Kort kommentar om jaktbrott

Det skriks rätt ofta i media om hur omfattande tjuvjakten är på våra stora rovdjur. Men färsk statistik från  brottsförebyggande rådet visar att den anmälda tjuvjakten i landet förvisso gått upp ordentligt på tio år. Men det är inte i varglänen eller norrland som den ökat (där är den statisk eller har till och med minskat undantaget Gävleborg och Jämtland) utan i södra Sverige, inte minst Skåne och Sörmland! Min spontana tanke är att det har att göra med vildsvin, jag har själv stött på flera jakträttsinnehavare i södra Halland som klagat över just tjuvjägare. Och i norr har det sannolikt oftare att göra med älg än stora rovdjur!


Så om man nu vill ropa varg, se då till att ha fakta och data klara för er. För att skrika TJUVJAKT så fort en varg försvinner känns inte seriöst längre.

Vildsvinsjakt i söndagens GP

I söndagens GP var det ett två uppslag stort reportage om vildsvin. Närmare bestämt skyddsjakt på vildsvin i gröda. Reportaget var väl inte så vansinnigt djuplodande men ändå riktigt bra och neutralt för att vara dagspress. Reportaget tar upp:

• Vildsvinens spridning och snabba ökning
• Problem för de areella näringarna
• Att aktiv skyddsjakt behövs invid odlad mark
• Att det i områden där vildsvinen ökar inte finns speciellt stor erfarenhet av vildsvin
• Att man ofta jagar dem på natten
• Att åtelplatser innebär bra tillf'ällen för kontrollerad avskjutning
• Att det behövs samtal mellan jordbrukare och jägare för att skadorna skall minimeras
• Det nämns att det finns en vilja från jägarnas sida att föra ut vildsvinsköttet i handeln men att det finns praktiska svårigheter

Sedan är det lite tråkigt att rubriken är "Jakten på skadegörarna" det reducerar omedelbart vildsvinen från ett högklassigt vilt och en naturlig del av den svenska faunan till ohyra. Sedan hade det inte varit helt fel att i en ruta eller bispalt låta någon krögare kommentera vildsvinsköttets kulinariska dimension, det hade höjt värdet på artikeln.

Nu har GP den tråkiga attityden att bara en liten del av deras material finns tillgängligt direkt online för oss vanliga dödliga. Det mesta är lösenordsskyddat och bara tillgängligt för prenumeranter. Vilket är en sak som gör att jag funderar på att lägga av med GP i ren och skär protest!

Passröjning

Igår hade vi en heldag i jaktlaget med passröjning och tillverkning av nya jakttorn. Vi brukar hinna tillverka och placera ut sisådär 4, 5 eller 6 nya torn under en sådan dag. Jag fick dock inte tillfälle att bygga något torn. Jag, J-I, P och min 5-åriga grabb fick i uppdrag att röja ett väldigt igenvuxet pass i en kraftledningsgata. Detta ägnade vi flera timmar åt. Lillkillen klarade det hela bra med en liten röjkniv, tills vänster pekfinger hamnade mellan eggen och björkslanan... Nåja, lite blod kom och såret förband vi med en gammal (men ren) näsduk....... Det bekom honom hur som helst inte så mycket utan han fortsatte glatt med röjandet...

Den dödade geocachen på vår mark - followup

Idag ringde personen som satt upp en goecache på vår mark. Han undrade varför vi hade tagit bort den. Hade han inte betett sig som om det var vår skyldighet att acceptera en cache på marken så kanske vi hade reagerat annorlunda. Nu sade vi nej. Och det har vi myndighetens stöd i att få bestämma själva!

Följande står på Naturvårdsverkets hemsida:

Markägarens tillstånd för kontroller och cacher

Orientering och geocaching förutsätter kontroller och cacher att söka upp. Det innebär att föremål, som inte naturligt hör hemma i naturen, placeras ut. Om man skulle hårddra detta, betyder det nedskräpning, vilket förstås inte är rätt varken enligt allemansrätten eller miljöbalken. Men, så länge som markägaren har gett sitt tillstånd och någon är ansvarig för kontrollerna och geocacharna bedömer Naturvårdsverket att de positiva erfarenheterna överväger de negativa.
En annan lösning som vissa skolor valt är att måla ut små märken på till exempel ett träd eller en sten i stället för de traditionella orienteringskontroller. För det behövs också markägarens tillstånd.
Det är bra att tänka på att cacher och färg inte ska innehålla gifter eller annat som kan skada växter och djur och att när verksamheten upphör behöver den ansvarige plocka bort efter sig.

Organiserat skytte är viktigt!

Jag har funderat lite kring det där med skjutträning. För typ 50 år sedan fanns det skjutbanor mest över allt. Det fanns skjutvallar i var och varannan socken. Under 1960-talet och framåt har de en efter en lagt ner och klubbarna slagits samman med t.ex. den i grannsocknen. Allt färre ägnar sig åt skytte på fritiden, vare sig det rör sig om skytte inom hemvärnet eller skytterörelsen.  Idag ser man ofta övergivna skjutbanor och vallar  i skog och mark, antingen som förfallna byggnader eller övervuxna vallar. Idag klagas det högljutt på skyttet från alla närboende, förståelsen är väldigt begränsad och den politiska viljan att ha en skjutkunnig befolkning är inte vad den var efter andra världskriget då den antagligen var på topp.

När jag skjuttränar idag så kan jag antingen göra det hemma på mina egna marker eller åka till någon skjutbana. Hemma har jag skjutit en del men också hört lite från grannarna som inte är helt nöjda med det. Samtidigt som åtminstone ett par av grannarna med glimten i ögat berättat hur deras pappor tränat hemifrån. I det ena fallet genom att skjuta ÖVER landsvägen och in på gärdet på andra sidan. Men på den tiden var det väl inte samma trafik som idag.

Så skyttet hemmavid är kanske inte helt lyckat om man mängdtränar. Istället åker jag till tre olika platser. Antingen några mil till en väldigt bra älgskyttebana. Eller lite färre mil till min närmaste älgskyttebana som inte är lika bra men ändå väldigt trevlig. Eller till en 300 m skjutbana, som även har möjlighet till 200 och 100 m skytte. Är dock inte medlem i alla tre föreningarna, men det tänker jag ändra på då medlemskap är ett sätt att gentemot nämnder och politiker påvisa att det finns ett behov av skjutbanor.

För övrigt hade Sverige haft hälften så många OS medaljer om det inte varit för den svenska skytterörelsen. Så skytte borde kanske vara en nationell angelägenhet, inte något som styrs av kommunalt godtycke.

Rovdjursutredningen follow up

Samtliga inkomna remissvar på utredningen hittar man på regeringens hemsida. Det som kändes märkligt var att jag inte hittade mitt remissvar där. Jag undersökte saken genom ett mail till registratorn på miljödepartementet:

Meddelande: 2012-05-14 kl 13.42 skickade jag in ett personligt remissvar på rovdjursutredningen, SOU 2012-22 till registrator@environment.ministry.se. När jag nu kikar på inkomna remissvar på regeringens hemsida finner jag inte mitt svar där. Vad beror detta på?

Och fick följande svar:

Tyvärr har vi ej lagt ut personliga remissvar. Vill du att vi lägger ut ditt remissvar så gör vi det gärna. Återkom till mig så ska jag säga till att ditt svar blir utlagt

Jag tycker inte att mitt svar behöver läggas ut då det redan finns att läsa här på bloggen.

Är första augusti ett viktigt premiärdatum?

När man surrar runt på olika forum eller när man läser jakttidningar så verkar det som om första augusti är ett väldigt viktigt premiärdatum. Och visst, jag såg fram emot det, men orkade inte utnyttja det till fullo då jag var rätt trött efter första arbetsdagen efter en längre sommarsemester. Men jag stod i alla fall utanför ett grävlinggryt och väntade någon timme. Resultatlöst får jag tillägga.

För ett par år sedan gjordes en ändring i skyddsjaktbestämmelserna. Ändringen innebar att man nu får jaga unge av rödräv även under sommaren om det behövs för viltvården. Detta innebär att man under den viktigaste höskördsperioden kan ge sig ut och jaga, vilket i förlängningen innebär att rävpremiären inte är så mycket av premiär längre. Fast å andra sidan, det är först från och med den 1:e augusti man får släppa grythund....

Ser man till jaktlaget på mina hemmamarker så tror jag att 1:e augusti går förbi tämligen obemärkt. Ja undantaget de som har älghundar och tar tillfället i akt att börja träna dem. Men räv och grävlingintresset är nästan pinsamt lågt. Ändå skjuter man gärna de rådjur man kommer åt, men att lägga in en regel om att man inte får skjuta bock förrän man fällt en räv är nog inte att tänka på i detta lag.... Kanske blir det lite ändring på rävintresset om jag får Missan att bli en fungerande eftersökshund med grytkapacitet i framtiden.

Så hur är det för er?
Är den första augusti något ni ser fram emot?
Eller är första augusti bara ytterligare ett datum i nedräkningen inför bock- eller kanske rippremiären?

Världens sämsta fisketips

Subban i mitt liv...

 

...är en bil. Sedan ett par år tillbaka kör jag en Subaru Forester.  Jag gillar den skarpt även om den inte har varit helt problemfri. I grunden är det slitstarkare delar än vad jag upplevt med många andra bilar. På min gamla Opel fick man byta delar av avgassystemet varje år. Skodorna vi haft i familjen har också varit i behov av en massa byten av slitdelar hela tiden. Men Subban tickar på utan några större behov av byten av fjädring, bromsklossar, avgassystem eller andra slitdelar. Möjligen går huvudstrålkastarna sönder lite oftare än jag gillar, men de kostar inte många kronor och byts enkelt på egen hand på mindre än 5 minuter. Det enda riktiga problemet jag haft med bilen är faktiskt kylarsystemet. Själva kylaren fick vi dessvärre byta men där finns fortfarande en läcka någon stans som vi inte kommer till rätta med. I praktiken innebär det att jag kollar kylarvätskenivån något oftare än jag tankar och fyller på halvannan dl till och från.

Så överlag är jag nöjd med min Forester, såväl som familjebil som jaktbil. Och det är viktigt att vara nöjd med den bil man kör om man som jag kör sisådär 3000 mil per år. Den praktiska bensinförbrukningen vid långkörning ligger något över 0,7 l/mil, vilket väl får räknas som OK för en 10 år gammal bensinare med permanent fyrhjulsdrift. Och bilen verkar hålla priset hyfsat även i äldre begagnat skick.

Jägarebundet får ny riksjaktvårdskonsulent

Idag tillträder Daniel Ligné tjänsten som riksjaktvårdskonsulent på jägareförbundet då hans föregångare, Hans von Essen, går i pension. Svensk Jakt har en intervju med Ligné angående detta. Ligne säger bland annat:

Vilka är de stora utmaningarna?
– Vi måste lösa rovdjursfrågan för att komma vidare i övriga jaktfrågor. Som det är nu blockerar den det mesta. Den påverkar till och med igångsättningen av det nya älgförvaltningssystemet. Rovdjursfrågan har också påverkat allmänhetens syn på jägarna i negativ riktning. Där vill jag se en förändring.
Något annat?
– Den stora utredningen av jaktlagstiftningen som landsbygdsministern aviserade för ett par veckor sedan. I det arbetet utgår jag från att Jägareförbundet kommer att spela en viktig roll.
Eskil Erlandsson sa att målet är att göra lagstiftningen enklare och bättre för jägarna. Tror du att det blir så?
– Med tanke på att han sa likadant inför arbetet med det nya älgjaktsystemet, och det blev tvärt om, kan man ju vara lite nervös. Men vi hoppas att hans intentioner får genomslag.

I samband med rekryteringen av ny ordförande (Björn Sprängare) har åtskilliga röster höjts  angående förgubbning i Jägareförbundet. Genom rekryteringen av den 36 år gamla Ligné visar man tydligt att det är kompetens och inte ålder som är ledstjärnan.

Ny undrsökning - om övningsskytte

Jag lade just upp en ny undersökning där frågan handlar om hur mycket man övat inför höstens jakter. Frågan kommer sig av att jaktsäsongen börjar komma igång på allvar nu med grävlings och rävpremiär idag och råbock om två veckor.

Modespecial: Nya byxor!

Fick hem ett par sådana här byxor för någon dag sedan. De är "olivfärgade" med flera läderförstärkta fickor och i ett grovt canvastyg. Förstärkta kring byxbenen är de också. Riktigt riktigt sköna var de dessutom. Tipset fick jag i ett nr av Svensk jakt och själva byxan beställer man på idefix teko.

Typ 750 kr ink frakt gick de på.