar av landet. Detsamma gäller fritidshus. Däremot verkar skogsfastigheter där produktion är det främsta värdet ha ökat mer än motsvarande, detta för att problemen med älgbetningsskador är mindre än tidigare.

Eftersom fastighetsprisutvecklingen skiljer sig åt mellan olika regioner är det lite svårt att göra en övergripande studie av problemet. I län som klassas som rovdjurslän finns det alltid områden som saknar revir, så en prisjämförelse måste nog göras på väldigt lokal bas. Dvs revisnivå. Fullt möjligt är att undersöka utvecklingen på fastighetspriserna inom X tidigt etablerade vargrevir, dessa jämförs med värdeutvecklingen i ett antal referensytor av samma storlek och i regioner med motsvarande ekonomisk utveckling. Inte direkt gjort i en handvändning.

Vindkraftfrågan är en företeelse som engagerar folk i bygderna minst lika mycket som vargfrågan. Även i förhållande till vindkraft brukar intresseorganisationer argumentera för att fastighetsvärdet påverkas negativt. Detta har dock analyserats i praktiken och sambandet är inte tydligt nog att kunna utgöra ett giltigt argument för ekonomisk kompensation vid vindkraftetaberingar.

Toppfågeljakt i Härkeberga

Via Riksantikvarieämbetets bilddatabas kulturmiljöbild kan man hitta många intressanta motiv. Detta är en kalkmålning från Härkeberga kyrka, föreställandes toppfågeljakt.

Zlatan

Trodde aldrig jag skulle skriva om Zlatan Ibrahimovic på denna blogg. Är fullständigt och totalt sportointresserad. Däremot fångade jag, via olika löp, upp att han tagit jägarexamen. Det gjordes visst via Hunt Stockholm. I dagens Aftonbladet glädja man inte bara åt Zlatans hattrick mot Finland utan nämner även att han inom kort far iväg på en jaktresa till Sydafrika.

Läser man kommentarerna till artikeln är de överlag spydiga. Det andas avundsjuka. Men vad förväntar man sig av kommentarerna på Aftonbladet?

Vinn ett unikt gevär!

Svenska Bössmakargillet lottar nu ut ett fenomenalt vackert vapen. En dubbelstudsare (9,3x74R) med extra hagelpipset (cal 20). Jag lånar Gillets egen specifikation:

Svenska Bössmakargillets 7:e bössa är ett verk av flera av Gillets medlemmar. En dubbelstudsare i den traditionella kalibern 9,3x74R med tillhörande Zeiss-sikte i vridmontage och hagelpipor i kaliber 20. Allt förpackat i en elegant case. Gravyr och valnöt i yppersta klass och med en finish utöver det vanliga.

KOMPONENTER

Baskyl och hagelpipor: Råämnen från Merkel
Turkisk valnöt i EX-kvalité:
Zeiss Variopoint 1,1-4x24: Donerat av Carl Zeiss AB

BYGGHERRAR
Projektledare: Jürgen Schramme
Kolv: Ingemar Hansson
Nätskärning: Kaj Nyberg
Metallarbete: Klas Blomqvist, Per johansson, Jürgen Schramme, Stanley Stoltz, och Dino Wildt.
Gravyr: Per Johansson och Stanley Stoltz.
Blånering: Roger Johansson
Guldinläggning: Stanley Stoltz

Bössan är en fröjd för ögat och skapar ett stort habegär. Så jag får väl skaffa en lott. Chansen är inte stor, men den finns trots allt... Och skulle det slumpa sig så att jag faktiskt vinner så blir det ett intressant problem att stuva om i vapengarderoben... Skulle jag inte vinna så har jag åtminstone bidragit till en organisation som befrämjar ett intressant hantverk.

Viltvård, miljömål och biologisk mångfald

För någon månad sedan hade jag en gästkolumn om viltvård på supermiljöbloggen. Jag fick en del intressant respons där de flesta hakade upp sig på att det hade med jakt att göra, kanske fick jag inte riktigt fram budskapet att viltvård har än mer med biologisk mångfald och miljö att göra än just skjutandet av djur.

Härom dagen hade Fredrik Widemo (Svenska Jägareförbundet/SLU) en debattartikel om viltvård som främjare av milömålsarbetet i MiljöAktuellt. Det aktuella miljömålet har nr 12 i listan över miljömål och kallas kort och gott Levande skogar. I mitt arbete har jag haft en del att göra med andra aspekter av miljömålet, men de som Widemo är ute efter i sin debattartikel är viltvårdsinsatser vilka skulle stärka etappmålet Förstärkt biologisk mångfald. Delmålet uttrycks såhär:

Mängden död ved, arealen äldre lövrik skog och gammal skog ska bevaras och förstärkas till år 2010 på följande sätt:

• mängden hård död ved ska öka med minst 40 % i hela landet och med avsevärt mer i områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad,
• arealen äldre lövrik skog ska öka med minst 10 %,
• arealen gammal skog ska öka med minst 5 %,
• arealen mark föryngrad med lövskog ska öka.

Personligen så misstänker jag att den första punkten, död ved, krockar kraftfullt med intentionen att få ut mer råvara ur våra skogar. Mitt intryck är att skogsbrukarna idag snarare tar ut mer död ved från skogarna än tidigare. Det finns trots allt en marknad (energi) för grenar, toppar och stubbar. Samt all den där andra veden som inte blir massa eller sågtimmer. Min högst personliga uppfattning är att detta på sikt utarmar skogarna.

Nu är det inte död ved som Widemos inlägg handade om utan en anpassning i produktionsskogen som skapar stråk av viltvänliga miljöer vilka bryter av stora trakthyggen. Genom en attitydundersökning i samarbete med SLU och Skogforsk konstateras att en mycket stor del av de skogsägare som även är jaktkortlösare är positivt inställda till viss viltanpassning av skogsbruket. Ungefär 20% av de tillfrågade 52.000 respondenterna svarade även att de aktivt anpassade sitt skogsbruk för att gynna tjädern.

Det jag kan utläsa av detta är att skogsägarna, åtminstone dess privata del, är positivt inställd till att viltanpassa sitt skogsbruk. Vilket i sig gynnar miljömålsarbetet och den biologiska mångfalden. Men det jag är riktigt nyfiken på är om man hade gjort det utan den morot ökade jaktmöjligheter utgör. För det är en sak att komma med regler och krav, en helt annan att visa vilka praktiska fördelar och förtjänster ett visst sätt att agera för med sig.

Om ökad biologisk mångfald medför mer jakt så är det i min värld självklart så att den jaktintresserade även arbetar för en ökad biologiska mångfalden för att på så sätt gynna sitt eget intresse. Människan står som alltid sig själv närmst. Kanske något för MP att fundera över innan man tar fler beslut om att verka för ytterligare begränsningar av möjligheter till jakt.

Jakt och vindkraft

I det senaste numret av Svensk Jakt nyheter, som kom idag, har jag med ett debattinlägg. Jag återger det i sin helhet här nedan:

Att se möjligheter eller problem

Det finns ett antal frågor där i princip alla på landsbygden har en stark åsikt. Vargfrågan är en. Vindkraftfrågan en annan. I Svensk Jakt Nyheters majnummer kunde vi läsa en insändare om det senare. Insändarskribenten var uppenbart irriterad över vindkraft i allmänhet och en specifik anläggning i Rotliden utanför Lycksele i synnerhet. Eftersom jag forskar kring vindkraftens miljöpåverkan och jag funderat en del över hur det funkar med jakt i vindkraftparker väckte delar av artikeln min nyfikenhet.

Det anges att området för vindkraftverken är avspärrat med en radie, om jag uppfattar det hela rätt, om ca 3 km. Inom detta område uppges det råda vistelseförbud och hjälmtvång, samt att jakten i området hotas. Av alla de hundratals vindkraftverk och -parker jag besökt inom jobbet har jag ännu så länge bara stött på en där det råder besöksförbud sedan parken tagits i bruk. Att man har besöksförbud under anläggningsskedet är en annan sak, det har man på alla byggarbetsplatser. Ingen i ansvarig ställning vill ha folk som dräller omkring på en byggarbetsplats. För att kontrollera uppgiften om vistelseförbud i Rotliden kontaktade jag Vattenfalls projektledare. Denne verifierade min misstanke, att något förbud inte kommer att råda när parken väl används fullt ut (till sommaren).

Vattenfalls projektledare poängterade även att de har samarbetat med jägare och markägare för att området skall kunna brukas normalt under, och mellan, byggfaserna. Projektledaren menar att det funnits ytterst få jaktliga restriktioner under bygget och än färre kommer att finnas när parken är i drift.

Vad gäller problemen med isbildning så forskas det mycket på det och som alla parter tar det på stort allvar. En lösning är att ha värmeslingor men i Rotliden har man under riskperioder dagliga okulära kontroller av samtliga verk. Därmed inte sagt att iskastproblemet skall negligeras, men det skall inte heller överdrivas.

Nog om det enskilda fallet. Jag vill nu passa på att lyfta fram några observationer jag gjort när jag besökt olika vindkraftparker runt om i landet.

De senaste årens hårda vintrar har slagit hårt mot framför allt rådjursstammen i södra Sverige. Jag har sett att man har använt vindkraftverkens vägar, som brukar vara plogade, för att komma åt att utfodra rådjur på tidigare otillgängliga platser i markerna. Vindkraftverkens infrastruktur är inte att underskatta för transporter av olika slag, men även för att anlägga pass. För min erfarenhet är att klövviltet inte verkar bry sig nämnvärt om vindkraftparker när verken väl tagits i bruk. Att klövviltet utsätts för viss störning under själva anläggningsskedet är inte roligt men oundvikligt. Med fåglar är det lite mer komplicerat så det lämnar vi därhän med hänvisning till en kommande sammanställning kring kunskapsläget som kommer att ges ut av Naturvårdsverket och Energimyndigheten.

När vindkraftverk byggs, oavsett om det rör sig om skogsbygd eller i slättbygd, blir det en hel del restytor. Restytor är ytor där man inte kan plantera skog eller bruka marken rationellt, ytor som helt enkelt lämnas därhän. Dessa ytor är potentiellt sett mycket lämpliga för viltvårdsinsatser, det är faktiskt så att man genom att utnyttja dessa ytor kan öka den biologiska mångfalden jämfört med hur situationen var tidigare. Vindkraftbolag är intresserade av positiva bieffekter när man projekterar områden, detta gör att man som jakträttsinnehavare sannolikt kan få hjälp att anlägga t.ex. viltåkrar. Inte minst stråken där man lagt ner kabel i marken borde vara lämpliga för sådana insatser. Det säger sig självt att en park med exempelvis 2 km kabel nedlagd i en 7-10 m bred korridor skapar en hyfsat stor total yta för viltvårdsinsatser bara i kabelgatorna. Att även markägare skulle vara glada om betestrycket koncentreras till något annat än nyplanteringar behöver väl knappast nämnas.

Med detta vill jag ha sagt att alla ni som berörs eller kommer att beröras av vindkraftprojekteringar i framtiden har mycket att tjäna på att försöka se möjligheter i projekteringen. Inled samtal med projektören för att tillvarata era intressen så tidigt som möjligt. Då ökar chansen att ni kan få ett jaktligt mervärde genom projekteringen!

Därmed inte sagt att alla vindkraftparker är lämpliga eller bra, men då får man ta strid i de fall då de är uppenbart olämpliga och utnyttja alla jaktfrämjande möjligheter i övriga fall.

Dags att betala jaktkortet

Idag kom brevet från Naturvårdsverket med räkningen på de 300 kr man skall betala årligen till Kammarkollegiet för att då jaga i Sverige. Det betalar jag asap, vill ju inte stå utan giltigt jaktkort när det nya jaktåret startar med kråkfågeljakt den 1/7.

Från Severin Nilssons negativsamling

Så här vill jag också kunna sitta och ta det lugnt när jag blir gammal och gråhårig (ja ja ja, jag vet, jag har redan ett och annat grått hår). Bilden är länkad från Hallands Konstmuseums bildvägg.

Reklam, smygreklam och recensioner

Jag har valt att hålla min blogg fri från betald reklam. Dels beror det på att jag tycker det är jobbigt med en massa reklam på de sidor jag själv besöker och dels beror det på att trafiken här sannolikt är så låg att jag nog knappt skulle få in pengar till mer än en kaffe i månaden om jag körde reklam. Däremot så skall jag inte sticka under stolen med att jag emellanåt vänder mig till olika förlag och ber att få recensionsexemplar av nyutkomna böcker som på något vis intresserar mig. Jag recenserar för övrigt böcker professionellt för en vetenskaplig tidskrift inom min bransch. Men jag skriver självklart vad jag tycker om böckerna i fråga, jag försöker också komma ihåg att skriva att jag fått boken som ett recensionsexemplar och från vilket förlag den kommer. Sedan får jag också erkänna att jag slängt ut lite trevare till några olika företag som producerar jaktkläder med förfrågningar om jag kan få hem testkläder att skriva om. Detta har ännu inte givit något resultat.Kanske skall jag sätta mig ner och teckna en reklam- och sponsringspolicy som jag kan hänvisa till?

Min vän Lars som driver den framgångsrika bloggen Cornucopia? har däremot fått en del kritik vad gäller inlägg som anklagats för att vara smygreklam. Se t.ex. kommentarerna till detta intressanta inlägg om finansiering av bloggar. Nu kan jag inte på något vis jämföra min blogg med Cornucopia? eftersom trafiken där är högre per dygn än vad jag fått ihop sedan denna blogg startade. Så för Lars har reklamen en viss ekonomisk betydelse. Egentligen inte annorlunda än för vilken tidning som helst.

På andra håll i blogosfären har debatten kring sponsring, reklam och texter från företag förklädda som blogginlägg diskuterats ett tag. Diskussionen tog rejäl fart i slutet av november i fjor då Kicki Norman på Daisi Beauty startade ett upprop mot smygreklam i bloggar. I en intervju i Dagensmedia säger hon:

– Många bloggare blir misstrodda fast de är väldigt noga med hur de tar emot produkter och redovisar allting. Smygreklamen har blivit så utbredd att läsarna inte längre tror på det som står i bloggarna, säger hon.

Men hur mycket pengar ligger det egentligen i smygreklam på bloggar? Kicki Norman igen:

– Ett köpt blogginlägg ger minst 10 000 kronor, enligt en bekant som jobbar på pr-byrå. Får du ett blogginlägg för mindre än det har du gjort en bra affär.

Nu har jag svårt att tro att det finns en enda (svensk) jaktblogg som skulle ha tillräckligt trafik för att någon skulle vilja hosta upp dessa summor. Jag vet faktiskt inte om det finns någon jaktblogg som kommer upp i ens 1000 besök per dag. Själv ligger jag hyfsat stadigt på 80-100 unika besök per dag, vilket brukar resultera i runt 2500 besök per månad. Det är väldigt långt ifrån vad "proffsbloggarna" har. Ett tjugotal svenska proffsbloggar har över 100.000 besökare per dag. Då är det självklart att företag är intresserade av positiv exponering.

Att svenska jaktbloggare får varuprover verkar ännu så länge vara rätt ovanligt. Köpt smygreklam i form av publicerade texter har jag fortfarande inte sett skymten av inom den svenska jaktbloggsvärlden. Jag har däremot stött på några enstaka fall där man skrivit om varuprover. Och som jag skrev tidigare, jag har fått be om varuprover (böcker) att skriva om. Men vi får väl se hur det blir i framtiden. Hur mycket trafik jag kan lyckas slussa in på bloggen är nog det som de facto styr om min blogg blir ett intressant reklamobjekt eller inte. Hur som helst så kommer jag under sommaren att knåpa ihop en policy kring detta.

Oregons historia 1805-1852

Ursprungligen från xkcd.

Träd av silver

Någon slags spinnare går hårt åt sälg och vide i mina trakter. Kan det vara videspinnaren (Leucoma salicus) eller är det någon annan insekt?

Grilla kött

Att gilla kött över en kolbädd tycker jag är bland det godaste som finns. Köttet skall helst vara marinerat. En viktig sak när man grillar är att kolet skall vara varmt nog. En annan är att inte hålla på att vända köttbitarna i tid och otid.

Man lägger köttbitarna på ett lågt ställt galler över het kolbädd. Låter dem ligga där en sisådär 15 sekunder för att köttet skall hinna sluta sig sedan höjer man gallret ett eller ett par steg beroende på hur varmt kolet är. Sedan väntar man. I samma ögonblick som den första bloddroppen tränger upp på ovansidan av köttet är det dags att vända. Sedan låter man bitarna ligga på tills de fått fin färg.

En annan sak som jag tycker är viktig är att inte salta på rått kött. Det drar bara ut en massa god köttsaft. Saltar gör man först när köttet ligger på tallriken!

Makrillen går till

I år tycker jag att makrillen kom inomskärs ovanligt tidigt. Vi brukar inte få makrill i början av juni på landsidan av den ö där svärföräldrarna bor på sommaren. Snarare brukar man få åka utomskärs.

Makrill behöver, likt kött, ligga ett tag för att bli bra i köttet. Optimalt är över natten i kylskåp. Sedan passar den stekt tillsammans med kokt färskpotatis.

Nyslagen vall

Nu börjar vallarna slås hemmavid. Härom dagen tog jag en lite tur framåt kvällningen. Tanken var att det skulle dyka upp en rävtik med valpar. Då skulle valparna fällas. Det behövs för vi har oerhört gott om räv, en skabb som inte vill ge med sig i trakten samt halvdåligt dåligt med övrigt fältvilt till följd av kalla vintrar och många rävar.

Hur som helst, det dök aldrig upp någon räv. Men kvällen var fin och jag hittade ett hyfsat pass med tydliga skjutvinklar som jag inte uppmärksammat tidigare.