Kort eftermiddagssläpp i sälskap med sonen

Jag och sonen, 7 år, hann med att släppa terriern en sväng efter jobbet men före middag. 

Först sökte tyskan ut lite dåligt men sedan blev det upptag och drev. En fin bock som tog en sväng förbi oss. Han var inne på drygt hagelavstånd, jag stod beredd och tänkte:

"Bara två steg till!"

Men icke. Han vinklade av. Hade jag haft min hundförarbössa hade jag inte tvekat. Nu hade jag min nya drilling spm jag inte känner så väl ännu. Då tyckte jag det var bättre att inte ta minsta risk. Speciellt när jag var i sällskap med pajken. 

Men det kommer fler tillfällen. 

Frågan när vi gick hem var dock:

"Pappa. Varför sköt du inte?"

Beviljas!

Då var det ordnat. Tösen följer med på älgjaktens första dag. 

Några jaktrelevanta ministrar

Namnen på ministrarna släpptes under förmiddagen. Tre är lite extra relevanta för jägare och andra vapenägare:

Miljöminister: Åsa Romson (mp)

Landsbygdsminister: Sven-Erik Bucht (s)

Justitieminister: Morgan Johansson (s)

Tidigare hade landsbygdsministern ansvar för jaktfrågor, om så blir fallet även fortsättningsvis är oklart. Det har redan i nuläget skett en hel del ansvarsförändringar jämfört med hur den tidigare regeringen valde att ha det. Landsbygdsdepartementet läggs ner och landsbygdsministern placeras på miljödepartementet. Om det gör att (s) får mer kontroll över miljöfrågorna via landsbygdsministern eller om det blir tvärt om kan man bara spekulera i. där gick det för fort, NÄRINGSDEPARTEMENTET skall det såklart vara.

Justitieminister Morgan Johansson upplever jag som ett bra val, han har haft flera goda synpunkter i samband med vapenlagsutredningen.

Google translate: Älgflugornas Lord

För att de, framför allt amerikaner, som ramlar in på bloggen skall få en chans att åtminstone få ett grepp om vad jag skriver om så la jag igår till google translate i spalten till höger. Placerade den högst upp för att jänkarna lätt skall hitta den.

Det blir ju alltid rätt konstiga översättningar med google translate, men det skapar i alla fall en möjlighet för icke svenskspråkiga att fånga upp det viktigaste.

Det var ett antal FB-kommentarer likt den ovan som fick mig att lägga till google translate. Själv brukar jag inte använda den funktionen annat än undantagsvis men eftersom trafiken till bloggen kommer från:
1/ Sverige
2/ USA
3/ Tyskland
4/  Norge
så tyckte jag att det fanns skäl nog att underlätta för amrisarna och tyskarna, norrmännen förstår nog mer av min text i original än via google translate.

Tips från coachen till V och MP

Kära V och MP!

Ni sitter båda i Sveriges riksdag som representanter för det svenska folket. Den ena av er sitter snart dessutom i regeringställning. Jag vet inte om ni tycker att ni gick som segrare ur valet eller inte, som jag ser det är SD den enda segraren, alla övriga är förlorare. Detta har många orsaker, inte minst så får man konstatera att SD är duktiga på att identifiera missnöje och spela på det. Kanske borde ni försöka känna av var det finns missnöje som går att påverka.

Om ni analyserar valresultatet så inser ni sannolikt omgående att ingen av er har något starkt stöd i jägarkåren, snarare tvärt om. Det är egentligen märkligt. Ni är båda partier som värnar om miljö och att djuren far väl. Värderingar som de allra flesta jägare delar. Skillnaden ligger i att jägarna ser sig som en del av naturen, en aktiv del som är med och skördar av det överskott naturen erbjuder om den sköts på ett sätt som gynnar överskott. Så ser ingen av er på det hela.

När Ni, kära V och MP, väljer att bortse från de forskare som menar att den svensk-norska vargstammen har kontakt med den finskryska och därmed är livskraftig med råge redan nu skapar ni missnöje.

När ni börjar prata om att begränsa möjligheterna att jaga med hund, oavsett om det rör sig om drivande hund eller grythund, skapar ni missnöje.

När ni börjar prata om att begränsa möjligheterna att jaga fågel med hagel skapar ni missnöje.

När ni säger att vilt är klimatsmart mat men er aktiva politik bidrar till att minska möjligheterna att göra ett reellt uttag av vilt så skapar ni missnöje.

Det ni i praktiken gör är att piska upp missnöje i en, förvisso inte speciellt stor del av befolkningen, men ändå tämligen många. MP fick i riksdagsvalet 2014 ungefär 430.000 röster, V fick ungefär 356.000 röster. För att förstå jägarkårens betydelse så kan det vara bra att ha i bakhuvudet att 563.000 personer enligt SIFO var ute och jagade härom året. Att endast ungefär hälften av dem löste jaktkort är intressant men föga relevant för det finns många som följer med på jakt, och därmed så att säga jagar, utan att bära bössa.

Kära V och MP, jag tror dessvärre att Gunnar Glöersen har rätt i sin reflektion när han visar att åtminstone MP (men antagligen även V) i fråga om miljö och inställning till djur har shanghaiats av djurrättsintressen:

Med risk för att ni redan tröttnat, det blev långt, måste jag dessutom nämna att jag såg ett program på SVT, Vetenskapens värld, om hur köttproduktion påverkar klimatet. Det intressanta var att högintensiv produktion på små ytor var det mest klimatsmarta. Kycklingar som går inomhus är bättre för miljön än ekologiska frigående. Här uppstår den svåra nöten för miljörörelsen. De klara inte att frikoppla djurens välfärd från miljöargumenten. Nu menar jag givetvis inte att djurskydd är ovidkommande, tvärt om. Men djurskydd är inte detsamma som djurrätt. Men när man låter ideal som bygger på att de är fel att döda djur vara överordnat miljömålen kommer man inte att lyckas. Djurrättsrörelsen blir nämligen aldrig nöjd förrän vi helt upphört med att föda upp eller jaga djur för att äta dem. Klimatdebatten är för dem inte målet, det är medlet för att nå sina mål. En värld där människor inte dödar djur för att äta dem. Inte ens bin får vi hålla eftersom de är förslavade!

Denna inställning gör att MP (och V) inte minst på landsbygden där jakten är en oerhört viktig del av livskvaliteten, har vallat mängder av jägare rakt in i SDs famn som nu omfattar röster från lite drygt http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/800.000 röstberättigade medborgare (alltså fler än ni båda fick tillsammans). Missnöjet ger helt enkelt inga alternativ för många, inte minst på landsbygden.

Jag tror att det är viktigt, kära V och MP, att ni funderar igenom sådant här och inte bara säger "vi tar debatten". För det handlar om så mycket mer än invandring. För många handlar det mer om stad och landsbygd, och där har SD tveklöst varit bättre än er på att känna av landsbygdens missnöje (oavsett om SD har en reell politik på området eller ej så har SD fått folk att tro det).

Det, kära MP och V, är en hård men nödvändig nöt för er att knäcka. Och jag tror att det finns betydligt viktigare problem för er att lösa än att göra er till långsiktiga ickealternativ för oss miljö- och djurintresserade jägare och landsbygdsbor.

De grymma och farliga jaktknivarna

Åter igen kan vi se märkliga rubriker där en kniv för att framstå som farligare och grymmare kallas jaktkniv..... På Aftonbladets hemsida finner man en bit ner i artikeln följande mellanrubrik:

Hade med sig jaktkniv och buntband

Att det skulle vara en jaktkniv framhålls även i texten. Men ta er en titt på kniven, tycker ni verkligen att det är en jaktkniv:

Det är en Smith and Wesson fällkniv med delvis tandat blad. Jag har inte lyckats klura ut vilken kniv det är men det borde gå att hitta. Det enda jag direkt kan säga är ju att det definitivt inte är en jaktkniv. Kanske skall den ses som "taktisk" eller som en "räddningskniv". Det tandade bladet är ju för att snabbt och lätt kunna kapa rep, bälten, stroppar etc. Knivens bladform är i mitt tycke för spetsig för att duga som jaktkniv.

Summa summarum. Media använder sig åter igen av begreppet "jakt" som ett förstärkningsord i syfte att lyfta fram hur farligt och obehagligt ett föremål är. Bara genom att nämna ordet jakt så får man en koppling till blod och att skära i kött. Det aftonbladet vill är såklart att ytterligare visa hur märklig och farlig den amerikanske nätkontakten var. Man spär på myten om de farliga främlingarna ytterligare. Men det är klart. Aftonbladet lever på rädsla och skvaller. Det säljer.

Almänhetens syn på jakt - livsfara i skogen!

I dagens Metro läste jag en märklig artikel om en kvinna som uppfattade sig beskjuten när hon var ute och plockade svamp.

Förra året var Susanne Nyström ute i skogarna utanför Skellefteå och plockade kantareller med en kompis. Plötsligt hördes ett prasslande, och hon trodde det var ett djur som skulle komma fram. I stället hördes ett skarpt skott.
– Vi kastade oss ner och skrek ”Det är folk här!”, berättar hon.

20 meter framför dem hade en jägare just skjutit en hare - och Susanne och hennes kamrat befann sig mitt i skottlinjen.
– Hade han missat hade jag säkert strukit med, säger Susanne

Det märkliga var kanske inte kvinnans upplevelse, jag förstår henne faktiskt för det låter helt klart som en olämplig incident, utan de råd som fanns kopplade till artikeln. Nu visade det sig vid en närmare koll vara en TT-artikel som finns att läsa i sin helhet på bland annat SVT. Här är råden som jag blev hajjade till över:

Det är framför allt det första rådet som jag först blev helt paff över. Först när jag läser om det och funderar lite så får jag rätsida på det. Jag antar att Christina Nilson-Dag på Jägareförbundet avsåg jag jakttiderna. Men läsaren (inklusive jag själv, vid första genomläsningen) kan få intrycket av att man på Jägareförbundets hemsida kan ta reda på pågående jakter på specifika platser, dvs om det just nu pågår en harjakt i Ytterboldalen och man därför borde plocka svamp i Innerboldalen istället.... Men så menade hon naturligtvis inte, det inser till och med jag nu när jag fått i mig min första kopp kaffe.....

Första släppet med terriern!

1/10, ett roligt datum i jaktkalendern. Då får man släppa på drivande hundar. Idag var en fin höstdag, som gjord för jakt. 

Jag lyckades klämma in ett kort pass nu på morgonen. Mest handlade det om att kolla hur Missan klarade av det hela efter ormbett och annat som tvingat henne att vila i form. 

Tyskan var taggad. Det gick inte att fota henne, bara att traska iväg till lämplig plats och stryka kopplet av hunden. 

Hon jobbade bra. Sökte inte ut så värst långt utan höll kontakten. Det hindrade henne inte från att hitta rådjur vid tre tillfällen, hon drev iväg dem halvannan km innan hon släppte och kom tillbaka. Ett av djuren såg jag med det gick inte att få ett rent läge. 

Sammanfattningsvis en positiv premiär. Inget blev skjutet men jag fick verifierat att Missan funkar även om jag inte tror att hon skulle orka någon heldag precis. Jag får hålla mig till småsläpp så här i början då får vi se när konditionen förbättras. 

Recension: Happy Hunting

Happy hunting en bok om jakt, jägare och jyckar är en minst sagt färgglad bok. Den har ett varselorange tema som gör mig med lätt astigmatism smått sjösjuk. Jag tycker inte att det är något lyckat drag även om man definitivt ser boken när ögat faller på den. Boken är skriven av mediaspindeln Fredrik Lundberg och fotografierna är tagna av Charlie Bennet. Den är utgiven på Norstedts förlag och är på 220 färgsidor med hårda pärmar, den är tryckt i EU vilket fortfarande är vanligt även om en hel del böcker trycks i Asien för att kapa kostnader. Böcker tryckta i Sverige börjar bli rejält ovanliga.

Boken tar upp allt mellan himmel och jord, den känns nästan rörig. Den inleds dock med ett kapitel som gör några små nedslag i jaktens historia, därefter följer kapitel om hur man börjar jaga. I totalt 12 kapitel hanteras såväl olika jaktformer som prylar, det avslutande kapitlet är nästan det viktigaste. Det handlar om själva skottet och den storm av känslor som genomsyrar en när man väl löpt linan ut och släppt iväg det heta blyet.

Boken är väldigt roande, kanske lite forcerat roande men det kan man acceptera. Den behandlar dock en hel del viktiga ämnen, inte minst själva jägarkulturen, med lagom distans. Som jag skrev tidigare är det en splittrad och upphackad bok. Det är snarare frågan om en mängd korta kåserier än en helhet. Att Fredrik Lundberg jobbar med kommersiell TV och inte är en professionell författare märks. Men som sagt, den är både roande och lättläst. Sidorna rinner fram och bilderna är bra, men färgsättningen fungerar inte för mig. Inte alls.

Boken kan tex köpas på:
Bokus för 235 kr
Adlibris för 237 kr
CDON för 231 kr

Här kan du läsa ett smakprov ur boken.

Test: Fyra fällknivar till jakt (RAT & ESEE)

 De fyra knivarna uppradade. Från topp: Zancudo, Avispa, RAT2, RAT1.

De fyra knivarna ihopfällda. Från vänster RAT1, RAT2, Avispa, Zancudo.

De fyra knivarna som jämförs i denna blogpost har alla det gemensamt att Jeff Randall är inblandad i dem. Jeff Randall driver Randalls Adventure & Training, ESEE, och har designat mängder av knivar. Oftast sysslar han med fastbladsknivar men dessa fyra är undantag. RAT 1 och 2 är lite äldre designer från den tid då han samarbetade med Ontario Knife Company. De två andra, Zancudo och Avispa, är framtagna för Blue Ridge Knives, de är designade i samarbete med Mike Perrin (även han på ESEE). Storleksmässigt är RAT 1 och Avispa motsvarigheter medan RAT2 och Zancudo är mågot mindre. RAT knivarna är av linerlockmodell och har kraftigt markerad spets medan Zancudo och Avispa är av framelockmodell med en neddragen spets.

Knivdata, översikt.

Avispa och RAT1 i efter att jag tagit hand om ett rådjur.

Tabell med betygsättning av olika egenskaper.

I ovanstående tabell har jag bedömt olika egenskaper med knivarna i en femgradig skala där 1 är sämst och 5 bäst. Betyget 3 innebär ”godkänt” medan 4 innebär att kniven är bra. Graderingen är utifrån det faktum att det rör sig om fällknivar, betygen skall inte jämföras med eventuell betygsättning av fastbladsknivar. Som synes får samtliga knivar mer än godkänt, men något annat skall man nog inte förvänta sig när Jeff Randall varit inblandad. Han har trots allt bruksegenskaper i fokus i högre grad än design för ögat eller tacti-cool linjer…

RAT1 och Avispa vid urtagning av rådjur.

RAT 1 och Avispa har använts för att ta hand om rådjur, allt ifrån urtagning och flåning till styckning. RAT 2 och Zancudo har använts för att ta hand om en helgs fåglar i samband med sjöfågeljakt. Jag har alltså tagit ur bröstbitar och lår från småskrak, ejder och kanadagås med dessa knivar.

RAT1 med en lanyard av paracord. Knuten kallas "apans knytnäve" och det är min 10-åriga dotter som gjort den. Paracord köps tex på Knivbutik.se.

Ontario forge RAT 1 är sammanfattningsvis en hyfsat stor och kraftig fällkniv som fungerar bra för djur upp till en älgkalvs storlek. Samtidigt är den inte större än att man kan arbeta med hela bladet i handen, tex när man skall öppna upp buken. Den ligger bra i handen och har en kraftig låsning av det 9 cm långa bladet. Kniven är lätt att fälla upp och ihop. Låsningen är av linelocktyp vilket samlar något mer skräp än knivar med framelocklåsning. Min enda invändning mot kniven som jaktkniv är att den är lite väl spetsig. Man får vara extremt försiktig med den så att man inte får med för mycket kött vid flåning eller punkterar inälvor och magsäck vid urtagning. Å andra sidan är spetsigheten en klar fördel t.ex. när man sotar ett fällt djur. Sammanfattningsvis så tycker jag att det är en OK jaktkniv, den passar dock bättre som EDC.
 

RAT2 används här för att ta ur bröstbitarna på en småskrake.

Ontario forge RAT 2 är en mindre kniv som fungerar bra för mindre småvilt. Den ligger bra i handen och har en kraftig låsning. Den är spetsig, men eftersom den är mindre än RAT 1 funkar det aningen bättre även i jaktsituationen. Kniven är en klart godkänd jaktkniv även om jag personligen använder min som EDC (i ryggsäcken).

Zancudo används här för att ta ur bröstbitarna på en småskrake.

ESEE Zanduco (Blue Ridge Knives, BRK-R1) är av samma storlek som RAT 2 men med mer spjutformad och ”mjuk” spets vilket gör den aningen lättare att använda när man hanterar småvilt. Skillnaden mellan RAT 2 och Zancudo upplevs dock som mindre än den mellan RAT 1 och Avispa i detta avseende. Jag tycker att det är en bra jaktkniv, den kommer definitivt att få följa med när det är hare eller fågel som står på schemat.

ESEE Avispa (Blue Ridge Knives, BRK 1301) är av nästan precis samma storlek som RAT 1 och lämpar sig för bytesdjur upp till en älgkalvs storlek. Den är mycket robust och har framelocklåsning vilket är en mycket stabil och förhållandevis lätt rengjord fällknivslösning. Den ligger mycket bra i handen och är lätt att såväl fälla ut som ihop. Knivbladet har en för jägare mycket bra form, det är näst intill ”spjutformat” men självklart bara med en slipad sida. En bra jaktkniv, helt klart en kniv man kan ha istället för mindre eller halvstora fastbladsknivar.

Personligen ser jag fram emot när ESEE äntligen kommer med sin Izula fällkniv, den verkar optimal för småviltjakt....

RAT 2 på jobbet...

__________________________
Knivbutik.se har flera av dessa knivar i sitt sortiment. Tobbe på Knivbutik.se ger läsarna av bloggen följande erbjudande:

De 3 första kunderna som beställer någon av de ovan nämnda knivmodellerna får en gratis Spyderco Bug på köpet (värde 189:-). Lägg beställningen som vanligt och när ni kommer fram till kassan så skriver ni koden "ALGFLUGA", man märker då genast om erbjudandet fortfarande är giltigt.