Lästips fredag kväll

Jag tänkte såhär på fredagkvällen, lagom till de rörliga gammalmedianyheterna, passa på att tipsa om ytterligare en läsvärd blogpost signerad Dag Lindgren, professor emeritus i genetik. Dag driver en intressant linje/åsikt vad gäller vår svenska vargförvaltning som, med förankring i genetiska resonemang kring populationer, innebär att det är genetiskt försvarbart att jaga varg i sverige. Inte minst som vargens genetiska status ser ut just nu. Genom vargjakt kommer framtida invandrade vargars genetiska tillskott till stammen bli större än vad den blir med stammens nuvarande (eller större) storlek.

Det intressanta i sammanhanget är att Dag, som fristående expert, hamnar i ett slags limbo:

Hans resonemang uppskattas av de som vill ha en liten vargstam men när han anger en siffra för en lämplig storlek på den svenska vargstammen eller när han bemöter det han betraktar som missuppfattningar (tänkte skriva myter, men det är ett lite starkt ord) möter han stark kritik.

Från den sida som vill ha en stor vargstam avfärdas han ofta som en ickeexpert eftersom hans genetiska forskning inte berört just varg. Men det blir lite bakvänt eftersom de grundläggande resonemangen och teorierna torde vara allmängiltiga.

Det jag tycker mig se i detta är hur extremt polariserad frågan kring vargens förvaltning har blivit. Från alla håll ses man som en paria om man inte har till 100% samma åsikt. Vilket inte minst mer kommunikativt inriktade personer bland de som vill ha en stor vargpopulation vittnar om.

Så mitt tips, en fredag som denna när mörkret faller på, är att gå in på någon av Dags två bloggar. Läs och förkovra er, där finns många läsvärda resonemang och tankar.

Bloggarna är:
Varg - mycket genetik
samt
Vargförvaltning

Stad och land och en korkad ledare i expressen

Härom dagen var det diskussioner på radions P1 kring det faktum att våra storstäder slukar produktiv åkermark för att expandera. Detta sågs som ett stort problem för vår framtida försörjning. Personligen tycker jag att igenplanteringen av öppen mark runt om i landet är ett större problem. Den marken skulle lätt kunna användas för animalieproduktion och därmed generera ökad biologisk mångfald istället för att som idag bli granskog med ökad biologisk enfald. Men det kräver ju en aktiv och reviderad landsbygds-, glesbygds- och jordbrukspolitik. Detta har jag raljerat kring på en annan plats av cyberspace.

Igår raljerade man i ledare i expressen över tidigare infrastrukturbudgetar orden föll såhär:

Sveriges infrastruktursatsningar har historiskt sett handlat alldeles för mycket om regionalpolitik. Regeringen bör fortsätta att satsa på att göra redan tätbefolkade områden större i stället för att försöka lyfta glesbygden med botniabanor och dylika excesser. Ambitionen om att "hela landet ska leva" är infrastrukturpolitiskt vansinne i ett så glesbefolkat land som Sverige.

Men om man nu inte vill att hela landet skall leva,skall man då betrakta glesbygden som 1800-tals koloni som man bara hämtar in resurser från och inte ger något tillbaka? För varifrån kommer massaveden som blir till toapappret på toaletterna inne på expressen om inte regionerna ute i landet?

Näe.

I mina ögon skiter sig expressens ledare i näven och tackar nej till papper att torka bort kletet med genom att uttala sig på detta vis. Landsbygden är stadens förutsättning, det kommer man aldrig ifrån!

Åtelkamera = Övervakningskamera?

Är det korrekt och rimligt att man i tillämpningen av Lagen om allmän kameraövervakning (sfs 1988:150) jämställer en åtelkamera med en konventionell övervakningskamera? Frågan är berättigad med anledning av ett pressmeddelande från polisen i Norrbotten härom dagen:

Tillstånd krävs för åtelkamera

Polis, åklagare och länsstyrelsen vill göra ett klargörande om vad som gäller vid användande av åtelkameror i skog och mark, med anledning av vissa missuppfattningar som kommit till vår kännedom.

Enligt 5 § Lagen om allmän kameraövervakning, krävs tillstånd av länsstyrelsen för att man ska få sätta upp en åtelkamera i skogen. Detta eftersom allemansrätten ger folk rätt att vistas i skog och mark och de ska ej riskera att filmas av en obevakad kamera. Polisen kommer därför vid upptäckt av kameror som satts upp utan tillstånd att beslagta kameran och inleda en förundersökning. Brottet kan medföra ett års fängelse eller böter vid fällande dom.
Finns det andra kriterier som gör att polisen misstänker att åtelkameran används som en del i jakt kan brottet istället rubriceras som förberedelse till jaktbrott alternativt grovt jaktbrott, vilket kan medföra upp till fyra års fängelse.  

Ja man kan ju fundera. Kameraövervakning för inte ske hur som helst på allmän plats, det är vi alla överens om. Men är t.ex. en vildsvinsåtel en allmän plats? Jag anser inte det. En anlagd vildsvinsåtel är en installation i syfte att bruka och tillvarata det marken ger, precis på samma sätt som en havreåker. Och får allmänheten beträda en havreåker? Nej. Precis på det sättet kan en vildsvinsåtel betraktas. Och kammarrätten i Jönköpings län har gjort det i ett rättsfall även om man inte tar konsekvenserna av det, jag lånar Jägareförbundets text kring detta:

Kammarrätten i Jönköping har nyligen avkunnat en dom i ett fall där en person ville ha tillstånd att ha övervakningskameror på sina åkrar samt på en åtelplats för vildsvin. Domstolen kom fram till att tillstånd inte behövdes för att ha övervakningskameror på åkrar med växande gröda eftersom allemansrätten inte innebär att man får beträda sådana åkrar. På åkermarken i övrigt ansåg domstolen däremot att tillstånd krävdes eftersom allemansrätten gäller där. I den delen beviljade domstolen dock inte tillstånd att ha övervakningskameror.
Åtelplats fick tillstånd
När det gäller kameraövervakning av själva åtelplatsen ansåg domstolen att ”den allemansrättsliga tillgängligheten är begränsad vad gäller själva anordningen som finns på åtelplatsen”. Detta betyder på ren svenska att allmänheten inte får fingra på en anläggning, till exempel en foderspridare, som fastighetsägaren eller jakträttshavaren uppfört. Dessutom uttalade domstolen att tillgängligheten i övrigt fick ”anses begränsad vad gäller området i anslutning till anordningen, eftersom den verksamhet som bedrivs vid åtelplatsen löper stor risk att allvarligt störas om allmänheten gör sig tillträde till området”. I klartext innebär detta att man alltså inte får störa jakten genom att lägga vittring kring åtelplatsen. När det gäller själva syftet med övervakningen, ansåg domstolen att det var ett samhälleligt och legitimt syfte att kartlägga vildsvins rörelsemönster för att kunna bedriva en effektiv jakt.
Suddiga gränser
Trots att domstolen egentligen sa att allemansrätten inte gäller runt en åtelplats och därmed, precis som med åkrar med växande gröda, inte borde innebära krav på tillstånd, ville man inte gå så långt. Istället kom man fram till att tillstånd ska beviljas då domstolen ansåg att riskerna för intrång i den personliga integriteten var försumbara. Sannolikt tog man det säkra före det osäkra eftersom gränserna för allemansrätten var så suddig, och exakt var kameralinsen når går ju inte heller att säga. Man kan alltså numera på goda grunder säga att man måste ha tillstånd för en åtelkamera, men att man ska få tillstånd om man söker.

Alltså. I dagsläget behöver man tillstånd för att använda en åtelkamera. Har du det för din?

Exempel på domslut.

Teaser

Om allt faller på plats så kommer det inom kort att dyka upp lite gästinlägg här på bloggen!

Lokala reklambladet om inbrottet hos oss

Det lokala reklambladet rapporterar om inbrottet hos oss i förra veckan:

Någon gång mellan tisdag och onsdag var det inbrott i XXX i YYY.
Inbrottstjuven ska ha försökt bryta upp ytterdörren till huset i XXX men misslyckats.

Tjuven tog sig däremot in i det låsta uthuset och fick med sig två dunkar bensin.

Efter lite fundering är vi övertygade om att inbrottet skedde dagtid på onsdagen.

Parodin Falkenbergs rävar - senaste utvecklingen

Jag har tidigare skrivit om hur man i Falkenberg har haft problem med rävar. Bland annat har skyddsjägare fått i uppdrag att ligga på rävarna lite extra. Jag kan tycka att problemet är lite parodiskt när det finns områden i sverige där människor inte bara fruktar för sina husdjur utan även upplever osäkerhet avseende den personliga säkerheten då det stryker omkring orädda vargar.

Men nåväl.

I tisdags hade kommunens arbetsutskott (ksau) ett möte angående det kontrakt som utformats mellan kommunen och fyra skyddsjägare avseende ökad avskjutning av räv i delar av Falkenberg. Men man kom aldrig till beslut. Kontraktet innebar nämligen att jägarna skulle få en ersättning om 1500 kr plus 400 kr per fälld räv. Den rörliga delen kan beskrivas som skottpeng och det ansågs oetiskt. Frågan skall nu utredas juridiskt innan den tas upp i ksau igen.

Det intressanta i sammanhanget är att alla är överrens om att rävarna i Flakenberg skall decimeras. Gerry Nyberg (S) säger till Hallands Nyheter:

Avsikten är att det skall bli rävjakt. Vi skall inte ha rävar som rör sig i stan.

Men vad är då problemet undrar jag? Att hantera ärendet som man nu gör innebär att man:

1/ Drar ut på det hela, och det är ett problem som uppmärksammats i media sedan minst ett år.

2/ Ökar kostnaden för det hela. Att ha en massa extra möten och därtill kalla in juridisk expertis är inte gratis. Vi pratar trots allt om summor som sannolikt inte kommer upp i ens ett halvt prisbasbelopp! Men detta är tämligen typiskt för ledare i en organisation som är anslagsfinansierad och inte projekt/objekt inriktad i sin budget. Vid anslagsfinansiering (typ skatteintäkter) blir man lätt blind för att varje timma som läggs i onödan kostar pengar och tar resurser från något annat eller i värsta fall målet. Detta har jag erfarenheter av efter att ha jobbat inom uppdragsfinansierade delar av en organisation där ungefär hälften av personalen är anslagsfinansierad....

Parasiter!

På lördag, den 1 september, är det vernissage för en ny utställning på Naturhistoriska Museet i Göteborg. Det är en utställning om parasiternas roll i ekosystemet.

Naturhistoriska i Göteborg är ett av mina favoritmuseet. Dels så finns där mycket att se, men framför allt så beror det på att jag under mina första år bodde ett stenkast därifrån. Det gjorde att vi nästan varje vecka tog en vända inne på museet. Har bestämt för mig att de hade en policy med fritt inträde typ en dag i veckan eller något liknande, men jag kanske minns fel...

Hur som helst. En utställning om parasiter. Det är inte helt fel. Kanske skall jag släpa med ungarna dit. För om de inte tycker att smådjuren är kul så finns det ju en del annat att se, inte minst en uppstoppad blåval (världens enda?).

Skata i fälla

Det blev en skata i en av mina fällor häromdagen. Jag avlivade den och passade på att träna lite aport med Missan. Det gick inget vidare. När jag tränade vid midsommar gick allt ganska bra. Hunn drog iväg direkt och kom tillbaka med nötskrikorna (som jag hade i frysen) direkt. Men nu gick det sämre. Jag hade inga problem att få Missan att springa iväg efter fågeln på kommando. Hon klarade även av att söka reda på den i högt gräs. Men sedan gick det sämre. Hon tog den i munnen - inga problem. Men sedan började hon tugga på den. Och när jag kallade in henne släppte hon fågeln och sprang med viftande svans fram till mig....

Vi får nog öva lite mer innan jag tar med henne på duvjakt.....

Skadeskjutning igår - ta det försiktigt!

I Norran kan man läsa följande:

En jägare sköts av en jaktkamrat under jakt utanför Vilhelmina på eftermiddagen.

– Det rör sig om ett vådaskott och en ren olyckshändelse. De poliser som varit på plats kommer att upprätta en anmälan om vållande av kroppsskada, säger Tomas Wretling, vid polisen i Västerbotten.
Det var i samband med småviltsjakt som mannen blev vådaskjuten och träffades av hagel i ansiktet, armar och i buken.
– Vi vet inte hur allvarliga skador han ådragit sig, men han var enligt uppgift vid medvetande, säger Tomas Wretling.
Den skottskadade mannen, en norsk medborgare, flögs med ambulanshelikopter till sjukhuset i Lycksele.
Polisen lämnade platsen vid 19-tiden och patrullen kommer att upprätta en anmälan angående vållande till kroppsskada.
Enligt polisen är det okänt hur allvarliga skador den drabbade har. Han har dock varit vid medvetande hela tiden.
Enligt poliserna är jaktkamraterna i 35-årsåldern. En patrull från Lycksele ska åka till akuten för att se om de kan få prata med den skadade och få honom identifierad.
Lycksele lasarett meddelar att mannens skador är måttliga och att han är inlagd på en vårdavdelning.
Uppdatering 21.30
Polisen uppger att båda männen är hemmahörande i Trondheim. Den skadade har underrättat sina närmast anhöriga om vad som hänt. Enligt patrullen som har pratat med den skadade så har han fått cirka 15 hagel i kroppen men mår efter omständigheterna bra.

 Det är en allvarlig påminnelse om hur farligt liv vi jägare lever om vi gör minsta avkall på säkerheten vid jakt. Så snälla ni, ta det djäkligt försiktigt när ni är ute med vapen.

Larm och övervakning

Jag har ju ojat mig ett par gånger tidigare här på bloggen om att vi haft besök av tjyvar. Tidigare har jag under mitt drygt 40-åriga liv varit rätt förskonad från sådant frånsett någon cykelstöld, förrådsinbrott när jag bodde i lägenhet samt att någon snodde alla hjul på min gamla bil. Det har givetvis stört mig, men seriöst irriterad blev jag först när folk började ge sig på vår gård.

Senaste inbrottsförsöket var i förra veckan. Efter det tog jag mig i kragen och ringde ett av våra större övervakningsföretag för att diskutera larm och övervakningslösningar. Och det landade i en beställning. Igår var montören på plats i ett par timmar och genomförde instalationen.

Men kommer vi att sova bättre för det?

Det återstår att se!

Dags för ny rovdjurspolitik?

Vill du se en ny rovdjurspolitik i SSverige? Eller kanske snarare att det skapas en rovdjurspolitik i Sverige till skillnad från i dag då politikerna inte riktigt vill ta i frågan utan lassar över den så fort som möjligt, och utan tydlig indikation om vad de vill, till naturvårdsverket?

I så fall borde du skriva under Jägareförbundets upprop för en ny rovdjurspolitik. Ett web-baserat upprop finns på Jägareförbundets hemsida!

En hotad journalist, arbetsmetoder och varg

Jens Flyckt, journalist i uppland, har hängts ut av p-t-p som varghatare och därefter fått motta hot. Detta uppmärksammades av tidningen Journalisten. Jag har skrivit om detta tidigare (här, och här).  Härom dagen intervjuades Flyckt i radio då det uppmärksammats att han är med i en fb grupp, våga vägra varg i sverige. I intervjun säger Flyckt att han gick med efter att han blivit hotad i syfte att lära sig mer om vad det är för människor som håller på med sådant här, eller i klarspråk vilka människor som han klumpats samman med av p-t-p.

Jag tycker att det är lite av en storm i ett vattenglas. Beroende på hur en fb-grupp är upplagd så kan man t.ex. anslutas av andra. Och ibland är det svårt att hitta hur man tar sig ur en grupp man anslutits till (i alla fall har jag den erfarenheten). Sedan måste man hålla i minnet just det Flyckt säger. Han gick med för att lära sig och förstå. Men det kan finnas mer bakom detta. Att gå med i fb-grupper kan vara en journalistisk strategi. Där kan finnas nyheter att fiska fram. Kanske hade Flyckt en sådan baktanke, det vet jag inte. Själv gör jag ibland så, fångar upp teman, ideer eller nyheter via såväl fb-grupper som forum, dessa kan senare bli kortare eller längre inlägg här på bloggen.

Men så gör väl alla?

Reagerar och interagerar med sin omgivning menar jag.

Eller är det att utnyttja folks förtroende?

Hur som helst så tycker jag att det är bra att media uppmärksammar det hela. Att hota individer i allmänhet och den del av samhället som är satt att granska makten i synnerhet är rent ut sagt för djävligt! Hot i sådana här frågor är i mina ögon ett hot mot demokratin!

Här följer intervjun med Flyckt, av längden att dömma antagligen ett kort utdrag ur en längre intervju som vore intressant att höra i sin helhet men så funkar det inte i dagens snuttifierade mediabrus.

Äntligen jakt - ripjakt

Skaka räv

En liten video som jag tog med mobilen på Missan när hon börjat tröttna på att skaka förra veckans fällfångade räv. Grämer mig lite över att jag inte fick med när hon skakade räven som värst. Den for omkring som en liten vante. Och Missan är en liten, men rätt stark och ettrig hund på ca 7 kg......

Lördagens loppisfynd

Det lokala fotbollslaget har storloppis i lördags. Vi drällde dit efter någon timme eller två och gjorde en del fynd. För 40 kr fick jag t.ex. följande böcker:

• 3 gamla jakttidskrifter från 1930-talet
• Eftersök på fågel av Sten Christoffersson & Lars Johansson
• Injagning av jakthundar av Stellan Andersson
• Sålär du hunden spåra av Arvid Cederström & Lennart Agensjö
• Passning av älg av Alf Andersson

Ingen riktig höjdare men klart läsvärda! Och så gick ju pengarna till något gott....

Morgontidningarna börjar vakna

I DN härom dagen uppmärksammades extrema djurrättsaktivister som ett hot mot rättssamhället. Här följer några delar av artikeln:

Självrättfärdigheten är i själva verket en huvudingrediens i varje slags fanatism. Det borde inte spela någon roll om en majoritet i samhället sympatiserar med en mer urvattnad form av samma budskap. Våldsmetoder är aldrig försvarbara i en demokrati. Det torde vara uppenbart för de flesta att en del personer söker sig till dessa förment ”goda” ändamål enbart för att få utlopp för sina aggressioner – ett slags frikort att bruka våld i djurens, miljöns eller rättvisans namn.
Inte sällan är det vanliga människor och deras anhöriga – minkuppfödare, butiksinnehavare eller jägare – som blir måltavla för extremisternas aktiviteter. En politiskt motiverad terror som varken polisen eller säkerhetspolisen verkar prioritera särskilt högt.
Djurrättsaktivisterna har av Svensk Handel jämförts med kriminella mc-gäng. Det är en träffande liknelse. Organiserade och systematiska trakasserier, inte sällan mot människor i deras hem, är en allvarlig form av brottslighet. Att motiven är politiska bör snarast ses som en försvårande omständighet då brottsoffren inte väljs ut på måfå.
Ett demokratiskt samhälle kan inte tillåta små våldsbenägna aktivistgrupper att sätta agendan – inte ens i frågor som betraktas som perifera. Tystnaden, maktlösheten och rädslan är demokratins gift. Vi har alltför lätt att överse med våld från grupper som säger sig företräda ”svaga grupper”. Det må gälla djur eller olika minoriteter. Men dessa aktivister agerar helt och hållet på eget mandat. En sak är säker. Djuren har definitivt inte gett dem någon rätt att bruka våld i deras namn.

Det är bra att media börjar vakna i frågan! Vi får hoppas att polisen också gör det, om man skall tro en artikel i Svensk Jakt Nyheter härom veckan så krävs det relativt begränsade insatser för att få stora resultat. Men de måste vara nationellt samordnade, det är det lilla kruxet....

Älgar, sjukdom och död

Det pågår en märklig sjukdom bland älgarna i sydöstra sverige. På öland dör väldigt många kalvar. I kronoberg och göinge har man påträffat utmärglade älgar. Men i medias blickfång har Blekinge legat. För två veckor sedan dök det upp ett antal artiklar och under det senaste dygnet har ytterligare medial täckning inträffat. Det senaste dygnets mediaintresse handlar om att SVA kommer att befinna sig i Blekinge under första älgjaktveckan i oktober då det är enklare att frakta veterinärer, forskare och patologer än att få fram sjuka älgar till labben i stockholm/uppsala i tid.....

Vem skall man tro på?

Igår basunerades det ur i radion varje hel timme:



Medan det i DN för nästa precis ett halvår sedan stod:

Ju äldre mannen var vid nedkomsten, desto längre telomerer hos avkomman, och de var ännu längre om mannens egen far var till åren kommen vid hans egen nedkomst. Farfaderns ålder vid den tidpunkten han blev pappa har med andra ord också avgörande betydelse.
Slutsatsen blir att effekterna kan bli stora om flera generationer män väntar med att skaffa barn till senare i livet. Ökningen av telomerernas längd för varje år som en man väntar med att bli pappa motsvarar nästan exakt den årliga telomerförkortningen i de vanliga cellerna hos medelålders personer.
I slutändan bör den genomsnittliga livslängden öka, och människornas allmänna hälsa bli bättre.
Detta kan möjligen vara en av de faktorer som bidragit till att livslängden ökat i många delar av världen. Höjd levnadsstandard har säkert varit den viktigaste orsaken, men det är också ett faktum att pappornas genomsnittsålder blivit allt högre i flera länder.

Själv var jag lite drygt 30 när jag fick mina barn. Rätt normalt här, men lastgammalt på Filipinerna.....

Räv i fälla

Igår kväll avlivade jag en räv i min ena fälla. Men först lät jag Missan stifta bekantskap med den. Hon skällde enormt mycket på den genom gallret. När räven gjorde utfall backade inte Missan utan skällde på. Hon blir nog rätt skarp kan man tro....

Sedan avlivades räven och Missan fick stifta bekantskap med den. Hon ruskade den så blod och hjärna stänkte lång väg. Ungefär en minut fick hon på sig, sedan tog jag undan räven.

Min 5-åriga son var med hela tiden. Han "avlivade" räven med sin knallpulverpistol innan jag fick plocka fram min bössa.

Satans tjyvahundar!

När vi kom hem idag hade någon försökt bryta sig in på gården. På ytterdörren fanns märken efter en kofot. Ett uthus var uppbrutet och två dunkar bensin saknades.

Detta är inte första gången i år! Den 12 juli skrev jag om en liknande händelse!

Den gångna helgens projekt

Under den gångna helgen påbörjade vi ett projekt inne i ladugården. Vi rev ner en mellanvägg som visade sig innehålla åtskilliga mus- och råttlik (tack Kobra rax). Vi tog även bort lite kobås för att skapa bättre ytor. Detta innebar att vi kunde flytta ett par frysar och en viltkyl till en vägg istället för att ha dem stående mitt i rummet.

Att vi tog bort väggen innebar att hönorna fick flytta. Våra 4 hönor har tidigare haft ca 20 kvm till sitt förfogande. Rätt lyxigt. Nu har de flyttat in i ett utrymme på 1,7x1,7 m. Det räcker gott!

När den stora frigjorda ytan väl städats ur ordentligt tänkte vi i ladugårdens östra ände:

• lägga ett nytt golv med lite isolering. 
• mura upp en ny innervägg.
• stötta upp takbjälkarna lite bättre.
• isolera uppåt mot rännet.
• byta till tvåglasfönster.
• byta all el.
• eventuellt sätta in en vedkamin.
• skapa ett arbetsrum/kontor/gästrum vilket frigör lite yta i boniningshuset så ungarna kan få var sitt rum.

Kort sagt, vi tänkte skapa ett bra utrymme för människor i den murade änden av ladugården. Det blir ett rum på 25-30 kvm lite beroende på var vi väljer att mura upp innerväggen.

Antal vargar...

Läser följande i Jakt & Jägare:

De närmaste månaderna blir helt avgörande för hur många vargar Sverige ska ha i framtiden. Den heta frågan om vad som egentligen är gynnsam bevarandestatus för vargarna ska bestämmas. Nu visar det sig att den saken kommer att avgöras av Naturvårdsverkets tjänstemän i samråd med vargforskarna.
Regeringen kommer inte att låta våra folkvalda politiker besluta i frågan.

Möts av kritik
Det möts av kritik från såväl jägarorganisationerna som LRF, Svenljungagruppen och till med vargforskare.
– Minsta livskraftiga vargstam, det kan man beräkna vetenskapligt. Gynnsam bevarandestatus är ett ”mjukt tal” som är öppet för bedömningar. Och då kan man tycka kanske att det är mer en politisk fråga än en vetenskaplig, säger vargforskare Olof Liberg.

Om detta stämmer så tycker jag att politikerna gör det väldigt lätt för sig. I min värld är detta tveklöst en politisk fråga där Naturvårdsverket skall agera utförare, inte beslutare.... Men på detta vis kan alla politiker två sina händer och helt enkelt skylla på Naturvårdsverket i alla lägen. På detta vis blir det svårt att utkräva politiskt ansvar!

Lite mer om geocaching och allemansrätten

De senaste dygnen har det kommit en massa trafik till bloggen från ett geocachforum. Detta med anledning av ett par inlägg jag skrivit tidigare (se här & här). I korthet handlade inläggen om att jag plockade bort en geocahe från vår mark. Den som skapat cachen hade inte tillfrågat mig om lov och jag reagerade på den kraftigt ökade mängden okända bilar som stannade och människor som smög omkring på min mark. I normala fall hade jag kanske inte brytt mig så värst men nu har vi haft problem med tjyvar i trakten vilket gör att jag med flera tittar en gång extra på varje okänd bil, inte minst om de stannar eller på annat sätt uppför sig avvikande. Vilket geocachare gärna gör. Så jag lokaliserade cachen och dödade den.

I grunden så tycker jag att geocaching är något positivt. Jag är av den åsikten att varje sak som får ut folk i skog och mark i stort är positivt så länge det inte går ut över markägaren på ett eller annat sätt. På facebook är jag med i en grupp om allemansrätten, där ställdes härom veckan denna fråga:

Markägaren Östen Lundberg är inbjuden till ett dialogmöte med Naturvårdsverket den 15 september för att diskutera ett förslag till tillägg i Allemansrätten; "All kommersiell versamhet, oavsett slag, på annans mark utan markägarens medgivande förbjuds och överträdelse medför straffansvar".

Vad tycker ni? Kommentarerna är öppna för era tankar!

Läs hela artikeln om Östen här: http://www.atl.nu/skog/mark-gare-vill-ha-betalt-f-r-b-r

Jag svarade:

Allemannsrätten är fylld av skyldigheter vilket en massa pappskallar inte förstår. Detta har jag upplevt tillräckligt ofta på mina marker för att förstå Östens reaktion. I mina värsta stunder skulle jag nästan vilja ha skrivningen organiserad istället för kommersiell..... Men det är främst när jag ramlat på någon riktig nöt som hävdar sin rätt att göra ditt och datt på min mark eller med min gröda och mina träd, givetvis med hänvisning till allemannsrätten utan att ha minsta insikt i dess andemening.

Så, NEJ, det ingår INTE i allemansrätten att dra in en full kille på svensexa och fånga in ett av mina får som han skall få pussa. NEJ, det ingår INTE i allemansrätten att köra ut en massa MCs på min äng oavsett om den är slagen eller ej. NEJ det ingår INTE i allemansrätten att dra av mossa från mina stenar för att ha till julgrupper som skall säljas på marknad. De egenupplevda exemplen kan bli betydligt fler men jag stannar där. Det räcker nog för att ni skall inse att folk hänvisar till allemansrätten i tid och otid, utan att reflektera över allemansrättens grundläggande andemening:

Inte störa, inte förstöra. 

När jag kikar på tråden på geocacheforumet som pekade till min blogg läser jag verkar flera av skribenterna se mitt problem. Men även problemet att det är hart sett omöjligt att komma i kontakt med en cacheskapare utan att behöva anstränga sig, jag saxar ett exempel från tråden:

Intressant, och klart han gjorde rätt som tog bort den. Det hade såklart varit ännu bättre om han hade kunnat kontakta cacheägaren men det är inte alltis så lätt och egentligen skulle ju co kontaktat markägaren från början (men det är det ju lite si och så med här). Jag har inte reflekterat över hur besvärligt det är om man i hans situation hittar en burk men det borde finnas väl synligt utan krav på registrering både på gc.se och gc.com.

 Ett kontaktnummer hade inte varit helt fel i den cache jag störde mig på. Men det korrekta hade naturligtvis varit att fråga först. Hur svårt är det? Det finns trots allt krafter som verkar för att allemansrätten skall inskränkas, och det är inte svårt att genom fel agerande få en markägare att bli negativt inställd till folks rätt att röra sig på markerna. Det vill väl ingen geocachare? Inte jag heller!

Hot är aldrig OK!

Rubriken är ständigt aktuell och tyvärr har jag varit nödgad att använda den fyra (!) gånger tidigare (här, här, här och här).

I det senaste numret av Svensk Jakt nyheter finns flera intressanta artiklar (1, 2, 3) om hot mot jägare i allmänhet och hot mot individer som inom tjänsten hanterar varg eller privat uttalar sig om varg i synnerhet. Jakt och Jägare har också skrivit om det. Men dessa tidskrifter når i princip bara jägare, och vi jägare känner antagligen redan till stora delar av problematiken. Då är det betydligt viktigare för samhället i stort när problematiken nu tagits upp i tidningen Journalisten.

I tidningen Journalisten beskrivs två delar av problemet, dels p-t-p och dels APU. (Jag länkar inte till dem, är ni intresserade av deras hemsidor får ni googla fram uppgifterna) Vinklingen är inledningsvis att en journalist hängts ut av p-t-p:

I våras skrev Jens Flyckt tre notiser och en artikel om vargiakttagelser i utgivningsområdet. Han misstänker att det är de som har lett till att han nu hängs ut som ”varghatare”.
– Jag är absolut inte varghatare, säger Jens Flyckt.
Han är orolig över att sajten ska inspirera människor att agera.
– Det är inte personerna i kärnan inom PTP jag är orolig för, utan svansen av anhängare.
Sigtunabygden och Knivstabygden ingår i UNT-koncernen. När Jens Flyckt kontaktade sin chef och berättade om händelserna under sommaren agerade företaget snabbt. Händelsen polisanmäldes och Jens Flyckt försågs med ett överfallslarm.
– 20 minuter efter att jag meddelat redaktionen ringde polisen upp. Det var väldigt snabbt och bra agerat av UNT, säger Jens Flyckt.
Förundersökningen är nu nedlagd. PTPs sajt är baserad i Panama och därför svår för polisen att komma åt. Det är inte den enda nedlagda förundersökningen rörande PTP de senaste månaderna, och Jens Flyckt är inte den enda journalisten som drabbats.
 Leif Andersson, reporter på tidningen Jakt & Jägare har under våren granskat PTP. Han har själv blivit hotad och förtalad och har gjort två polisanmälningar, båda nedlagda.

Och dels att APU skall granskas av polisledningen, men även att APU har kontakter med p-t-p:

– APU vidarebefordrar information de själva inte kan lägga upp till PTP och till en norsk sajt. Jägare, barn till jägare och journalister blir hotade och förundersökningarna läggs ned och det finns poliser med i bakgrunden. Rikspolisstyrelsen borde agera, säger Leif Andersson.
 Jens Flyckt är väl medveten om den misstänkta kopplingen mellan APU och polisen i hans egen hemkommun.

 Det är då fan vad folk beter sig!

Min artikel i senaste Åter

I det senaste numret av tidningen Åter, en tidning för praktisk självförsörjning och DIY har jag med en artikel. Den handlar om hur man bygger en enkel kråkfälla, och för att visa att man kan använda kråkor till något har jag även med receptet på Ljusterökyckling.

Åtelkameran flyttades härom dagen....

Vi tog ner åtelkameran härom dagen för översyn. Sedan satte Jonas upp den på ett annat ställe. Tydligen inte helt fel.....

Jaktvapen-Guiden 2012

En kompis skaffade nyss Jaktvapen-Guiden 2012.  Dessa guider som nu är inne på sitt 25:e år är roliga att läsa och ger en viss överblick över vad som finns på marknaden. Men de måste läsas selektivt då de innehåller extremt mycket fel. T.ex.:

• För väldigt mycket fabriksladdad ammo har felaktig klassning angivits.
• Det finns många vapen som uppges vara godkända för jakt men som absolut inte kan vara det, tänker främst på pump och halvautomater bland hagelvapnen där det ju finns en magasinsbegränsning till 2+1 dvs totalt max 3 skott men där vapnen i guiden kan laddas med betydligt fler.
• En väldig massa saknas. Jag har minst ett halvdussin ammo-askar i mitt vapenskåp som inte finns med i ammoförteckningen trots att min ammo är köpt i sverige. Kommer på rak arm på ammo från fabrikaten Barnes, Millforce och Rhino.

Missans första grytjakt

När jag tagit hand om gårdagens bock kom Jonas över med sin dotter Tindra. Vi hade kommit överrens om att släppa Missan i gryt för första gången.

Sagt och gjort. Vi for iväg till ett rävgryt som jag trodde skulle kunna vara bebott, inte minst som det var stekande hett och jag hoppades att rävarna sökt svalka i grytet. Men detta var tomt så vi for vidare.

Gryt nr 2 letade Missan sig fram till på egen hand. Hon for runt sisådär 10 minuter rätt tveksam innan poletten föll ner och hon hoppade ner i grytet.....

....och blev kvar i en och en halv timme. Var tionde minut kikade hon upp och hälsade innan hon drog ner igen. Vi hörde inga skall däremot insåg vi att grytets gångar sträckte sig bortåt 30 m på längden och ett par meter på bredd. Djupet vågar jag inte ens tänka på.... Riktigt modig liten hund. Som är helt utslagen av trötthet nu.

Enda smolket i bägaren var att hustrun slog i underredet på bilen när hon skulle köra ner och kolla hur det gick. Oljetråget sprang läck.... Djävla skit!

Bockjakt och död-sök

 Dag ett på bockjakten får definitivt betraktas som lyckad.

Gick upp vid tresnåret och stack ut till en hygge där jag inväntade solen och en bock. Men den dök inte upp i tid så jag for hem och hjälpte till att få iväg barna. Sedan for jag upp till ett annat hygge.

På hygge 2 satt jag i kanske 1 timme innan jag började locka genom att simulera ljudet av en stressad råget. Det dröjde inte en halv minut innan det kom en pilsk bock struttande. Nu var det lite knepigt, bocken kikade åt mitt håll medan den närmade sig och jag hade bössan lutad mot tornets ribbor....

7 m från tornet vinklar bocken upp i vind och passerar mig. Han rör sig framåt och jag sträcker mig efter geväret. Bocken är kanske 20 m bort när jag låter kulan gå. Bocken faller på plats och jag hämtar Missan som får i övning att söka upp bocken.

När jag kikar närmare på bocken bekräftas det jag tidigare anat, detta var en mycket lämplig avskjutningsbock. En äldre herre med begynnande tandlossning och horn på tillbakagång. Han hade antagligen svultit ihjäl i vinter om jag inte tagit honom idag.

16 augusti

Nu är jag taggad till tusen. När ni läser detta sitter jag redan på pass sedan någon timme. Kanske har jag fällt en räv och siktar just på en bock....

Jag återkommer!

Långa håll....

...får man alltid ta sig både en och två funderare över innan man släpper iväg en kula. Ikväll var det nära att jag gjorde just det, släppte iväg en kula på långt håll.

Jag hade smugit ner invid en nyslagen vall och satt med fin överblick i ett av våra högsta torn. Det var en sådan situation då det bara "måste" komma räv. Och visst gjorde det det. Men på långt håll. Hur långt vet jag ej men där stod han i alla fall. Den röde.

Han gick lite fram och tillbaka. Stannade upp på ett svagt krön och hoppade. Sedan ägnade han 45 minuter år en yta på ungefär en kvadratmeter. Att jag lockade med muspip struntade han i. Jag blev rätt frustrerad. Hade det inte varit en gård i linje med räven så hade jag nog, mot allt förnuft, släppt iväg en kula. Nu valde jag istället att försöka smyga mig i läge. Givetvis såg och hörde Den röde mig omedelbart. I samma stund som jag hamnade i samma sträng som Den röde, om än långt bort, så försvann han snabbare än en löning.

Nåja. Vi får väl se i morgon. Jag tror jag sätter mig i det tornet tidigt i morgon. För där strök även omkring ett par bockar.....

Hund ger jakt....

Inför mitt hundköp nämnde Kalle i förbigående att hans tyskterriers givit honom massor med jakt och jaktmöjligheter. Igår fick jag erfara lite av den känslan. Jag blev inbjuden på rävjakt av en total främling bara för att han såg att jag hade en tyskterrier med mig....

Detta trots att jag berättade att Missan inte är injagad ännu....

Förändring för Jaktmarker och Fiskevatten

Läser följande i Dagens Media:

LRF Media flyttar sin verksamhet i Karlstad till Stockholm.

De tidningar som berörs blir Jaktmarker & Fiskevatten, Fiske för Alla och Allt om Flugfiske. Enligt LRF Media beror beslutet på att företaget vill effektivisera och samtidigt utvecklas.
LRF Media kommer även att erbjuda de medarbetare som jobbar inom ekonomi och annonsförsäljning i Karlstad att flytta med till Stockholm.
Sammanlagt berörs 10 medarbetare av beslutet och arbetet med att flytta verksamheten ska vara klart 31 december.

Det jag läser från J&F är specialtidningen Vildsvin.

Äntligen jakt, avsnitt 1

Länkat från Norrbottenskuriren.

Årets bockjaktsregler

I år kommer jag att köra i princip samma bockjaktsregler som i fjor:

Bockjakten är på sätt och vis den egentliga starten på jaktåret. Visst, grävlingjakten och rävajakten har redan pågått i 2 veckor men bockjakten ger så att säga kött på bordet....

Jag har jagat bock på lite olika sätt och kan direkt konstatera att jag tycker att det är rätt trist att sitta och uggla i ett älgtorn i väntan på att en slumpvis uppdykande bock skall visa bredsidan. Snarare har jag de senaste åren aktivt smygjagat (pürchat) bockar. Jag har identifierat ett lämpligt djur som jag sedan smugit inpå och skjutit (t.ex. förra året). Därför sätter jag i år upp följande riktliner för hur jag skall bedriva min bockajakt (egentligen jakt på hornbärande rådjur):

1/ skjut räv före bock
2/ det är ungdjur med dåliga anlag och returdjur som gäller
2b/ undantag: potentiella medaljdjur och getter med perukhorn
3/ maximalt avstånd 50 m

Det säger sig självt att jag skall ha bra kulfång och rent håll.

Dagens Orwell

Läser en rubrik i Expressen "Färre transporter ger större miljöpåverkan" och kommer att tänka på George Orwells klassiska dokrtiner från boken 1984:

• Krig är fred
• Frihet är slaveri
• Okunnighet är styrka

Gårdagens kuljaktstig

Jag skjuter på stationen med en räv och ett rådjur i stark nedförslut. Mitt bästa resultat uppnåddes där, ett resultat som även var bland de bättre på hela tävlingen. Tänk om jag hade skjutit så bra hela dagen..... Bilden är även avslöjande för min självbild. Det är uppenbarligen så att jag nu är 40+ även fysiskt och behöver göra något åt min mage....



Igår var det kuljaktstig i Härryda. Jag och min kompis Heikki for dit. Väl framme slog det oss hur välbesökt arrangemanget var. Vi fick köa bra längre på flera av stationerna.


Stigen var väl arrangerad med bra variation på stationerna. Det som inte var så bra var mitt skytte. Det var synnerligen varierande. Riktigt bra resultat varvades med bottennapp. Allra uslast gick det på björnen, där man sköt på löpande respektive frontande björn. En sak kändes dock bra, det fungerade helt OK med min "nya" bössa, dvs min Sauer 200 i kalibern 9,3x62 med utpräglade drevjaktsriktmedel. Detta till trots gick det bra på tjuren med kalven där avståndet var sisådär 130 m....

Missade ett eftersök igår

Igår ringde telefonen. Det var ordföranden i jaktlaget som ville att jag skulle sticka iväg och ta hand om en trafikskadad älg som släpade sig bort från vägen halvannan km från min gård. Tyvärr missade jag samtalet utan fick reda på det hela först någon timme senare. Det hade känts rätt att hjälpa till!

Spårövning med Missan

Idag körde jag, vad jag bedömde som, ett rätt svårt spår för Missan. Spåret var bortåt 1000 m långt och innehöll många vindlingar och bloduppehåll. Använde faktiskt bara 1,5 dl blod. Däremot släpade jag en räv hela sträckan och de luktar ju en hel del så det kanske inte var så svårt i alla fall.... Spåret gick bland annat ut för en rasbrant. Det hela slutade i ett gammalt tomt gryt i vilket jag tryckte ner räven så långt jag förmådde. Räven vägde lite drygt 7 kg, vilket är mer än Missan.

Hur gick det då?

Jo. Hunn tog upp spåret bra men vimsade till det efter något hundratal meter och gick självmant tillbaka till utgångspunkten. Tog om spåret och tappade bort sig på samma ställe. Hon stannade upp bajsade och kissade. Gick tillbaka till utgångspunkten och tog om igen. Denna gång väldigt spårnoga med nosen i backen hela tiden. Nu gick det som på räls. Över stock och sten, förbi branter och fram till grytet.

Vid grytet blev Missan lite perplex då jag slöppte henne helt fri men hon dök raskt ner. Ljudlöst. Och började rycka i räven. Hon tog den mitt över ryggen och drog och slet. Att få ut räven på längden är en rätt korkad ide. Det innebär rätt mycket motstond. Men nog fan kämpade hon på och till slut var Mickel uppe. Då drog hon iväg med den röde ett par meter till och slet lite i honom.

Husse var trött, svettig och stolt när övningen var över. Missan trött men uppe i varv.

Missan har fått en egen blogg!

Nu har Missan fått en egen blog, adressen är http://artemissan.blogspot.se/

Missan på jobbet

Missan var med på jobbet igår. Där stiftade hon närmare bekantskap med ett (tomt?) grävlingsgryt....

Inför dagens möte i jaktlaget

Idag när jag körde till jobbet hade någon krockat med ett hyfsat stort vildsvin på vägen. Det var inte mer än halvannan mil hemifrån. Det fick mig att vara rätt nöjd med det underlag jag och Jonas förberett inför kvällens jaktlagsmöte:

Vildsvin…

Kommentar och förslag av Leif & Jonas till mötet den 10/8 2012

Det finns vildsvin i vår trakt. Inte så många kanske men sannolikheten är stor att de kommer att öka. Frågan är då hur vi skall förhålla oss till dem.

Förslag 1: åtelkameror och små åtlar

Syftet med detta är dels att vi skall få en möjlighet att inventera stammen samt bereda säkra skottillfällen. Fodermängden skall vara begränsad och utgöras av spannmål samt majs och ärtor (dvs ej lass av sockerbetor eller berg av wienerbröd på skogsbilvägarna). Tänk snarare smakportion och lockmedel än utfodring. Vid åtlarna placeras även fast belysning för att underlätta skott på natten.

Förslag 2: samverka med kringliggande jaktlag

Det är viktigt att vi har en övergripande strategi för vildsvinen i trakten. Har vi inte det är risken stor att någon tar saker och ting i egna händer och t.ex. börjar tokutfodra för att locka in maximalt med grisar i syfte att bereda många skottillfällen. Förbud mot åtling kommer sannolikt att splittra jaktlag.

Förslag 3: skyddsjaktsjour

Vi kommer att behöva vara beredda att ställa upp på skyddsjakt på vildsvin för att behålla våra arrenden och hålla nere skadorna för markbrukarna. Svårast brukar det vara vid sådd och när spannmålen börjar bli skördemogna. Potatis, ärtor och majs är extra utsatta. Här ligger ett stort ansvar på markägarna att meddela när det upptäcks skador så att vi kan sätta in skyddsjaktsåtgärder.

Förslag 4: vilka djur?

Det absolut viktigaste är att skjuta rätt djur. Sugga som åtföljs av kulting är givetvis skyddad i alla lägen. Men för att undvika att man råkar skjuta bort en digivande sugga bör man om man är det minsta osäker endast skjuta randiga eller röda grisar (dvs kultingar och yngre djur). Skjuter man en ledarsugga får man väldigt stora problem med dels stora skador på gröda och dels en explosionsartad tillväxt då det brukar medföra att gyltorna i flocken brunstar och får egna kultingar…

Boktipset: Hunden av Kerstin Ekman

Jag kom över Hunden av Kerstin Ekman på ett antikvariat. Som ljudbok inläst av Helena Brodin. Den kostade 15 kr. Jag hade så här i efterhand gladerligen betalat de 172 kr den kostar på Bokus. För det är en bra bok. En riktigt riktigt bra bok.

Boken handlar om en hund, en 84 dagar gammal valp antagligen gråhund eller jämte, som tappar bort sin familj och sin tik. Han måste därför klara sig själv någon stans i Norrland. Det blir en fin och initierad berättelse om naturen och årstidernas växling ur ett hundperspektiv. Allt sker i stunden, det finns ingen framtid och knappast något förflutet annat än som flyktiga minnesbilder oftast framkallade av ett ljud eller en doft. Det märks att Kerstin Ekman kan sina hundar och sin natur. Och inte nog med det. Hon kan förmedla det också!

Ses vi i Härryda?

Jag kom aldrig iväg till kuljaktstigen i Varberg den gångna helgen. Så jag gör ett nytt försök i Härryda nu till helgen:

Kuljaktstig      

Klass 1-4

För Klubbmästerskapstävlan erfordras klass 1

Söndagen den 12 Augusti, anmälan 09.00-13.00.

Härryda JVF Björnaslätten

( Gamla riksväg 40 mellan Härryda och Hindås, infart utmärkt )

Kuljaktstig 6 jaktlika stationer ( 24 skott ).

Rådjur, Älg, Björn, mm.

Pris per runda om 24 skott: ( ammunition ingår ej )

Träningsrunda 100:-

Träningsrunda Junior 70:- (födda 1992 eller senare)

Insatsrunda 150:-

Skiljemål#1  Station 6 antal 5 ettor

Skiljemål #2 Station 4 antal 5 ettor

Servering:

Varm korv mm finns att köpa i vår kafeteria.

Välkomna till en trevlig skyttedag hos Härryda JVF Björnaslätten !

www.harrydajvf.se Kontaktperson samt Tävlingsledare: Dick Gyllström 0703-806039

Kort kommentar om jaktbrott

Det skriks rätt ofta i media om hur omfattande tjuvjakten är på våra stora rovdjur. Men färsk statistik från  brottsförebyggande rådet visar att den anmälda tjuvjakten i landet förvisso gått upp ordentligt på tio år. Men det är inte i varglänen eller norrland som den ökat (där är den statisk eller har till och med minskat undantaget Gävleborg och Jämtland) utan i södra Sverige, inte minst Skåne och Sörmland! Min spontana tanke är att det har att göra med vildsvin, jag har själv stött på flera jakträttsinnehavare i södra Halland som klagat över just tjuvjägare. Och i norr har det sannolikt oftare att göra med älg än stora rovdjur!


Så om man nu vill ropa varg, se då till att ha fakta och data klara för er. För att skrika TJUVJAKT så fort en varg försvinner känns inte seriöst längre.

Vildsvinsjakt i söndagens GP

I söndagens GP var det ett två uppslag stort reportage om vildsvin. Närmare bestämt skyddsjakt på vildsvin i gröda. Reportaget var väl inte så vansinnigt djuplodande men ändå riktigt bra och neutralt för att vara dagspress. Reportaget tar upp:

• Vildsvinens spridning och snabba ökning
• Problem för de areella näringarna
• Att aktiv skyddsjakt behövs invid odlad mark
• Att det i områden där vildsvinen ökar inte finns speciellt stor erfarenhet av vildsvin
• Att man ofta jagar dem på natten
• Att åtelplatser innebär bra tillf'ällen för kontrollerad avskjutning
• Att det behövs samtal mellan jordbrukare och jägare för att skadorna skall minimeras
• Det nämns att det finns en vilja från jägarnas sida att föra ut vildsvinsköttet i handeln men att det finns praktiska svårigheter

Sedan är det lite tråkigt att rubriken är "Jakten på skadegörarna" det reducerar omedelbart vildsvinen från ett högklassigt vilt och en naturlig del av den svenska faunan till ohyra. Sedan hade det inte varit helt fel att i en ruta eller bispalt låta någon krögare kommentera vildsvinsköttets kulinariska dimension, det hade höjt värdet på artikeln.

Nu har GP den tråkiga attityden att bara en liten del av deras material finns tillgängligt direkt online för oss vanliga dödliga. Det mesta är lösenordsskyddat och bara tillgängligt för prenumeranter. Vilket är en sak som gör att jag funderar på att lägga av med GP i ren och skär protest!

Passröjning

Igår hade vi en heldag i jaktlaget med passröjning och tillverkning av nya jakttorn. Vi brukar hinna tillverka och placera ut sisådär 4, 5 eller 6 nya torn under en sådan dag. Jag fick dock inte tillfälle att bygga något torn. Jag, J-I, P och min 5-åriga grabb fick i uppdrag att röja ett väldigt igenvuxet pass i en kraftledningsgata. Detta ägnade vi flera timmar åt. Lillkillen klarade det hela bra med en liten röjkniv, tills vänster pekfinger hamnade mellan eggen och björkslanan... Nåja, lite blod kom och såret förband vi med en gammal (men ren) näsduk....... Det bekom honom hur som helst inte så mycket utan han fortsatte glatt med röjandet...

Den dödade geocachen på vår mark - followup

Idag ringde personen som satt upp en goecache på vår mark. Han undrade varför vi hade tagit bort den. Hade han inte betett sig som om det var vår skyldighet att acceptera en cache på marken så kanske vi hade reagerat annorlunda. Nu sade vi nej. Och det har vi myndighetens stöd i att få bestämma själva!

Följande står på Naturvårdsverkets hemsida:

Markägarens tillstånd för kontroller och cacher

Orientering och geocaching förutsätter kontroller och cacher att söka upp. Det innebär att föremål, som inte naturligt hör hemma i naturen, placeras ut. Om man skulle hårddra detta, betyder det nedskräpning, vilket förstås inte är rätt varken enligt allemansrätten eller miljöbalken. Men, så länge som markägaren har gett sitt tillstånd och någon är ansvarig för kontrollerna och geocacharna bedömer Naturvårdsverket att de positiva erfarenheterna överväger de negativa.
En annan lösning som vissa skolor valt är att måla ut små märken på till exempel ett träd eller en sten i stället för de traditionella orienteringskontroller. För det behövs också markägarens tillstånd.
Det är bra att tänka på att cacher och färg inte ska innehålla gifter eller annat som kan skada växter och djur och att när verksamheten upphör behöver den ansvarige plocka bort efter sig.

Organiserat skytte är viktigt!

Jag har funderat lite kring det där med skjutträning. För typ 50 år sedan fanns det skjutbanor mest över allt. Det fanns skjutvallar i var och varannan socken. Under 1960-talet och framåt har de en efter en lagt ner och klubbarna slagits samman med t.ex. den i grannsocknen. Allt färre ägnar sig åt skytte på fritiden, vare sig det rör sig om skytte inom hemvärnet eller skytterörelsen.  Idag ser man ofta övergivna skjutbanor och vallar  i skog och mark, antingen som förfallna byggnader eller övervuxna vallar. Idag klagas det högljutt på skyttet från alla närboende, förståelsen är väldigt begränsad och den politiska viljan att ha en skjutkunnig befolkning är inte vad den var efter andra världskriget då den antagligen var på topp.

När jag skjuttränar idag så kan jag antingen göra det hemma på mina egna marker eller åka till någon skjutbana. Hemma har jag skjutit en del men också hört lite från grannarna som inte är helt nöjda med det. Samtidigt som åtminstone ett par av grannarna med glimten i ögat berättat hur deras pappor tränat hemifrån. I det ena fallet genom att skjuta ÖVER landsvägen och in på gärdet på andra sidan. Men på den tiden var det väl inte samma trafik som idag.

Så skyttet hemmavid är kanske inte helt lyckat om man mängdtränar. Istället åker jag till tre olika platser. Antingen några mil till en väldigt bra älgskyttebana. Eller lite färre mil till min närmaste älgskyttebana som inte är lika bra men ändå väldigt trevlig. Eller till en 300 m skjutbana, som även har möjlighet till 200 och 100 m skytte. Är dock inte medlem i alla tre föreningarna, men det tänker jag ändra på då medlemskap är ett sätt att gentemot nämnder och politiker påvisa att det finns ett behov av skjutbanor.

För övrigt hade Sverige haft hälften så många OS medaljer om det inte varit för den svenska skytterörelsen. Så skytte borde kanske vara en nationell angelägenhet, inte något som styrs av kommunalt godtycke.

Rovdjursutredningen follow up

Samtliga inkomna remissvar på utredningen hittar man på regeringens hemsida. Det som kändes märkligt var att jag inte hittade mitt remissvar där. Jag undersökte saken genom ett mail till registratorn på miljödepartementet:

Meddelande: 2012-05-14 kl 13.42 skickade jag in ett personligt remissvar på rovdjursutredningen, SOU 2012-22 till registrator@environment.ministry.se. När jag nu kikar på inkomna remissvar på regeringens hemsida finner jag inte mitt svar där. Vad beror detta på?

Och fick följande svar:

Tyvärr har vi ej lagt ut personliga remissvar. Vill du att vi lägger ut ditt remissvar så gör vi det gärna. Återkom till mig så ska jag säga till att ditt svar blir utlagt

Jag tycker inte att mitt svar behöver läggas ut då det redan finns att läsa här på bloggen.

Är första augusti ett viktigt premiärdatum?

När man surrar runt på olika forum eller när man läser jakttidningar så verkar det som om första augusti är ett väldigt viktigt premiärdatum. Och visst, jag såg fram emot det, men orkade inte utnyttja det till fullo då jag var rätt trött efter första arbetsdagen efter en längre sommarsemester. Men jag stod i alla fall utanför ett grävlinggryt och väntade någon timme. Resultatlöst får jag tillägga.

För ett par år sedan gjordes en ändring i skyddsjaktbestämmelserna. Ändringen innebar att man nu får jaga unge av rödräv även under sommaren om det behövs för viltvården. Detta innebär att man under den viktigaste höskördsperioden kan ge sig ut och jaga, vilket i förlängningen innebär att rävpremiären inte är så mycket av premiär längre. Fast å andra sidan, det är först från och med den 1:e augusti man får släppa grythund....

Ser man till jaktlaget på mina hemmamarker så tror jag att 1:e augusti går förbi tämligen obemärkt. Ja undantaget de som har älghundar och tar tillfället i akt att börja träna dem. Men räv och grävlingintresset är nästan pinsamt lågt. Ändå skjuter man gärna de rådjur man kommer åt, men att lägga in en regel om att man inte får skjuta bock förrän man fällt en räv är nog inte att tänka på i detta lag.... Kanske blir det lite ändring på rävintresset om jag får Missan att bli en fungerande eftersökshund med grytkapacitet i framtiden.

Så hur är det för er?
Är den första augusti något ni ser fram emot?
Eller är första augusti bara ytterligare ett datum i nedräkningen inför bock- eller kanske rippremiären?

Världens sämsta fisketips

Subban i mitt liv...

 

...är en bil. Sedan ett par år tillbaka kör jag en Subaru Forester.  Jag gillar den skarpt även om den inte har varit helt problemfri. I grunden är det slitstarkare delar än vad jag upplevt med många andra bilar. På min gamla Opel fick man byta delar av avgassystemet varje år. Skodorna vi haft i familjen har också varit i behov av en massa byten av slitdelar hela tiden. Men Subban tickar på utan några större behov av byten av fjädring, bromsklossar, avgassystem eller andra slitdelar. Möjligen går huvudstrålkastarna sönder lite oftare än jag gillar, men de kostar inte många kronor och byts enkelt på egen hand på mindre än 5 minuter. Det enda riktiga problemet jag haft med bilen är faktiskt kylarsystemet. Själva kylaren fick vi dessvärre byta men där finns fortfarande en läcka någon stans som vi inte kommer till rätta med. I praktiken innebär det att jag kollar kylarvätskenivån något oftare än jag tankar och fyller på halvannan dl till och från.

Så överlag är jag nöjd med min Forester, såväl som familjebil som jaktbil. Och det är viktigt att vara nöjd med den bil man kör om man som jag kör sisådär 3000 mil per år. Den praktiska bensinförbrukningen vid långkörning ligger något över 0,7 l/mil, vilket väl får räknas som OK för en 10 år gammal bensinare med permanent fyrhjulsdrift. Och bilen verkar hålla priset hyfsat även i äldre begagnat skick.